”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer.”
– ALF HENRIKSSON –
Jag tycker att ovanstående text/dikt är så fin, för så är det verkligen.
Häromdagen hejdade sej tiden för någon som jag känner, och efter den dagen kommer ingenting att vara detsamma igen för henne. Jag träffade henne och vi pratade en stund.
Hon var i chock. Jag märkte det, för hennes reaktion på det som hänt var så bakvänd. Jag tänkte att hon kanske skulle ångra sitt beteende längre fram, så jag sa det….och jag sa också att hon befinner sej i chock.
Hon tog inte riktigt in det jag sa, och skrattade åt alltihop. Jag sa till henne att jag tyckte hon skulle vara hemma några dagar och ”landa” i det som hänt, och att hon skulle vila och ta hand om sej själv, men hon ville inte det. Precis som många andra elever känner hon sej betygs-stressad och ”kan inte” vara hemma.
Stackars barn! Stackars elever! Om man är ambitiös och vill ha A:n och B:n så får man inte vara hemma – inte ens om Livet gör kullerbyttor och ”förändras helt” på en sekund.
Elever ska plugga plugga plugga – no matter what! Om dom är sjuka och hemma, får dom hem skiten i sängen (!) och ska ligga där och snörvla och dra kvadratroten ur 364 och plugga in vad boken som muslimerna läser heter, samt var Kazakstan ligger. Ingen rast (?) och ingen ro.
Vad gör vi med våra barn? Vad kräver vi av dom, egentligen? Vaddå ”Fånga Dagen, Lev i Nuet” och ”Carpe Diem”? Vi stressar dom att hela tiden tänka på Morgondagen, juh!
Livet hejdade sej för henne, men hon har inte tid med det, för betygen ska ju sättas snart….
….och i resten av världen rullar det på som vanligt.
Typ.
erviluca #mammatillfyrakillar 