Jag ÄR verkligen en POSITIV OPTIMIST, som har Bråttom i Livet. Jag vill allt NU! Med åren har jag LÄRT MEJ vänta, men oj vad det var svårt när jag var yngre. Jag ville allt NU! Och inte bara NU, utan ALLT. Också.
Men springer man för fort i livet, är det mycket man missar också. Man missar liksom det man springer förbi. Och man missar att hoppa av vid stationerna då och då, och har full fokus på MÅLET (som kanske sen inte alls visar sej vara Målet…). Pust! Men hur man än gör så har man rumpan bak.
Jag tänker också på dom som INTE vågade ”kasta sej ut” och att dom troligen kanske är lika frusterade – iallafall av och till – som jag, som kastade mej ut hela tiden, utom IBLAND (och dom gångerna kan jag nästan ångra iallafall. Dubbelpust!
Nåja.
Jag skulle skriva om stressen vi utsätter oss för genom att liksom KRÄVA att vi ska må bra och Fånga Dagen hela tiden.
Vi ska njuta av NUET, Carpe Diem och vara goda och kloka heeela tiden. Tänka goda tankar och utföra vackra handlingar.
Vi ska inte vara sura och arga och göra dumma saker och vi ska vara smala och vackra och vältränade.
Sen ska vi vara tacksamma över att vi INTE har cancer, att vi har ben och armar som fungerar och att våra nära och kära är friska.
Om vi INTE har armar och ben som fungerar, eller har nära och kära som är sjuka, ska vi ändå vara tacksamma över det vi faktiskt HAR. För fyfaan vad dåliga vi är om vi är otacksamma eller sura, arga, bittra eller känner oss orättvist behandlade.
Och OM ”grannen” åker till Schweiz och åker skidor varje vinter, till Equador på sommaren och till Sitt Fiiina Hus i Skanör på sommaren, ska vi inte känna avundsjuka, utan vi ska bara leeee och vara glada ”å deras vägnar” och hoppas att dom får en FANTASTISK resa/sommar. För AVUNDSJUKA känner väl INGEN God Människa?!?
Nej ooooh, nej!
Och ljuger gör INGEN! Hej och hå! När din kollega kommer med en bajsbrun tröja som sitter alldeles för hårt, så att ALLA bilringar syns, säger du ”Åååh, vad FIIIN! Är den ny??” (fast du tycker den är jätteful!). Men du talar ALLTID sanning.
Och när chefen kommer och frågar om ni Trivs Tillsammans i Arbetsgruppen, säger du ”Ooooja! Vi har det så mysigt tillsammans!” (fast du nyss sa till ena kollegan att du inte står ut med Jocke, som har såååå dålig andedräkt och inte tycks fatta något). Men du talar ALLTID sanning. Ljuger aldrig.
Sen förfaaasar du dej över sockret som är såååå farligt, och så berättar du det för ALLA, som verkligen HÅLLER MED, och ingen äter socker i heeeela gruppen. Eller vitt mjöl heller för den delen. Sen går du hem och gör lite cupcakes tillsammans med din dotter, och dom äter ni efter maten, bestående av spagetti och köttfärssås, men du äter ”typ aaaaldrig” vitt mjöl eller socker, för det är såååååå farligt.
Juh!
erviluca #mammatillfyrakillar 