Det är halt när vi går vår promenad runt Drevviken (?). Långa sträckor är det isbana. Både jag och dom jag möter parerar, balanserar och halkar fram vissa sträckor.
Jag möter en äldre (i min ålder?) herre i lång ”klänning”, turban och sneakers. ”Det är halt idag”, säger jag och ler. ”Måste frösktkt”, svarar han och ler tillbaka.
Det låter så fint. Svenska är svårt. Ordet han sa var så tydligt och fint: ”Frösktkt”. Jag ler inom mej och när han är ur hörhåll säger jag hans ord högt: ”Frösktkt”. Pröva.
Det är ändå rätt likt försiktigt.
erviluca #mammatillfyrakillar 