Månadsarkiv: juli 2012

Mina barn får aldrig vara olyckliga. Punkt.

Mina barn får inte känna sej oälskade. Punkt.

Mina barn får aldrig må dåligt. Punkt.

Mina barn ska ALLTID känna sej älskade. Punkt.

Mina barn ska ALLTID må bra. Punkt.

Mina barn ska ALLTID vara lyckliga. Punkt.

Suck!

Det är för jävligt att det inte kan vara så.

Jag vill att det ska vara så, ända in i rötterna av hjärtat där kärleken bor.

Men min Realistiska sida VET att ALLA männískor behöver olycka, sorg, elände och skit OCKSÅ….

….för att växa och bli starkare  –  bli Riktiga Människor.

Men kan inte just MINA barn få slippa….

….och må bäst ändå?

BARA dom, liksom.

Som ett litet Undantag.

Pliiiiis!

Jag kan verkligen, verkligen njuuuuta!

Och det är en gåva.

Jag kan njuuuuuta några sekunder där, en minut här och flera timmar vid något annat tillfälle.

Jag kan njuuuuta av något vackert jag ser, av vinden som smeker min hud när jag cyklar, av ljudet av mina barn när dom pratar om Viktiga Saker med varandra, av närheten till en hund, av att smeka någon, av att bli smekt……

….av jättemånga saker!

Och jag njuuuuuter ända in i själen, in i hjärtats mörkaste vrår….

…. om det finns såna (jo, det finns det)….och när jag tänker efter kanske jag inte njuter ända in där – jag stänger bara dörren (fast det har jag aldrig funderat på egentligen….men det var inte det jag skulle skriva om)….

Jag NJUUUUTER verkligen!

Och jag NJUUUTER av att jag kan NJUUUUTA så fantastiskt mycket –  i kubik – om så bara för stunden.

Det är härligt att kunna NJUTA!

………………………………………………………………………….

Tänk om jorden slutade snurra

om bara för en stund

och upp blev ner och ner blev upp

och jorden sluta´ vara rund

Om alla som var rika

blev fattiga ett tag

och de som brukar svälta

blev mätta för en dag

Om allt hat som finns på jorden

försvann just den dan

och fiender blev vänner

och gav varann en kram

Om natt blev dag och dag blev natt

om katt blev hund och hund blev katt

Om du var här och inte där

Om jag blev vi och väldigt kär

Tänk om allt vara annorlunda

bara för en stund

Skulle vi då kunna blunda

när jorden igen blev rund?

"Brinn då, jävla idioter!!"

Jag tror inte jag är beredd att vara med i Världsmästerskapet i Grillning riktigt än…

"På med allt kött! Eller ska man ta lite i taget?"

…men man vet ju aldrig.

Jag hade köpt MYCKET kött och det var bara en tredje del som blev så här:

"Jävla köttjävlar att bli brända!"

Resten blev faktiskt ätbart.

Potatisklyftor, tomater och lök.

Och t o m jättegott!

"Rätt gott faktiskt!"

"Mums!"

Skam den som ger sej!

När jag var liten var Fredagsmyset livsviktigt! Att missa fredagsmyset var som att förlora en bit av sej själv, nästan. Man visste att resten av familjen satt där framför TV:n och åt grillad kyckling, eller revbensspjäll, med pommes frites, drack läsk, åt chips och godis framför någon familjeunderhållning på TV, som Hylands Hörna.

OM jag valde att ”gå ut/gå hem till en kompis/gå på fest” istället för fredagsmys, så var det som om det satt en tagg av längtan hem, och att jag missade något viktigt, hela kvällen.

Det gick ju över med åren, förstås, men tidigt visste jag att jag skulle skapa en sådan rutin i min egen familj också.

Jag skapade den först  med Äldste sonen. Vi levde ju ensamma, han och jag, under 10 år, men fredagsmyset blev lika viktigt för honom (tror jag) som det var för mej när jag var barn.

Sen kom det in en man i mitt liv, och han förstod inte riktigt ”grejen” med fredagsmyset och hur det skulle gå till – för HUR det går till är ju givetvis VIKTIGT! – men han var tvungen att lära sej. För mej och Äldste Sonen var fredagsmyset Heligt och kunde INTE ändras.

Sen kom resten av grabbarna grus och klev också in i fredagsmysets viktighet.

Som vuxen har jag inte upplevt fredagsmyset lika livsviktigt som jag gjorde som barn, MEN mina barn gör det, och det gillar jag.

När jag igår sa:

”Jag kanske skulle göra lite hemmagjord pizza till ikväll istället för den grillade kycklingen?!” blev det stooooora protester och dom tittade på mej som om jag vore….dum!

”Det är ju FREDAG!” sa dom.

Jag vet att dom hemma hos sin pappa inte har samma rutiner alls, men det är DÄR! Hos mej är Fredagsmyset VIKTIGT!

Ofta fredagsmyser jag även när jag är ensam. Det går det med och är helt okey. Men givetvis är det mysigast att mysa TILLSAMMANS med sin familj och dom man älskar.

Vi lyckades mysa till det invid poolen igår (se bild) , med grillad kyckling och pommes frites och läsk!

Myyyyyyyyyyyys!

…och tro att man är så jävla bra!

Jo, man ska tro att man är bra, MEN man ska inte tro att ”dom andra” är sämre!

Man ska inte sitta där och säga ”JAG skulle minsann ALDRIG göra så DUMT”, för du vet inte! Du vet inte vad du skulle göra, och hur du skulle agera förrän du varit i precis den människans situation!

Dessutom är det lika illa att tro sej vara Förmer, eller att man tror att man är Godare än andra, som att tillhöra Dom Onda……

….. för om du tror att du ALDRIG skulle ha varit ”judehatare” i Tyskland under Hitler, så tror du att du är förmer än flera miljoner tyskar. DESSUTOM kan du hamna i en SÅN situation, eftersom du inte är uppmärksam, och inte tror att du kan det.

Eller tänk dej att vara född för flera hundra år sedan, och åka i en båt över Det Stora Havet, och komma till en ö där det går omkring ”svarta, hårlösa apor” och du TROR VERKLIGEN att det är apor, för du har aldrig sett såna människor! Skulle inte du då tänka att dom här ”apliknande människorna verkar kunna mer än vanliga apor, så vi tar dom till vårt land så får dom jobba för oss!”

Om du tror att du direkt skulle förstå att det var människor, men bara med annan hudfärg, och annat sätt att bete´sej, och därför skulle du behandla dom som jämlikar, för att du är så GOD och KLOK, så tror du att du är förmer än dom flesta.

Inse att du agerar och reagerar utifrån var och hur du är uppväxt, och inse att du också skulle kunna trampa i klaveret rejält utifrån detta. Och om du förstår det, blir du mer uppmärksam och mer tänkande, än du är om du bara slår ifrån dej och säger: ”DOM är DUMMA/ONDA och jag är GOD!” och ”SÅÅÅ SKULLE JAG AAAALDRIG göra!”.

Om man förstår dom ”onda”, utan att tycka om, eller godkänna, dom onda handlingarna, kan man också undvika det onda att hända, eller stoppa det, eftersom man då förstår att alla kan ”agera fel” eller ”jag är inte bättre än dom – jag bara tänker ett varv till när det behövs!” För det jag förstått är att jag, precis som alla andra, behöver tänka ett varv till, och lyssna till mitt hjärta, och våga säga ifrån, även om ”alla andra” halkar snett.

Jag tror det är det som behövs, för att det inte ska bli så FEL, som det blivit flera gånger i vår historia. Och fortsätter bli.

Typ.

Var det begripligt, det här?

Vi har varit i Huset med Poolen hela dagen, och nu bestämt att åka hem en sväng. Vi = vår familj. Hundarna som bor i huset ska få stanna i huset. Har vi bestämt.

Dom ser Förvånade, och Ledsna, ut när vi stänger dörren framför deras nosar, och säger ”Hejdå! Vi ses sen!”.

Vi går nedför backen mot bilen och hör hur hundarna,  som är kvar hemma, börjar ”gråta”.

”Jag får dåligt samvete!” säger Storing.

”Jag med!” säger jag.

”Det känns inte bra!” fortsätter Storing när vi går ner för backen.

”Näe, det känns inte bra alls!” säger jag.

”Kom då!!!” ropar Mellan.

”Kan vi inte ta med dom?” frågar Storing.

*tänker*

*känner efter*

”Ja, vi tar med dom!” säger jag.

Sen blir jag alldeles glad i hela hjärtat!

För jag tänker att Storing har ett stort kärleksfullt hjärta, och han kommer att bli en fantastisk och kärleksfull och omtänksam pappa!

Det gör mej gladare än allt annat i den stunden.

Och jag går tillbaka till huset och hämtar hundarna, som får följa med oss hem.

Men det är en annan historia.

Hela Sverige har tjatat om att det regnat och varit Dåligt Väder hela sommaren, och det stämmer säkert, men jag har inte UPPLEVT det så. Där jag bor har det inte regnat så mycket, utan solen har skinit för det mesta, är min upplevelse.

Men NU skulle JAG ”ha sommar” var det bestämt. JAG skulle vara på landet och tillbringa dagarna i SOLEN vid POOLEN.

JAG! Moi! Me!

Och solen skulle skina. Så var det bestämt.

Jag vet inte var missen skett, men jag satt i baddräkt vid poolen på f m och tittade förvånat på  himlen, som var jämngrå. Eeeeeh….VA?!  Meh! ”????????”

Det stämmer inte!

Jag badade två gånger faktiskt, men himlen fortsatte vara grå. Jämngrå.

Sen badade Minsting, Flisa och därefter också Storing och Mellan. Men himlen fortsatte vara jämngrå.

Nu sitter jag här, förvånad, och undrar: ”Kan det stämma?!” Solen skulle ju lysa. Vi var ju överens om det. Vi hade, typ, tummat.

Jag ska ta ett allvarligt Snack med XXXXX i kväll.

I morgon ska solen lysa!

Iallafall här!

OJ, vad Flisa är Populär bland killarna i huset. Oj oj oj!

Men Flisa älskar bara EN hundkille i Hela Världen och det är Duffe (omdöpt till Einar, men Flisas värld heter han Duffe). Duffe är min syster och svågers rumänska gathund. Flisa ÄLSKAR honom! Hon ser nästan i kors när hon tittar på honom, och han är DEN ENDA som får nosa henne i stjärten, och var han vill (!), utan att hon rör en fena!

Alla andra fräser hon på när dom försöker nosa henne i baken. ”BORT!” fräser hon.

Utom när hon löper. Då vill hon ha ALLA killar! A L L A ! ! Då beter hon sej som värsta Hyndan. Då skäms man när man är ute med henne. Hon viiiiker svansen snyggt åt sidan och trycker upp sitt underliv i nosen på Vilken Hund Som Helst! Helt utan urskiljning.

Men när hon INTE löper duger BARA Duffe.

Nu är vi på ”landet” med två hanhundar. Dom följer Flisa som skuggor. Hela. Tiden. Då och då vänder sej Flisa om och fräser: ”STICK!” (på hundspråket). Hanhundarna ”hör inte”. Dom fortsätter vara skuggor.

För en stund sedan, när Minsting hoppade i poolen och badade, hoppade också Flisa i och började simma runt och hugga efter (inbillade) flugor – en av hennes älsklingssysselsättningar! Killarna blev som galna! Dom hatar vatten, av vad jag förstår, men VILLE HAAAA Flisa. Jag såg hur dom riktigt Övervägde om dom skulle hoppa i dom också….

…men det gjort dom inte. Som tur var. För dom har ju TRE TON hår på sej och det skulle ha tagit TVÅ VECKOR för att få dom torra. Tror jag.

Nu ligger Flisa vid mina ben. Unghanen har inte givit upp än. Han går i cirklar runt henne och smågnäller. Flisa morrar hotfullt, och fräser till då och då, men han fortsätter: ”SNÄÄÄÄLLLAAAAAA!!! SNÄÄÄÄLLLAAAAA!”. Jag undrar om  han vet vad han vill. EGENTLIGEN.

Av och till kliver Milton in i spelet och säger till unghunden: ”Nu får du fanemej lägga av!!!” Då blir unghunden ARG och så bråkar dom en stund.

”Är det för att dom har ballar som dom håller på sådär?” frågar Minsting.

”Ja”, svarar jag.

”Då borde dom ta bort dom!” suckar Minsting. ”Ballarna alltså.”

”Ja”, svarar jag.

”Vi får väl hoppas att dom ”vänjer sej” vid den Härliga Doften av Flisa innan veckan är slut”, säger jag sen.

”Tänk att ballarna kan styra en hel hund”, funderar Minsting.

Ja, du skulle bara VETA hur mycket ballar kan styra….tänker jag.