Jag fattar inte varför jag inte gör det! Har musik inbakad i mej jämt jämt jämt….
Varför låter jag det vara TYST över huvud taget, någon gång?? Musiken är ju så….fantastisk! Gör Helbredgagörande saker.
Uppåt och nedåt.
Men jag kommer hela tiden tillbaka till Tystnaden.
Varför?
Dumma mej!
När jag väl sätter på mina gamla DVD:isar så bara fylls hela jag med musiken! Jag blir fullkomligt uppäten av musiken och dansar iväg i en romantisk dans över hela lägenheten….
Givetvis har jag täckt över alla speglar först, eftersom dom visar något Helt Annat än det jag Känner.
Jävla speglar! Dom var bättre förr…..
Jag är också en sån som tycker om SAMMA musik åååår ut och åååår in. Det kommer in nya låtar hela tiden, men dom gamla är kvar. Jag blir aldrig trött på en låt! Det är helt otroligt! ”Alla andra” blir trötta på låtar. Inte jag.
”J just call to say I love you!” sjunger jag lika glatt nu som för 30 år (! HerreGud!) sen! Och jag tycker den är lika bra nu som då och jag fylls på samma sätt i bröstet av musiken nu som jag gjorde då.
Skitjävlahelvetesdagar är det skönt med musik, för man gråter bättre.
Superjävlaunderbaradagar är det skönt med musik, för hjärtat bubblar mer av musiken.
Idag är det faktiskt en skitjävlahelvetesskitbajshelvetesskitpissochgåochdödag, och musiken får mej att gråta och sen hämta andan lite, och så gråta igen…..
Näe, jag vill inte påstå att det är enkelt att vara en känslomänniska, men så är det – man KÄNNER en massa.
Och just nu känns det som skit.
That´s the fact.
erviluca #mammatillfyrakillar 