Vi har hög musik på och jag diggar som värsta coola tjejen! Wohoooo! Jag känner verkligen hur coolt och läckert jag dansar; Yeah! Yeah! Jag studsar runt och viftar med armarna och vickar på min läckra rumpa.
Så råkar jag få syn på en halvfet urtöntig tant i spegeln. Eeeeh, va?!? Det kan inte vara sant?! Jag gör några av mina coola rörelser i spegeln, och va faan: Det ser ju inte alls coolt ut! Det ser ut som en fet kärring som FÖRSÖKER vara cool.
Grejen är ju att jag försöker inte – jag ÄR cool! Jag känner ju det i hela kroppen. Jag ser INTE lika larvig ut som min mamma och pappa gjorde när dom försökte vara coola och läckra när jag var ung, dansade runt och bara var pinsamma. Jag skulle aldrig bli så pinsam och töntig. Jag lovade mej själv det!
Jag tittar på Minsting som står och tittar på mej och lyssnar på mitt svärande åt spegeln:
”Men vafaan! Jag ÄR cool! Jag känner ju det i hela kroppen!” fräser jag och gör värsta coola grejen med armarna, känner coolheten och tittar i spegeln; ”MEH!?! Det KAN INTE vara jag?!”
Minsting suckar:
”Det ÄR du och du ser SKITTÖNTIG ut! Inte ett dugg cool!”
Jävla spegel! Jag tror jag ska ställa in den i min walk in closet.
Tillsammans med Minsting.
Med en stor filt över.
erviluca #mammatillfyrakillar 