RSS Flöde

I had a dream…. /erviluca

Postat den

 

Jag stod i ett omklädningsrum, var hyperstressad och skulle byta om till en speciell dräkt som jag skulle ha när jag tränade med ”gruppen”. Det var ett mixat omklädningsrum så Torbjörn Johansson (!  – klasskompis från åk 1-9) höll  också på att byta om i samma omklädningsrum. Vi var båda sena, men Torbjörn var lugn, men jag var jättestressad, som sagt, och orolig.

Jag såg gruppen träna genom den halvöppna dörren till gympa-salen och jag såg att dom andra var Jätteduktiga! Speciellt en tjej, som kunde varenda rörelse perfekt. I drömmen visste jag vem hon var, men efteråt har jag glömt det (en Freudiansk glömning, kanske… ). Jag blev än mer rädd och orolig, eftersom jag visste att jag inte kunde stegen och absolut inte i vilken ordning dom skulle vara i dansen.

Läraren var en karismatisk man, som krävde Perfektion, och jag hörde hans kraftfulla röst eka ut i gympa-salen.

Mina kläder trasslade till sej, eftersom jag var så nervös, så jag bad Torbjörn hjälpa mej, vilket han gjorde. Han försökte också lugna ner mej, men jag tänkte att han inte visste hur USEL jag var.

När jag kom in i salen satt alla på golvet. Jag satte mej ner, men insåg snabbt att jag satt mej på fel ställe. Killarna satt för sej (på sidan och längst bak) och tjejerna satt längst fram i rader. Jag flyttade mej till rätt ställe.

Läraren ropade ut att alla tjejer skulle ställa sej i brygga. Det var en test kring vad vi kunde. Jag gjorde som han sa, men det var stelt och det gjorde ont i ryggen och värkte i lederna, och jag kände att det inte blev någon bra brygga…och oroade mej för det.

Därefter sa läraren att vi skulle bygga varsitt litet hus (!  Ja, drömmar är konstiga…) av sand (eller om det var lera – eller möjligen pepparkaksdeg) av den lilla bulle vi fått lagd framför oss. Jag gjorde så gott jag kunde, men kände mej rätt misslyckad med min prestation.

Läraren kom fram till mej, böjde sej ner och lutade sej över mej bakifrån (jag satt på golvet) och viskade i mitt öra: ”MYCKET BRA! Jag ser att du byggt Café Gatau (något franskt namn). Mycket bra!” Jag blev helt förundrad, eftersom jag inte ens visste vad ”Café Gatau” var för  något, och jag tyckte min skapelse mer såg ut som en klump.

Jag viskade tillbaka: ”Jag kan inte dansen, och jag har ont i hela kroppen och kommer inte att klara av den…” och jag var jättenervös när jag ”erkände” detta misslyckande.

”Det gör ingenting”, viskade han tillbaka.

Sen reste han sej upp och sa högt och tydligt: ”Erviluca har vunnit tävlingen om bästa hus!”.

Jag satt helt förundrad över att jag blev…godkänd! Trots att jag var så dålig och usel, och hade varit så rädd för att överhuvudtaget gå in i gympasalen….

Sen vaknade jag.

 

Annonser

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar, familjeterapeut och Barnombud. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Det var väl en bra dröm!

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: