Sista dagen. Eller den första dagen på resten av ditt liv. Eller ”This is The Day!”. Eller ”Bara en vanlig dag”….

Beroende på vem du är spelar den här dagen olika roll. För många är den STOR – för andra är den som vilken dag som helst. Några sammanfattar det som hänt och tänker att morgondagen startar Något Nytt.  Andra säger ”Hejdå” till det gamla och ”Välkommen” det nya, eller tvärtom.

Vi önskar varandra Gott Nytt År och hoppas att det blir en förändring till Det Bättre för oss själva (och våra barn, om vi har några).

Så finns det dom som vet att nästa år blir det värre….men hoppet överger inte….Det kommer fler år…..som kanske blir bättre.

Och ibland känner jag mej så ”äckligt klok” och skriver såna ”självklarheter” att jag sätter mej själv i halsen.

Så blev det nu.

Så jag fortsätter med hur det är. För mej.

Jag har jobbat mycket och det har varit kul! Men hur kul det än är blir man trött. Så när jag slappnade av, eller nåt – kanske när jag blev hostad, eller nyst på – så blev jag sjuk. Snorig så att näsan (speciellt vänster näsborre) känns som om den murats igen med betong och ögonen rinner. Febern går upp….och ner = fryser och svettas.

👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻👍🏻

Och vet ni vad jag då känner? Jo, jag känner: ”Ja, det var nog dags/det var ett tag sedan/skönt att vara sjuk och måsta slappa utan dåligt samvete/tur att jag blir sjuk när jag är LEDIG, så slipper jag få sjukdagar….”

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

…..och så det sista: ”Hoppas jag blir frisk till nyårsafton för då ska jag fira med My Man…..(”my?” 🤔).”

Nej, det blir inte alltid som man vill – troligen rätt sällan – det blir annorlunda eller tvärtom….och det går det med….och så plötsligt är det 2020.

Så känner man inte när man är 20 eller 23…..för varje ÅR är ”En eeeevigheeeet!”. Men när man är….. #hemligålder …..så går tiden såååå mycket fortare…eller nåt sånt.

Eller så är det så att när man är ung VET MAN INTE vad som ska hända och det ligger en oro i det: #skajagfåentjej/kille #vadkommerjagatbli #kommerjagattfåjobb #kommerjagfåenbostad #kommerjagattfåbarn #kommerjagblimisslyckad #kommeralltattlösasig osv.

Sen EFTERÅT så är det ju GJORT och man VET: ”Jag blev snickare/mekaniker/sjuksköterska/affärsbiträde/politiker” etc. Och ”Jag fick inga/1/2/3/4 barn” etc. ”Jag träffade en kvinna/man som jag älskade 1/2/10 år/hela livet/skilde mej ifrån” etc. Så man VET liksom och nu kan man rätta till misstagen, om man inte tror att allt är ALLA ANDRAS fel. Då sitter man där med skägget i brevlådan – fast forever…eller tills någon öppnar dörren och/eller klipper av skägget.

jag borde sammanfatta året, men just nu är hjärnan full av…..oidentifierad smörja….så jag väntar lite….

När jag får tillbaka kraften och orken ska jag ställa upp datorerna på mitt nya (begagnade) fina skrivbord och skriva MER. Det trängs ord och idéer i hjärnan, som måste få komma ut. Nu skriver jag på min iPad och det blir pekfingervalsen som går för långsamt för min snabba hjärna (🙄). Dessutom funkar bokstäverna på vänster sida dåligt (det är en spricka där) så jag måste trycka på dom flera gånger…..🤬

Sista dagen på 2018. Lägenheten är kaos efter julafton. Hundarna är uttråkade pga min sjukdom (men nöjda med att jag är hemma och dom ligger gärna tättintill), Minsting sover hela dagarna och är vaken hela nätterna.

Storing är tillbaka i Luleå och pluggar, Äldste sonen är ledig för första gången på läääänge (det behöver han, som han jobbar!), Mellan njuter forfarande i sin lägenhet rätt centralt i Sthlm, trivs på sitt jobb och festar med sin kompisar. Minsting….är minsting…😜

Det finns en man i liv. Det känns otroligt bra. Och fint. Och (tillfälligt) tryggt. Hoppas han finns kvar hela 2019. ✊🏼

Amen.

Och….

GOTT NYTT ÅR!

Först gå upp tidigt och duscha och fixa iordning sej och sätta på sej ”rätt kläder”; lagom fint och ”juligt” och ändå kunna jobba och svettas i det……och sen gå ut med hundar och cykla till tåget i 4 minusgrader.

Jobba. Dvs fixa i ordning för ca 150 besökare som ska fira julafton och få en fin och minnesvärd dag, tillsammans med  ca 10-12 kollegor/volontärer/timmisar.

.Ha en härlig dag med glada familjer som trivs och har det bra, fixa, dona, slå in paket, äta lite, umgås, prata……

….städa undan, fixa, dona, åka hemåt, träffa rotweiler på t-banan, gosa med den, bli hårig överallt ( fifaan vad den fällde päls!), träffa äldste sonen, prata om Livet på t-bana och tåg, prata om Viktiga Saker…..

….gå hemåt med cykel, gå förbi mack och handla köttbullar och korv, gå hem, frysa om händerna (tappade EN vante på t-banan)…..Äldste Sonen (som är en Innerstadsgrabb) har INGA handskar alls = fryser om händerna! -8 grader. Kommer hem. Storing har fixat ALLT: mat, bakat, dukat, grejat, fixat, ordnat. Fantastiska människa!

Vi äter, dricker, sjunger (”måste vi sjunga så töntiga sånger?” ”Ja!”), pratar…..äter mer…..Pratar allvar. Jag skriver ”för manligt”(utan själ) i mina frågor och svar i chatten får jag veta. Ok. Har tänkt på det själv. Förklarar. Diskuterar.

Pratar viktiga saker.

Pratar oviktigt och larv. Skrattar!

Byter rum och bord och äter godis, dricker kaffe o glögg, äter nybakade kärleksmums med saffran (sååååååå goda!) och godis i mängder.

Delar ut julklappar, spelar spel….skrattar, fattar inget, svåra frågor, ljuger, hittar på, luras, skrattar, dricker vin, dricker julmust och vatten. Och så lite mer vin….

Spelar mer spel och så lite mer spel. Fattar inget, blir trötta, ljuger och hittar på, fuskar. Byter spel. Tramsar.

Klockan är mycket. Äldste sonen får bråttom, måste springa till tåget. Mellan måste sova. Sover över. Han ska jobba i morgon. Storing, Minsting och jag spelar mer spel. Fånar oss. Jag förlorar.

Oj, klockan är 2! ”Hundarna måste ut! Vakna Milton o Cecy! Vi ska gå ut!”

”Va?!? Nu!? Vi är trötta!”

Går promenad. Vingligt. Magen i olag. ”Måste dricka vatten”.

Nu är klockan…..mycket. Kanske typ 3 (!) och i morgon får jag sova tills jag behagar att vakna. På golvet finns märken av glögg och köket är fullt av disk och jag är tacksam och lycklig över mina söner som är så…..underbara.

Och mitt i allt på jobbet dök också Han upp! Med chokladkartonger och en varm kram. Kan livet bli bättre? Tror inte det.

God natt (eller morgon)!

Snart är julen här. Eller är den här redan idag?

Vi tänker på Dom Fattiga och Dom som Har det Svårt lite mer i juletid än resten av året. Vi vill att Dom Fattiga – speciellt barnen – ska få EN dag då dom slipper känna oro och får känna lycka och glittra med ögonen EN dag på året. Det märker vi som arbetar på Unga Station (Stadsmissionen) väldigt tydligt. I juletid blir människor mer givmilda och tänker mer på ”dom andra”…..

……för att stilla vårt eget samvete för vårt eget överflöd. Eller nåt sånt.

Barnen är fattiga och har det svårt och jobbigt alla dagar hela året. Speciellt på loven. Dom andra dagarna får dom mat i förskolan och på fritids och i skolorna. Men på loven….

Vi på Unga Station har fått tusentals julklappar till Dom fattiga barnen i år! Det har vällt in. Hela Unga Station är fullt av julklappar. Speciellt roligt är det att ge till flickor, och då helst små flickor.

Ibland har människor slagit in gamla/begagnade nallar och mjukdjur och kläder. Dom ger vi till våra second hand butiker. Vi vill att Dom Fattiga barnen för en gångs skull ska få helt nya leksaker, mjukdjur och nytt lego som är deras alldeles egna och nya.

Vi har gjort i ordning julklappspåsar till hundratals familjer och tusentals barn som hämtats av tacksamma föräldrar. En mamma har dom frågade: ”Kan jag få byta leksakerna mot mat?” men då visste hon inte att hon skulle få mat också.

Kan du tänka dej att ha så ont om pengar så att du vill byta leksaker mot mat? Så har dom det, dessa familjer som ofta bor tillsammans i ETT rum som dom hyr i andra- tredje hand för hutlösa hyror.

På julafton ska jag umgås med en del av dessa barn och familjer. Och precis som alla andra är en del fantastisk roliga att umgås med, andra inte lika lustiga… Dom är som vi. Allihop.

Förra julen fick jag en chokladkartong av en mamma och hon sa att hon äskade Unga Station och att det var vi som fick henne att orka en  dag till, och sen en dag till.

Att hon köpt en chokladkartong till mej gjorde allt! Det var så stort! Hon, som knappt har råd med mat för dagen gav mej en chokladkartong. Som uppskattning. Hon förstod inte att hennes ord räckte. Och barnens lekar och skratt.

🙏🏼

Jag är såååå tacksam över att få arbeta på Unga Station och få hjälpa alla dessa underbara människor till ett lite bättre liv.

GOD JUL!

Jag har en helt fantastiskt litet cykellyse som man laddar i datorn. Det är en liten lampa med en flärp på som man snor runt styret när man använder den och den är otroligt lätt att sätta på och ta av och förvara i handväskan.

För några dagar sedan upptäckte jag att en lampa var röd på lyset. Jag listade ut att det betyder att cykellyset behöver laddas. Jag har kört så korta sträckor med det så att jag har kunnat använda det jättelänge utan att ladda det.

På kvällen tänkte jag att ”Nu är det dags att ladda cykellyset” så jag kollade i handväskan för att ta fram lyset och sätta det i datorn. Inget lyse! Jag rotade igenom hela väskan flera gånger och tog ut allt och hittade det inte. Det är ett hål i väskan – mellan innertyget och ytterskalet så jag tänkte att den försvunnit däremellan, men jag kände igenom hela väskan ; inget lyse.

”Jag kanske la det på hatthyllan”, tänkte jag och gick och letade. Näe. Men bland hundkopplena då? Näe. I badrummet? Man vet ju aldrig var man ibland lägger saker när man inte tänker liksom. Näe. På köksbordet? Näe. Var kan jag mer ha råkat lägga cykellyset? Jag letade tamejfaan överallt! Borta!

Kvällen därpå när jag cyklade hem använde jag en ficklampa som jag klämde fast mellan väskan och cykelkorgen. Det funkade hjälpligt, men jag funderade verkligen på var jag kan ha lagt cykellyset.

Samma sak nästa kväll: ”VAR FAAN ÄR CYKELLYSET?!?” Det var ju så BRA!

Jag letade lite till hemma, men icke sa nicke! Inget cykellyse.

Det gick några dagar och kvällar, och jag fortsatte använda ficklampan istället.

Så igår, när jag satte mej på cykeln…..”Vad FAAN?!?” Cykellyset satt på styret!

HUUUUR..…???

Jag orkar inte….

Tröttsamt är bara förnamnet.

Idag åkte jag med ett gäng besökare hos oss på Unga Station/Stadsmissionen till Häringe slott för att de bjöd oss alla på julbord där. Det var unga mammor och pappor med deras små knoddar samt ett gäng tonårstjejer.

Först bjöds vi på Luciatåg med en Riktig Tomte och fyra utav luciatågets följe var hundar (!). Det tyckte jag var det bästa av allt! Dom sjöng och vi fick glögg. Detta skedde i ett förtält till slottet.

Sen gick vi in i själva slottet där en man berättade lite om slottet och sedan presenterade han maten.

Herre Guuuu’ vilket julbord!

Det var lax på längden och tvären, revbensspjäll, sill (of course), potatis (!?!), jättegod champinjon-omelett, lammgrejer, hemmagjorda (!) prinskorvar (godaste ever!) och mycket mycket mer. Vi åt tills vi nästan sprack!

Dom unga föräldrarna har redan lyckats bli bläckfiskar, som man måste vara när man plockar från julbord med ena armen runt sitt barn, andra armen/handen hållandes i en tallrik och tredje handen (ja! Man får en tredje arm när man får barn!) tagandes julmat.

SEDAN gick vi upp en trappa och DÄR var efterrätterna! Herre min je vad mycket och gott!! Tårtor, kakor, bakelser, godisar, brända mandlar, kolapaj och och och mängder av sockerinnehållande godsaker. Det var bara att trycka i sej och hoppas att det skulle få plats! Detta åt vi sittandes i mysiga fåtöljer från 1800-talet, typ.

Sen var det ”fri tid” en stund innan bussen skulle köra oss till Sthlm igen. Dom unga föräldrarna hittade ett litet lekrum där dom trängde in sej med sina småkottar. Jag och en kille gick på upptäcksfärd i slottet.

Vi gick ner i källaren där det fanns en fängelsehåla och en underjordisk gång till en ”flygel”. Vi gick upp i flygeln och gick runt och kollade. Där fanns ett rum som hette Greta Garbo och ett rum som hette…..minnsinte. Vi öppnade en jättefin glasdörr (rutigt färgat glas) till bakgården och såg att det fanns en stor pool där.

Sen gick vi tillbaka och fortsatte gå runt i slottet och fick veta att det fanns spöken där, vilket skrämde några unga mammor väldigt mycket.

😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍

Till sist var det dags för hemfärd och det bästa med den var när en liten nästan 2-åring ställde sej på sätet och ropade ”EIKA! KOM!”.

Varför säger man så? Magen har väl inga hörn? 

Vi har varit på Berns idag och ätit ”Asiatiskt julbord”. Fifaan vad gott! Gå dit om du har en massa pengar över! Så jävla gott! Det enda tråkiga är att man blir mätt för fort. Egentligen borde man låta maten rulla runt i munnen en stund och sedan spotta ut den – för att kunna äta mer!

Men det är rätt äckligt att spotta ut maten….Då tappar man nog aptiten. Framför allt tappar ANDRA aptiten…

Men maten är så god att man sitter och LÅTER av välbehag! Jag lovar! Vi satt och sa: ”MMMM!”

”ÅH!”

”Har du smakat DEN?”

”Prova DEN!”

”Vad är det där?”

”DET ser gott ut!”

”MMMM!”

”ÅH!”

Både sushi av alla möjliga olika slag, men också ditten och datten och anka och kyckling-jox och lamm-grejer och vegetariska saker och dumplings av olika sorter. Det var första gången jag åt dumplings. Jättegott!

Sen var det efterrätter: Ååååh! Det var små choklad-jox-grej-bitar med tjosan i, små pyttebakelser, små maräng-grejer med jox på, godis-saker, kakor, cheescake med små duttar på…..

Åååååh!

Jag är proppmätt!! Det var såååååååååååå gott!

Nu behöver jag aldrig mer äta något julbord för det här slår allt! Rekommenderas å det starkaste (men det kostar troligen ungefär….skjortan!).

Jag blev bjuden. Och oj vad jag njööööööööööööt!

Just saying.

Jag beklagar mej för Minsting och berättar hela fadderitten kring besiktningen, byte av lägenhet och alltihop. Han lyssnar tålmodigt. Killar lyssnar ofta helt tyst utan nickanden och hummande ”jaa?” har jag lärt mej. Ändå blir jag osäker på om han lyssnar och frågar därför: ”Lyssnar du, eller har du hörlurar i öronen?” för han ser lika tom ut i blicken som vanligt. 😜 Han lyssnar nickar han.

När jag är färdig säger han: ”Men det är väl klart att människor vill ha en perfekt lägenhet!”. Meh! Och sen säger han: ”Om du skulle köpa en bil och dom sa att den var jättebra och så köpte du bilen, så visar det sej att den hade repor i lacken….?” Say No more, liksom.

Meh!

Jag försöker förklara och försvara, men han envisas: Klart att lägenheten ska vara perfekt för att bli ”bytbar”. Punkt liksom.

Minsting har talat.

Idag kommer dom igen. Jag har tagit komp-ledigt och städat hela förmiddagen.

”Rör inget i köket!” säger jag som morgonhälsning till Minsting när han vaknar. Han mumlar ”okey….”, som alltid….och sen rör han till i köket iallafall. Jag tror inte han vet vad det betyder, ELLER så har han Avstängda Öron (=mycket troligt) eller så har han ingen som helst respekt för mej (så kan det omöjligtvis vara – jag är ju såååå respektingivande).

Besiktningsmänniskorna kommer kl. 13.30. Jag är dödshungrig men får inte röra något i köket. Jag har iallafall respekt för mej själv (!), och #röringetiköket gäller mej också. Jag kanske får smaka på Hugos mat. 😜

Hoppas uthyrningsrummet är fint och städat. #hållertummarna.

Nu väntar jag. Återkommer efteråt.

*********************************************************************************

Såja. Idag var det bara en besiktningskvinna. Hon sa att hon blev ”lite ledsen” över det mail jag skickade sist. ”Jaha….”. Liksom. Jag blev ju arg och frustrerad. Men det kändes bra att prata om det. Idag var hon mjukare och pratade och lyssnade mer.

Jag fick visa vad jag gjort och hon konstaterade att jag ”verkligen ansträngt” mej och hon fotade och sa att det inte är hon som bestämmer om det ska godkännas eller inte. Vilket jag i och för sej knappt tror på (eftersom man säger så som socialsekreterare också, och det är ju så att utredarens ord väger tyngst, men chefen godkänner/skriver under, eller inte – i undantagsfall).

Sen sa hon att ”folk (hyresgäster) är så petiga och klagar på ALLT, så det är sååå viktigt att allt är ok”. Jag som trodde ”folk” var glada att få en lägenhet!

Hon sa också att ”det här händer hela tiden” dvs att folk inte får byta lght för att besiktningen inte godkänns. Jag har ALDRIG hört talas om det förut dock.

”En del sätter ju upp så mycket grejer på väggarna….”, sa hon sen. ”Eeeeh, ja?!?”.

”Man ska ju inte behöva superstäda inför en besiktning, förstås….men hur ser spisen ut nu?” Jag visar. Den är ren. Jag har städat och putsat i kylskåpet också, men det gjorde jag i bara farten, så det tittar vi inte på.

Sen frågar hon om kastrullskåpet är rengjort. ”Eeeeeh, va!?!” säger jag och öppnar det. Det är märken på hyllorna efter kastrullerna. ”Nä, där har jag inte städat. Det missade jag….men jag kan göra det! Typ nu.” Det behövs inte, men jag undrar vad hon skriver i protokollet.

”Folk” som bor här är inte så noga. Tror jag. Men Akelius vill kanske ha in fiiiinare folk. Såna som säger ”mazariiiiiiiner och vitt viiiiiin” och som parkerar sin SUV Lexus i garaget under huset och som har båten vid bryggan i Österskär…..

…..men varför skulle dom vilja bo här? Dom köper väl en villa på Strandvägen i Österskär? Inte hyr dom av Akelius??

Nåja. Nu ska jag vänta och se vad som händer.

Och ni får hålla tummarna bättre än ni gjorde förra gången.

Jag är faktiskt besviken på ert tumhållande. Det var uruselt sist.

😜