Kärlek är en känsla som sitter någonstans i bröstpartiet, men som också kan sprida sej runt i kroppen på olika sätt och med olika styrka till olika kroppsdelar beroende på VEM som framkallar känslan eller VAD.
Jag har lyckan att kunna känna (nästan) ALLA sorters kärlek i mej.
Kärleken till en partner är kanske den som är mest Omtumlande, och den som också kan få ”folk” att lämna hus och hem och bete sej alldeles alldeles tokigt! Den som kan framkalla allehanda andra starka känslor också, som svartsjuka, ilska, sorg, hat osv. Den är också den man behöver kämpa mest för – både före förhållandet och under tiden (vilket många glömmer bort….Ingen vill väl vara en ”fåtölj”…)…
Kärleken till en partner kan också vara lugn och sansad, trygg och självklar….Tuffa på som tåget…Det blir väl så efter några år tillsammans….
Passion kan bli och vara kärlek, och kan mynna ut i ingenting….Det kan också vara inslag av passion i ett kärleksförhållande ett helt liv…
Kärleken till sina barn. För många är den fullkomligt gränslös och som en chock när den föds…för att den är så stark och så fylld av känslor som Beskydd och Omändertagande. Vem har inte sagt: ”Jag skulle kunna gå genom eld för mina barn!” (och ändå kan dom 10 år senare inte ens samarbeta med ”sina barns” andra förälder, vid en skilsmässa, för att den andra föräldern är en sån ”idiot”…..Att samarbeta kan i dessa fall vara att ”gå genom eld” – ”så upp till bevis nu då!”….).
Kärleken till barnen är så fylld av så många andra känslor också; Oro, stolthet, lycka, besvikelser, rädslor….förvåning…skuld…. Men för dom allra allra flesta går den aldrig aldrig över…Man kan skilja sej från sin partner, men aldrig från sina barn…
Jorå, det finns alla dom med dåliga relationer till sina föräldrar/barn, men troligen skapades detta lååååååååångt tidigare, i föräldrarnas barndom….och ännu längre tillbaka, så hade dom haft en chans till ”RENA” känslor, och ÄKTA kärlek, så hade det funkat för dom också….Och även om man varit utsatt för en eländesrelation till sina föräldrar, behöver man inte utsätta sina egna barn…Man KAN förändras, även om det är ett kamp och för många väldigt svårt…Men det går!
Kärleken till en, eller flera vänner/släktingar. När man känner igen sej i någon, när det säger ”klick” och så ”stämmer det bara” – nästan som ”partner-kärlek” men utan sexet….Lite så…. Kärleken till en vän är mer ovanlig än man tänker på när man är barn – då bara kommer kompisar, och dom bara ”finns där” och det är så självklart…Men håll fast vid dina GODA vänner, som du älskar. Dom är lika unika som att du haft lyckan att träffa en partner som du älskar, om du har det…
Jag minns en kväll för ett par år sedan, då jag träffat två relativt nya vänner hemma hos mej, och vi hade ätit gott, druckit vin, snackat skit och haft det såååå mysigt. Jag träffade en utav dom morgonen därpå, på fritids, när vi lämnade våra barn. Jag satte mej bredvid henne och tittade henne i ögonen och sa: ”Jag älskar dej!” för så kände jag. Hon skrattade och sa: ”….och jag älskar dej!” och så kramades vi. Hon förstod precis vad jag menade! Fritidspersonalen måste ha trott att vi var ett nyförälskat lesbiskt par….
Hon finns kvar i mitt liv och kommer alltid att finnas…
Kärleken till en syssla – något man älskar att göra! Jag har den stoooora förmånen att ha dansat i hela halva mitt liv. När jag dansar, och musiken fyller min kropp, är det som att vara NYFÖRÄLSKAD. Det pirrar och dunkar och spritter i hela kroppen, och jag ÄLSKAR. Det är en kick! Det är också kärlek.
När jag skriver kan jag hamna i ett lyckotillstånd som jag tror ligger nära ”Nirvana”, för det är så det känns. Jag försvinner bort och jag kan sitta flera timmar och ändå känns det som om tiden står still, och en stark lyckokänsla fyller mej och jag bara skriver och skriver….DET är också kärlek!
Kärleken till ett djur: Jag har älskat många djur i mina dagar, vilket jag är såå glad och tacksam över.
Det första djur jag älskade av hela mitt hjärta, var en liten hamnster, som jag köpte själv när jag var ca 9 år: My. Jag pratade med henne och gosade med henne, hade henne i sängen ibland och älskade verkligen denna hamster. Jag minns en gång då hon sprang fritt på golvet i mitt rum, och så plötsligt försvann hon. Jag kröp runt på golvet och letade, då jag upptäckte att det var ett hål invid garderoben som ledde in under huset….Där hade hon kilat in. Jag la mej vid hålet och ropade och gräääät. Mitt hjärta höll på att sprängas av sorg! Så, plötsligt, kilade hon fram ur hålet igen och jag kramade och pussade henne, och tackade Gud för att hon kommit tillbaka. DET är också kärlek!
Kärlek till en sak….kanske….Jag tror inte jag älskar någon SAK så att jag skulle gråta förtvivlat om den försvann…men jag vet inte….Jag är övertygad om att det finns människor som älskar någon sak, för att den betyder någon Speciellt för dom – en värdefull vas, en tavla som betyder något speciellt, ett hus som man ärvt osv – så jag tar med den kärleken också.
………………………………………………………………………
Jag älskar djur i allmänhet, men hundar i synnerhet, och därför avslutar jag med en bild på ett gäng hundar:
erviluca #mammatillfyrakillar 