Att väcka Minsting, och få iväg honom till skolan är….Mission Almost Impossible, och jag får både hjärnblödning och hjärtinfarkt samtidigt – varje morgon!
Jag tror inte det är nyttigt.
– Vakna nu! säger jag när jag går in till honom kl. 6.30.
– Mmmmm….svarar han
– Vill du ha the och mackor? frågar jag (för att få hans hjärna att vakna och tvinga honom att svara)
– Mmmmm….svarar han
-Vakna nu då! säger jag igen och går ut ur rummet.
Jag går in i köket och börjar göra iordning frukosten. Ropar då och då:
-Är du vaken?
– Mmmmmm……
Jag går in med frukosten till Minsting. Han sover djupt:
– Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!
– Meh! Vakna NU! ropar jag. VAKNA!! Sätt dej upp!
Minsting rör på sej. Lååångsamt sätter han sej, men sitter som en ostkrok.
– Kom igen! Det finns frukost nu! Klä på dej!
– Mmmmmm….
Jag går och äter frukost, och ropar då och då:
– Är du vaken? Vakna!!
Jag går in i Minstings rum igen. Han sitter dubbelvikt och sooooover:
– Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz………….
– Meh! VAKNA! KLÄ PÅ DEJ!!
– Okey….sluddrar han sömnigt.
Jag står och stirrar på honom och säger flera gånger att han ska VAKNA, KLÄ SEJ, KOM IGEN!!!
Men jag måste också ta tag i mitt eget; fixa till mej själv och gå ut med hundarna.
– Nu får du klä dej och äta frukost, så går jag ut med hundarna under tiden!! säger jag.
– Okey! svarar Minsting.
*går ut med hundarna*
När jag kommer in ligger Minsting och….soooooover!!!
– Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz………..
– VAAAKNAAAAA NU DÅÅÅÅÅ!!! Jag har varit ute med hundarna redan och nu MÅSTE DU VAKNA!!!!
– Okey….
Stressen kryyyyper i mej. Jag har inte tiiiid att BARA tjata på honom, vakta honom och hålla på!
– Jag har inte tiiiid att bara tjata på dej!!! GÅ UPP NUUUUU!!!
– Okey….
Han sitter upp, rör på sej, tittar på kläderna….
– KLÄ PÅ DEJ!!!!!
– Okey….
Efter en stund tittar jag in i rummet igen. Minsting har klätt på sej och sitter och äter frukost. Wohooooooo!
Efter ytterligare en stund tittar jag in i rummet igen. Minsting sitter och stirrar rakt fram. Frukosten är slut men han har liksom ”fastnat”…..
– GÅ OCH BORSTA TÄNDERNA! NU!
– Okey….
Minsting går in i badrummet. Fastnar. På toaletten.
– ÄR DU INTE FÄRDIG SNART?!? ropar jag genom dörren.
– Okey….
Klockan tickar.
Och tickar.
Stannar aldrig.
Jävla klocka!
Jävla tid!
Minsting kommer ut ur badrummet.
– Borstade du tänderna?
– Typ…..
Jag SER på honom att han ljuger.
– Nej, det gjorde du inte! Gå och borsta tänderna!
Minsting går i badrummet och boooorstar täääänderna låååångsamt….
*stress*
Minsting lufsar ut ur badrummet in i sitt rum och sätter sej på sängen.
….tick tack tick tack tick tack tick tack…
– Vad gööööör du?
– Okey….
– Nej, VAD GÖR DU??
– Eeeeh, va?!
– Vad gör du??
– Eeeeh, jag trooor jag har gympa idag….
Klockan går.
– Meh! Ååååh! Jag frågade dej ju igår!! Var är dina gympakläder då??
– Vetne…
– VET du inte?!?
– Näe, jag hade dom här typ nyss…eller igår…eller nåt….
*letar*
*letar*
*letar*
Gissa om hjärtsnörpen är långt borta?!
Ingen gympapåse. Den är troligen hos pappan.
Fixar annat: Hittar gamla gympabyxor, tar en t-shirt, lånar gympaskor av Mellan (fast utan att fråga: Säg inget till honom!!!!). Mellan har redan gått till skolan. Of course! Klockan är MYCKET!!!
– Gå nu!!
– Okey….
Minsting lufsar ut i hallen, sätter på sej jacka….
……går in i vardagsrummet, lägger sej i soffan och gullar med Milton (!).
– Meh! Klä på dej nu! Du har inte tid med det där!!! fräser jag.
– Okey….
Minsting lufsar ut i hallen, sätter på sej en sko…..
– Var e den andra skon?
*letar*
Den ligger i Fionas korg. Hel. Puh!
Minsting sätter på sej den andra skon, lägger sej i soffan och gullar med Fiona.
– Meh, Minsting!! Du har bråttom!! Jag får hjärtsnörp och hjärnblödning! Du måste gåååå nuuuuu!
– Okey….
Minsting lufsar ut i hallen.
– Var e gympapåsen?
– I ditt rum antagligen. Jag hämtar den!
Jag vill INTE att han ska röra sej från hallen igen!
När jag hämtat gympapåsen är Minsting inte i hallen längre. VAR ÄR H AN??
Han ligger i soffan och gullar med Fiona!!!
– KOM IGEN NURÅ!!!! skriker jag.
– Okey…säger Minsting och reser sej lååååååååååångsamt….. och lufsar ut i hallen.
– Var e mina vantar??
*tittar på hatthyllan*
Dom ligger överst. Helt synliga.
– Där! säger jag och tar ner dom till Minsting som har ögonen i hatthyllehöjd. Förståååår inte att han inte såg dom!
– GÅÅÅÅ NUUUUU! säger jag vänligt och leeeer.
Till slut går han, och jag är HELT SLUT!
