Dagsarkiv: 1 mars, 2015

Jag blev vuxen under det avslappnade ”Flower-power-sjuttiotalet” där vi klädde oss i blommor och en massa färger och tänkte på FRED och såg demonstrationer där ung-vuxna gick med plakat som skrek ut ord som ”PEACE” och ”MAKE LOVE – NOT WAR”. Människor levde i kollektiv, där allt skulle vara naturligt och självklart. Män skulle inte vara män och kvinnor inte kvinnor, utan alla skulle vara LIKA. Jämställda.

Små babytjejer skulle absolut inte ha rosa på sej, och små babypojkar skulle inte ha ljusblått. Alla skulle vara jämlika från början. Alla skulle älska alla och överallt. P-pillret hade kommit och tjejer kunde börja älska med vem som helst, närsomhelst, och frågan var om tjejer ens ”fick” säga nej, för det fanns ju ingen anledning, egentligen. Sex var Naturligt och nyttigt, och INTE längre syndigt. HIV fanns inte.

I skolan hade vi betyg, från första året i skolan till sista (1-5), men det kändes inte så livsviktigt. Jag fick mina 3:or och 4:or och kanske någon 5:a i alla år, men ”vem bryr sej?”, liksom…. Jag minns inte att jag kände någon press eller stress, och att komma in på gymnasiet var bara SJÄLVKLART.

Alla som hade 1:or i betyg gick också vidare, från år till år. Dom som hade streck i betygen kanske hamnade i OBS-klassen – vet inte. Men vidare gick dom, till nästa årskurs, för det mesta. Tror jag. En del gick om, men inte många (som jag visste iallafall).

Jag fortsatte få mina 3:or även i gymnasiet, som jag tyckte var otrooooligt tråkigt och segt. Det var som att gå i 9:an två år till. Vilken TUR att det fanns två-åriga linjer (numera heter det program) då! Annars hade jag dött av tristess!

När jag gick på Socialhögskolan började skolsystemet ”stramas åt” lite lite grann. Det berättades om att man inte haft skriftliga tentor på Socialhögskolan på flera år, utan studenterna hade diskuterat och diskuterat i grupptentor TILLSAMMANS, iförda näbbstövlar och palestinasjalar och med ett glas rött i handen. Kanske en cigarett också… Så gick iallafall ryktena, och jag kan tänka mej att en del av det stämde, för det var under ”det glada 70-talet”.

Jag gick Socialhögskolan på 80-talet och det var då alla kostymnissar började dyka upp överallt. På Socialhögskolan var näbbstövlarna nästan helt borta, och endast några få palestinasjalar fanns kvar. Tentorna var skriftliga och vi satt en och en i bänkarna och SKREV svaren. Grupparbetena fanns, men var inte så många. Vi skulle nu BEVISA att vi kunde och man kunde få Godkänt eller Icke Godkänt. Fick man Icke Godkänt skulle man göra om.

Därefter tycker jag att det fortsatt så i skolan, och överallt, faktiskt. Det ska BEVISAS och UNDERSÖKAS och SÄTTAS BETYG och RAMAS IN.

Överallt och hela tiden.

Varenda samtal man har ska numera skrivas ner och bevisas att det gjorts och lite vad som sades och vad som BESLUTADES. Att skriva ner och BEVISA har blivit viktigare än vad man verkligen gör.

Och jag undrar; Är det 70-talisternas barn som vuxit upp och som under uppväxten blev allergiska mot allt som handlar om Frihet, och Oinramade och Obevisade saker. They really don´t like ”let go”.

För nu ska allt bevisas och skrivas ner och ramas in i små fina paket med fina ord och fina rubriker. Allt allt ska bevisas och dokumenteras och puttas in i datorer så att man sedan kan gå tillbaka och titta på exakt vad man gjorde. Och sa. Och bestämde. Inget ska göras utan att det dokumenteras, och allt ska följas upp.

Det finns dessutom mallar som man kan följa vid olika problem, plus att man kan sätta en diagnos på människan som man anser har problem. Och sedan kanske ge medicin. Praktiskt.

Men är inte det viktigaste att man ger rätt hjälp, så att människan man hjälper förändras eller gör rätt eller saken man lagar fungerar, kan man undra ibland? Nej, faktiskt inte. Det viktiga är att man har bevis på att man gjort rätt sak vid rätt tillfälle. Sen om man verkligen gjort det eller inte, och hur, tycks inte spela lika stor roll. Det viktiga är att man dokumenterat det snyggt och med dom rätta orden, utefter dom rätta mallarna och inlagt i det rätta systemet.

Man kan vara en dålig psykolog/lärare/terapeut/läkare men har man skrivit ner det man gjort, snyggt och perfekt i rätt dokument, så ÄR man bra. TIO poäng.

Man kan vara en skitbra psykolog/lärare/terapeut/läkare, men har man inte dokumenterat det man gjort på rätt sätt, lagt in det i rätt system och följt rätt mall, så är man dålig. Punkt. Noll poäng.

SÅ har det blivit.

Ibland önskar jag att det var ”lite mer 70-taligt”….