Fattiga riddare blev tidsresa /erviluca

Fattig riddare.

För första gången på typ 50 år (!) har jag ätit fattiga riddare idag.

Wohoooo!

Dom var lika goda som jag mindes.

Mamma gjorde såna när vi bodde i Örnsköldsvik.  Hon använde vetebröd, minns jag. Ja, ibland minns man verkligen konstiga saker, men jag minns att jag tyckte att det var såååååå gott (!) och att namnet på maten var så konstigt och roligt. Jag undrade om fattiga riddare brukade äta såna ”förretiden”, men jag minns inte vad mamma svarade.

Idag kom Minsting och sa att han ville göra Fattiga Riddare. ”Ja, gör det du!” sa jag. Han tog min lap top (med receptet) och ställde på skärbrädan i köket, och sedan kom han ut i vardagsrummet då och då och frågade:

– Är det här mjöl? (ja, det är sant!)

– Vad betyder tsk?

– Vad betyder krm?

– Är det här en halv deciliter?

– Har vi smör?

– Hur ser gyllenbrunt ut?

– Vad ska jag vända dom med?

– Har vi socker och kanel?

Efter alla dessa frågor serverades jag två fattiga riddare med kanel och socker, och åååååh, vad gott det var!

”SWOOOSCH!” åkte jag 50 år tillbaka i tiden, till Örnsköldsvik.

Häftigt!

Dom Fattiga riddarna blev värsta Tidsresan!