Nu har jag hackat och skurit och ”gråtit” och skurit igen och blandat och hackat igen!
Soppan kokar för fulla muggar och FYYYYY vad det STINKER! Jag blir verkligen INTE sugen! Uäck!
Bara lukten gör mej…illamående…och jag tappar matlusten!
Jippi: Bantningssoppan funkar!!!
Eller?!?
Vilken lustig rubrik!
Den kan man ju tolka lite hur som helst…och det är kanske meningen också….En hel månad….
En hel månad kan gå jättefort eller väldigt lååååååååååååångsamt.
Låååååååååångsamma månader är:
– När man väntar sitt första barn…Oj oj oj, vad låååååååångsamt det går. Speciellt i slutet…eller i början…Nej, det går långsamt hela tiden faktiskt…. Och sitt andra barn om det är många år emellan barnen….Typ 10 år eller så…
– När man är barn är nästan alla månader långa – sommarlovet är en hel evighet! För att inte tala om terminerna, åren – allt går så långsamt när man är barn….Näe, så är det ju inte! Jag tar tillbaka…
– När man väntar på något gott, som en semester tex eller en resa….
– När man är kär/förälskad – MELLAN träffarna! Varje dag är som ett åååår! Tiiiiden är oääändlig….En månad utan sin Kärlek är som ett helt Liv!
– När man är bortrest, på semester. En månad kan då kännas som ett ÅR eftersom man upplever så mycket (för det mesta).
– När man väntar på ett besked som är viktigt/avgörande. Då kan en månad vara oändlig!
Snabba månader är:
– Semestern. Om man har semester i ”bara” en månad – dag ett —-dag 30: slut! Iallafall när semestern är slut – efteråt. Då känns det som om det gick så fort!
– När man får nästa barn, efter första, eller andra, tätt därefter. ”Oj, är det REDAN dags att föda!?” liksom….Man har inte hunnit med.
– När man blir äldre. ”Äldre än vaddå?” frågar du givetvis….Tja….Tiden går fortare och fortare ju äldre man blir. Mellan 35 och 45 hann jag inte ens tänka…*harkel*….Jo, liiiite då! Men ändå!
– När barnen börjar skolan, så går tiden fortare och fortare…Värsta ”rally-farten” är det till slut….Först ettan, sen tvåan, sen trean….”Hoppsan: Nian redan?!? Vad hände med fyran, femman, sexan, sjuan och åttan?” Nästan.
– När man INTE vill att Något ska hända….”Nej, nej, nej….Jag vill inte gå till tandläkaren!/opereras!” eller vad det är….
– När man har Roligt! Fy sjutton vad tiden går fort då!
…………………………………………………………………………
Så HUR förklarar man för ett barn om Tiden? För tiden känns ju så olika! Inuti. Fem minuter är oändlig när man står ute i 10 minusgrader och fryser och väntar på bussen. Men när man ska åka karusell och den snurrar i 5 minuter, så är det superkort! Eller när skolklockan ringer ”om 5 minuter”…..
En månad är alltså inte alltid lika lång.
Det är summan av kardemumman!
Jag ångrar allt och inget.
Ibland tänker jag att: ”….jag borde ju ha gjort så istället, för då hade…..” osv. MEN sen tänker jag att: ”….det blev ju rätt bra ändå…” eller så kan jag tänka att: ”Om jag hade gjort så, så hade jag inte lärt mej det och det…och inte ramlat i fel tunna, som lärde mej detta….” osv
Och hur jag än vänder mej så har jag rumpan bak.
Så antingen kan jag rabbla tusen miljoner små saker jag ångrar, eller så kan jag ångra någon STOR sak….
…..eller så kan jag vara rätt nöjd med både tokiga val, dumma val och kloka val….och sånt som ”bara blev”…för jag har lärt mej något av det mesta, och jag tror ju ändå att man lär sej mer av det jobbiga än av det roliga och lätta….
Så hade jag gjort val som gjort att allt blivit BRA hela tiden, så hade jag inte lärt mej så mycket, och då hade jag inte blivit så fantastiskt ödmjuk som jag är nu….
*HARKEL*
Fast…..
-”HO HO! Gud och Ödet och Framtiden!!! Jag vill inte lära mej mer om ekonomi och pengar och sånt nu! Det räcker!!! Inte för att jag är full-lärd utan mer för att jag har lite dysfunktion i den delen och det är ingen idé att låta mej få fler kriser där, för det hjälper inte! Jag lär mej inte mer av det! Ho ho! Hör ni det?!? Tack på förhand.”
Bantningssoppan innehåller:
6 lökar, 1 kålhuvud, 4 morötter, 1 selleristjälk, 1 purjolök, tomater, paprika, 2 påsar löksoppa…..
När jag läser det här receptet tänker jag: MAGKNIP! Aj aj aj aj!
Och sen tänker jag: PRUTTAR!!
Och sen tänker jag: Värsta Andedräkten!
Man måtte ju ÅNGA av hemska lukter av den här soppan?!? Men vet du?
Jag åt löksoppa sista gången för 20 år sen tror jag, och jag låg i fosterställning i ett dygn efteråt och hade så ont så jag trodde jag skulle dööööö…Så reagerade min mage då, och så är jag rädd att min mage reagerar så igen….
Vad tror du? Jag skulle gärna äta någon super-enkel mat varje dag i flera dagar…men finns det någon annan soppa el dyl som man kan äta som inte innehåller en massa lök?
Eller ska jag prova den här?
Hjälp!
2. Min allra bästa födelsedag, igen! Fast egentligen kanske det inte var min bästa födelsedag, utan mer min bästa födelsedagspresent!
Jag fyllde 16 år. Mamma, pappa och systrarna sjöng för mej på morgonen, som vi alltid gjorde för varandra på födelsedagar. Jag fick ovanligt lite presenter….Något kort med pengar från mormor, en liten porslinshund från lillsyrran, ett par coola strumpor från Storasyster….En bok från mamma och pappa….
”En bok?!? Bara en bok?!” Jag förstod inte. Tänkte att något var fel….eller kanske dom glömt något…eller skulle säga något….
”-……………sen var det ju en sak till!” sa pappa till slut….
-”Jaha?” I mitt huvud var det tomt. Kunde inte gissa vad som komma skulle.
-”Gå till fönstret och titta!” sa mamma.
Jag gick till fönstret och tittade. Där ute stod en….moppe! En röd Ciao med en rosett på styret. Jag förstod fortfarande inte. Jag tittade frågande på mamma och pappa….
-”Det är din!” ropade lillsyrran glatt.
-”VA?!?!” Det stod still i hjärnan.
-”Du har fått en moppe!” tjoade lillsyrran lyckligt.
Jag blev stum, glad, lycklig, överrumplad, förvånad, överraskad och allt annat i en salig blandning.
”Alla andra” i mitt gäng (som jag umgicks med) hade moppar, och jag hade tjatat och tjatat om en moppe men bara fått ”nej, nej, nej”…så jag hade givit upp – för länge sen!
Men nu hade jag fått en!
Min lycka kände inga gränser! Det var en otrooolig känsla! Jag var så glaaaaaaaaaaaaad! Jag visste inte hur jag skulle tacka!
En moppe! Jippi!!!
1. Min allra bästa och sämsta födelsedag, fast det inte var min!
Lillasyster fyllde 6 år. Vi var på landet. På vår älskade farmor och farfars helt underbara lantställe där vi stormtrivdes.
Jag var såååå avundsjuk på Lillasyster som fyllde år mitt i sommaren och alltid blev firad på Landet. Det var ju inte bara jag och storasyster och mamma och pappa som sjöng för henne på morgonen! Dessutom tillkom farmor, farfar, faster, kusin och ibland ett helt gäng ”gamla tanter”, som antingen var några gamla släktingar eller såna som varit farmors vänner så länge att dom liksom blivit släktingar.
Alla sjöng, och många paket! Lillasyster Strålade! Usch, vad hon strålade. Hon strålade så att jag blev sur! Jag tror att hon strålade extra mycket för att jag blev sur…..
Paket efter paket öppnades….och så hände det som gjorde att min värld rämnade och gick under och jag föll ner i ett svart hål av Sorg och Avundsjuka, som slet i bröstet:
Lillasyster fick en prat-docka! En sån som jag ”alltid velat ha”. En helt underbart söt och vacker docka! Om man drog i ett snöre på sidan, så sa hon ”Maaammmaaaaa!”. Aj, vad ont det gjorde i mitt lilla ”mamma-hjärta”! Jag gick undan och grät. Jag kunde inte glädjas å hennes vägnar – bara känna hat och svartsjuka!
Och jag skämdes för att jag visste vad dom vuxna skulle säga om mitt beteende: ”Men, Erviluca! Usch på dej! Kan du inte UNNA din lillasyster en docka?! Du borde vara så stor nu så att du kan glädjas åt….bla bla bla….”.
Jag hade FULA och SVARTA känslor i mej, som jag inte kunde stoppa.
Jag minns hur Lillasyster satt där i solstolen i en fin klänning och bara stråååålade med sin nya docka i famnen. Hon drog i snöret: ”Maaammmaaaaa!”, och njöööööt! Hon loooog, och jag leeeeed.
-”Får jag prova att hålla i den?” frågade jag med ilskna tårar brännande under ögonlocken.
-”Nej.” svarade lillasystern, och kramade om sin docka extra hårt, och så loooog hon och njöööööööt av att hon hade något som jag ville ha.
Hela mitt liv var förstört. Slut. Kaputt! The End.
Jag var en Dock-älskare av stora mått. Jag älskade dockor, lekte med dockor, dyrkade dockor. Nu hade hon – lillasyrran – Den Bästa och Finaste. Jag visste att hon aldrig kunde ta hand om den dockan som jag hade kunnat göra! Stackars dockan. Jag har för mej att den fick ett fult namn också….*ryser*
………………………………………………………………………
(Googlad bild med sökord Young boys)
På eftermiddagen var det dags för Kalas! Farmor hade bjudit in alla barn i husen som låg i området kring deras hus. Och vilka bodde där? Jo….KILLAR! Massor av Spännande Killar! Bl a min ”älskling” – min stora Kärlek – Ove!
Alla kom!
(Googlad bild med sökord Barnkalas)
Så satt vi där runt det jättelånga långbordet i köket och drack saft och åt bullar och tårta – fnittriga och nervösa….Fyra tjejer (jag mina systrar, och vår kusin) och MASSOR av killar! Typ 6-7 stycken i åldrar från 7-8 år och upp till 16 år! Det var så Spännande så att man nästan kissade på sej!
Sen var det lekar. Vem som arrangerade dom har jag ingen aaaning om, men någon måste väl ha gjort det. Det var Burken och Kurragömma och Tafatt…Lekar lekar lekar!
Ove (16 år) jagade mej och ropade: ”Ååååå, vad du är snabb!” och mina ben, som var som kokt spagetti med kolsyra i, fullkomligt flööööög över marken! Hjärtat slog fyrdubbla slag och jag var så LYCKLIG!
Min Kärlek var nära. Min Kärlek jagade mej. Min Kärlek tyckte att jag var snabb!
Lyckan var så stor och stark och kärleken svällde i hela mej, så jag tror att tiden stannade för en stund, och den där jävla ”prat-dockan” var ”blaha – blaha!”.
För Ove hade SETT mej, JAGAT mej och PRATAT med mej! Wohoooo!
Jag blir ARG för att det fortgår, ARG för att ingen kan göra något, ARG på rättssystemet, ARG på Socialtjänsten, ARG på alla för att vi inte kommit längre i Sverige, än att en ensam kvinna ska behöva slåss mot dödshot år ut och år in utan att NÅGOT görs!
ARG och FRUSTRERAD!
Dag 17 och jag ska skriva om ”Min allra bästa födelsedag”…..
Hm…..*tänker*……
Den första födelsedag jag kommer att tänka på är min lillasysters 6-årsdag, som var min allra värsta och allra bästa i ett paket….
Den andra födelsedagen jag kommer att tänka på var när jag fyllde 18 år och hade ”värsta festen”….
Den tredje födelsedagen jag kommer att tänka på är när jag fyllde 16 år och fick den allra bästa presenten….
Vilken ska jag taaaaa? Vad blir ni nyfikna på? Vilken födelsedag vill ni höra om?
Om Pippi funnits på riktigt och nu, och bott i vår kommun, så hade hon blivit utredd av Socialtjänsten. De hade kommit fram till att hon inte kan bo ensam, så hon hade jourhemsplacerats i något jourhem för avvaktan av att se om hennes pappa kunde ta hand om henne.
Vi hade skickat efter hennes pappa från Kurrekurreduttön, och undrat om inte han hade kunnat ta hand om henne. Men eftersom han var ”värsta smitaren” så hade han leende sagt att han älskade henne jättemycket men att han skulle återvända till Kurrekurreduttön ändå! Och så skulle han åka, och lämna Pippi ensam kvar i vår kommun. Hon hade tappert sagt att ”det gör ingenting”.
Vi hade förfasat oss över att en pappa kan lämna sin dotter på det sättet, och sedan hade ”vi” börjat leta efter ett bra familjehem till Pippi. Troligen hade hon inte fått behålla Lilla Gubben och Herr Nilsson. Apan hade skickats till Skansen och Lilla Gubben hade man sålt. Villa Villerkulla hade sålts av någon mäklare och pengarna hade satts in på ett konto som Pippi skulle få tillgång till när hon blev myndig.
Eftersom Pippi inte gått i skolan hade det inte spelat så stor roll var i Sverige hon placerades. Hon hade inget nätverk omkring sig alls! Jo, Annika och Tommy, förstås, men vänner kan man skaffa nya.
Vi hade undrat: ”Finns det någon mormor och morfar? Kusiner? Fastrar, mostrar? Släktingar över huvud taget?”
Hon hade troligen fått bo i Jourfosterhemmet ”alldeles för länge”, så att hon hade missat fler terminer i skolan. Kanske hon hade fått hemundervisning – för att komma ikapp.
Sen hade hon placerats i något familjehem i Sverige, som verkade bra. Och så hade hon fått börja skolan där. Troligen hade man då och då kontaktat pappan och frågat om intresset från hans sida, och troligen hade han skrattande tänkt att ”Pippi klarar sej” utan att förstå att hon längtade ihjäl sig (nästan) efter sin pappa och att hon kände sig övergiven av honom, och undrade om han verkligen älskade henne, eftersom han inte kom och hämtade henne.
Hon hade också blivit deprimerad för att Lilla Gubben sålts och herr Nilsson numera bodde på Skansen. Tommy och Annika tappade hon kontakten med, och alla på skolan tyckte att hon var konstig med sitt röda spretiga hår, och pga hon var så otroligt stark.
Eftersom hon var så udda, började hon i tonåren dricka alkohol för att fly ifrån denna udda-känsla. Hon började också färga sitt röda hår svart och målade svart kajal runt ögonen och klädde sej i svarta kläder för att markera sitt utanförskap och sin depression.
Såsmåningom hade hon klarat sig igenom tonåren också…och kommit ut på andra sidan rätt ”hel” ändå…men med en evig känsla av tomhet inuti, eftersom hon aldrig blivit ”älskad” av sin mamma eller sin pappa…
Hon hade troligen inte skaffat egna barn, utan flyttat till en lägenhet ensam och skaffat katter. Flera stycken, som kompensation för att hon inte fått behålla Lilla Gubben och herr Nilsson.
Hon hade haft tillfälliga förbindelser med män, som hon inte lyckats fånga eller älska på djupet…Hon förblev ensam resten av sitt liv….så småningom fick hon arbete på Skansen….och blev älskarinna åt en djurskötare som var gift och hade tre vuxna barn men som inte kunde skilja sej, för att hans fru hotade då med att ta livet av sej….
Hon fick bli chefskötare över aphuset till slut och det trivdes hon med.
Ensamhetskänslan blev som en Kompis i hennes liv, och hon dog ensam vid 74 års ålder, av en getingstick eftersom hon blev allergisk mot getingar.
Vi har diskuterat hela halva veckan, Minsting och jag.
Det började med:
-”Får jag…….?”
-”NEJ! Absolut inte!”
-”Snäääälllla, om jag looooovar att……….?!?”
-”NEJ!”
-”Men om jag…….Snällaaaaaa?!?” *tårar i ögonen*
-”Nej.”
-”Uuuuuhääääääääääää! Jag får aldrig…! Jag som lovade….! Uuuuhääääää!” *tårarna sprutar*
-”Äh, sluta! Det blir inte bättre av att du ylar sådär. Skärp dej!”
-”Uuuuuhäääääääää!!!”
-”Ååååå, kan du inte gråta tystare. Jag orkar inte höra det där!”
-”Jag kan inte! Uuuuuhääääääääää!”
-”Det hjälper inte! Att prata kan hjälpa, men inte att yyyyla eller bråka.”
*torkar tårarna och tar ny sats*
-”Men om vi….och jag lovar att….och då ska vi…..och jag kommer inte att …..”
*suck* -”Låt mej tänka ett varv till…..”
——— PAUS ———
-”Mamma, har du tänkt färdigt?”
-”Nej, jag orkar inte tänka på det nu. Jag ska på föräldramöte på skolan. Vänta tills jag kommer hem igen!”
-”Men åååååå! Jag har ju lovat Elis!”
-”Du kan inte lova någon något förrän jag har sagt okey till det.”
-”Men du saaaa ju…..!”
-”Nej, det gjorde jag inte! Jag har aldrg sagt ja till detta!”
-”Joho, du SA ja!”
-”Nej, det har jag inte! Jag är helt säker på det och slutar du inte tjata nu så blir det verkligen ett NEJ!”
-”Okey. När ska vi prata om det då?”
-”När jag kommer hem. Eller när du ska lägga dej. Vi kan prata om det när jag sitter på din sängkant när du ska sova. Men då måste du LOVA att lyssna på mina argument också och inte bara börja gråta.”
-”Jag lovar.”
————–PAUS—————
-”Mamma! Har du bestäm dej? Får vi…….?”
-”Inte nu. Vänta till i kväll. Jag har för mycket att tänka på nu….och så har jag ont i huvet, så jag orkar inte.”
-”Sen?”
-”Ja, senare.”
-”Okey.”
————PAUS——————–
*lägger mej bredvid Minsting och pratar*
-”Jag vill att du ska lyssna på mej nu.” *allvarlig*
-”Ja, jag lovar.”
-”Utan att putta ut underläppen och börja gråta…”
-”Okey, ska försöka”.
-”Lyssna på riktigt?”
-”Ja!”
-”Du måste försöka förstå att jag inte ORKAR…..EN anledning är att veckan varit så jobbig och du har faktiskt varit riktigt jobbig den här veckan….Du har gnällt och klagat och jag har behövt TJATA på dej jättemycket! Jag blir helt slut av att tjata!”
-”Men jag SKA lyssna nu, på dej, och om du påminner mej att jag lovat att lyssna så att du slipper tjata….”
-”Men du måste ta ansvar för det själv! Jag kan inte tjata om att jag inte ska tjata!”
-”Ja, jag lovar att jag ska försöka.”
-”Och sen vill jag ha en BARNFRI kväll i morgon…och ligga i soffan själv och äta godis framför TV:n och inte ha någon som ropar: ”Maaaammmmaaaaa!” stup i kvarten.
-”Men jag LOVAR att inte…..”
-”Men du har lovat förut och inte lyckats hålla det….så jag litar inte riktigt på det….”
-”Litar du inte på mej?”
-”Nej, faktiskt inte! För du har lovat så ofta att du inte ska ropa på mej hela tiden och att du ska ta eget ansvar och att du ska…..men så blir det inte så….”
-”Men du måste påminna mej. Jag har lite dåligt minne!”
-”Tja….Då får du skärpa dej, och träna upp ditt minne. Du är ju ung och borde kunna minnas såna här saker. Och jag orkar inte både tjata om det jag tjatar om och så tjata om påminnelser också! Jag orkar verkligen inte! Du förstår inte hur jobbigt jag tycker att det är att tjata, och du förstår inte hur det är att Ha Ansvar.”
-”Jo, jag kan ta ansvar.”
-”Ja, du kan ta en 11-åringsansvar, men du förstår inte hur det är att vara vuxen och ha ALLT ansvar!”
-”Jo….j”
*avbryter* -”Nej, det förstår du inte, och jag kräver det inte heller. Inte ens vuxna utan barn förstår vilket ansvar det är, eller vuxna som lever två föräldrar ihop…Det är rätt tungt med att ha ensamt ansvar jämt…. Men du Behöver inte förstå det…Jag bara sa det…..Att det är tungt och att jag är rätt slut och behöver få VILA!”
-”Men jag lovar att…….”
-”Suck!”
-”Men då måste ni……..bla bla bla bla bla”
-”Jag lovar!”
-”Och så måste du tänka på att….bla bla bla bla bla!”
-”Jag lovar!”
-”Men om jag har migrän i morgon så går det inte, och då får du acceptera det (*funderar lite på om jag ska få – ”låtsas-migrän” för att slippa*….Ful tanke – vet!).
-”Lovar.”
-”Jag har jättejätteont i huvudet nu, så det KAN bli migrän….och då får ni inte……”
-”Okey.”
-”Okey, då får ni…..”
-”TACK Mamma! Jag älskar dej! Du är bäst!”
…………………………………………………………………………………….
Jag trodde jag skulle kunna hålla fast vid ett NEJ hela vägen, men det gick inte…..
Vad det handlar om: Minsting vill ”LANA” med en kompis hemma hos mej (när killarna egentligen ska över till sin pappa och jag ska ha min LEDIGA helg) från fredag (idag) till lördag….
erviluca #mammatillfyrakillar 