….finns det gott om!
Överallt!
Och jag som är en HEJARE på att lyssna, blir så…..irriterad! Och besviken.
Dom står där och berättar; ”…bla bla bla bla bla bla bla bla…”. Och så lite till: ”….blablablaablablalbalalblalblbabla!”. Jag lyssnar, kommenterar, bryr mej, lyssnar mer. Sen ställer dom, artigt, en fråga, för att dom ”måste”, liksom. Då tror jag att det är ”min tur” att berätta, så jag laddar….och börjar ber…. Nähä! Antingen blir jag avbruten och så fortsätter DOM prata om SEJ, ELLER så säger dom: ”Oj! Nu måste jag sticka!” eller ”BZZZZZZZZZZZ!”, så surrar mobilen i fickan.
Och man måste ju svara på sin mobil. Alltid. Jämt. Även när man står vid ett stup på ett ben och balanserar. Typ. Eller mitt i maten, eller på toa (fast där kan dom ju sitta och svara hur mycket dom vill, faktiskt….). Men fy vad irriterande det är med folk som inte lyssnar!
Ojj oj oj vad folk är dåliga på att lyssna!
Kanske man skulle säga: ”Hallå där! Nu är det faktiskt DIN tur att lyssna på MEJ!”. Å andra sidan: Hur kul är det när någon lyssnar utan att lyssna? Det är också vanligt- att folk står tysta och TYCKS lyssna, men så märker man att dom tänker på något annat, för när man säger: ”Vad tycker du?” så ser dom ut som om dom vaknar, och så kan dom inte svara.
Typ.
Fi faan för folk som inte lyssnar!
Prata kan ni, men lyssna….näe!
😦
erviluca #mammatillfyrakillar 