Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Så här KÄNNS magen!

Jag har ont i magen!

Jag har någon slags bacill, troligen, som varken vill ”blomma ut” ordentligt, eller släppa taget. Det blir ett bubblande och knipande och illamående där inne, istället för en Rejäl Omgång liksom….

Aj aj aj!

Magen känns som en luftballong som är full, och inte får lyfta….

Urk!

Det är härligt när man känner att det liksom Händer Något Inuti och man tar ett skutt i sin utveckling – ett skutt mot det bättre!

Såna skutt är så eftertraktansvärda så att det är inte klokt! Iallafall för mej!

Jag älskar dom!

Men dom kommer så sällan.

Det är väl därför det känns så Värdefullt när dom kommer. Och man vet liksom aldrig NÄR.

Man kämpar och jobbar med sej själv för att förstå saker bättre, och BLI bättre, och förändras och utvecklas och…..

….och det känns så seeegt och svårt, ibland. Så trögt: ”Det händer ju inget med mej”, liksom. ”Jag är ju lika korkad/trångsynt/intolerant/snål/otålig som igår!”

Men nu!

Jag KÄNNER verkligen att ett SKUTT är på gång!

Och jag har Aaaaningar vad skuttet innehåller, och vad jag behöver göra för att det ska bli ett lite större HOPP!

Ett Skutt med Hopp.

Ett Hopp med HOPP!

Och det känns så härligt!

🙂

Vaknar tidigt, dvs vid 6-tiden. Fiona var dålig i magen igår och bajsade äcklig diarre´och kräktes flera gånger. Men IDAG är hon pigg som en….SuperPiggelin och studsar runt och vill LEKA! Klockan SEX!

Det är ju helt okey, för vissa, som jag, som faktiskt är rätt morgonpigg! Så jag går upp och ”leker” en liten stund, och tar en promenad ute i morgonluften, med mina tre små ”änglar”….*harkel*.

Det är härligt att vara ENSAM ute en tidig morgon, faktiskt.

När vi kommer in lägger jag mej i soffan och tittar på dr Phil. Gillar dr Phil och tycker det är tråkigt att han har så dåliga sändningstider f n i Sverige. Men men…..

Somnar till en stund, så jag missar större delen av programmet.

Vaknar och bestämmer mej för att bada alla tre hundarna. Efter kräk- och bajsanfallet igår, känns Fiona liksom lite ”smutsig” och jag jag ser på både Flisa och Milton att det är dags.

Jag börjar med Milton. Han är enklast. Han står blickstilla, och jag tror faktiskt att han njuter, fast hans ögon ser liiiite plågade ut. Men det kanske är en mixad känsla i honom. Han gillar ju inte när jag duschar honom på huvudet…… Han är också lätt att torka. Står blickstilla och med det lilla ”krullet” han har går det jättefort. När han är klar kör han sin ”racer-runda”, dvs rusar runt runt och rullar sej i soffan, i sängar och på allt som är mjukt. Fiona rusar efter och tror att det är en jätterolig lek!

Jag fångar in Fiona och ställer henne i badkaret. Hon försöker rymma, men hund-van som jag är fångar jag in henne och sen är hon fast. Duschar henne, schamponerar och duschar av igen. Hon är så söööööt när hon är genomblöt; så ynklig och liten och hjälplös. Synd att jag inte kan fota henne. Har ju ingen kamera med in, och kan heller inte släppa henne för plötsligt KAN hon HOPPA jättehögt, fast hon inte ens tycker att hon kan hoppa upp i soffan. Hon klättrar och ålar sej upp i soffan. När hon är färdig och torkad kör hon SIN racer-runda runt, runt och upp i soffan (som hon plötsligt KAN hoppa upp i!) och ner igen! Runt runt.

Sen är det Flisas tur. Hon har FEMHUNDRA lager hår, har jag en känsla av. Tur att hon gillar att ”badas”. Hon står still i badkaret och ”finner sej”, alternativt njuter – jag vet inte. Jag duschar av henne, schamponerar henne och duschar av igen. Det tar lååång tid med alla lager av hår. Torkningen tar också lång tid, och när jag skrubbat och torkat lääänge med handduken är handduken dyngsur, och Flisa också, och jag (!) och sen tar det 4-5 timmar för Flisa att torka (om inte mer!) ändå!

Sen kommer Minsting upp. Då blir Fiona superglad: ”Den där ROLIGA människan!” ser hon ut att tänka. Minsting är såååååå ”rolig”! Han rusar runt, brottas, busar, tjoar med Fiona som ääääälskar det!

Milton står under min stol, tätt tryckt till mitt ena ben, och drömmer om att han var ”Enda-hund” och alltid fick vara nära mej och bli gosad med. ”Måste dom stöka runt så där?  Jag vill ha Ordning och Reda och Lugn och Ro!”. Jag riktigt KÄNNER hans tankar.

Flisa ligger i sin korg med ALLA ben och hundleksaker: ”MINA!” tänker hon.

Fiona har fallit ihop, mitt i leken (sådär som bara valpar kan göra), och somnat mitt på golvet!

Nu stökar två söner i köket och gör i ordning frukost till sej.

Jag ska städa.

Snart.

”Jag ska bara……”

😉