Dagsarkiv: 29 januari, 2011

Någon skrev: ”Alla Hjärtans Dag närmar sig”….och då blir jag alldeles….ledsen!

Jag vill hoppa över Alla Hjärtans Dag. Jag vill krypa under täcket och INTE FINNAS på Alla Hjärtans Dag…Jag vill gå ut i skogen och lägga mej under en sten på Alla Hjärtans Dag. Ligga där och huttra av självömkan.

För Alla Hjärtans Dag börjar bli Min Sorgliga Dag.

Jag har i alla år Tappert givit ut hjärtan och små presenter och små kärlekshälsningar till dom jag älskar…..

När jag levde med min man så sa jag till honom att jag skulle bli GLAD om han brydde sej att det var Alla Hjärtans Dag och att bara en liiiiiten hälsning, kort, kram skulle göra mej jätteglad på den dagen….

Gissa vem som satt vid matbordet på kvällen UTAN ett hjärta/en blomma/ett kort på sin tallrik? Gissa vem som INTE fick någon hälsning och inte ett enda kärlekskort?

Gissa vem….

Gissa vem som är Tydlig och TALAR OM att det betyder något för mej!!! Skitsamma om det inte betyder något för dej, honom, fan och hans moster och resten av världen!!!

Det betyder något för MEJ!

Gissa vem som inte bryr sej…..Den jag älskar. Den jag älskar/älskade bryr/brydde sej inte….och det gör ont!

Jag har älskat och jag har brytt mej….genom hela livet….För att jag BRYR MEJ och älskar!

Idag är den dagen då jag känner att jag vill skita i allt och bara bli som ”dom”….”Dom-som-inte bryr-sej”……och skita i dom….

Skita i att dom fyller år, skita i julafton, skita i alla hjärtans dag och skita i alla firningar och allt sånt över huvud taget resten av mitt eländiga skitiga oälskade liv!

Piss och helvete!

Ni kan dra dit pepparn växer!

Och stanna där!

 …………………………………………………………………..

Jag tror jag åker dit pepparn växer – Italien?? – på Alla Hjärtans Dag istället….och kanske jag stannar där.

Kanske det finns någon DÄR som kan älska mej – jättemycket! Sådär så att JAG märker det!!!

Jag vill leva i en romantisk film, och springa i slow motion över en äng emot Den man jag Älskar, och som älskar mej besinningslöst!

(Nej, nej, nej!! Fel fel fel! Bort!)

(Får väl duga då….Skulle ju vilja att han sprang också, och att hon hade blont lockigt hår och vit klänning, men man kan inte få allt här i världen…Hittade ingen sån bild…på Google)

Med Underbar bakgrundsmusik som spelar i hela himlen när jag springer där – smal och vacker – i en vit klänning med små små blommor på.

Mitt vackra, blonda, självlockiga hår ska fladdra sådär tjusigt bakom mej och glimma mot solen, som självklart strålar från en klarblå himmel.

Vi ska enas i en varm kram, och så stannar vi liksom i kramen, som är den Varmaste, mest kärleksfulla kram som existerat!

Sen är det Ingenting. En tomhet, där vi inte finns – existerar – till nästa scen:

(Ååååh! Det är såååå härligt att dansa med hela kroppen och själen! Dansa dansa dansa!!!)

Jag befinner mej i en danssal där jag dansar i förtvivlan runt runt i salen, till Helt Underbar Musik. Troligen sjunger jag också….Otroligt vackert! Jag är förtvivlad för jag tror att Den jag Älskar är med på Planet som störtat…men så slås dörren till danssalen upp och där står han: Min Älskling! Och jag springer emot honom – i slow motion, tror jag (om det inte blir för tjatigt), igen, och kastar mej om hans hals. Vi kramas och kysser varandra (igen).

Sen är det Ingenting. En tomhet, igen. Där vi liksom inte finns, till nästa scen:

(Typ en sån här säng, fast utan blåa (!) speglar på en hylla ovanför…Uäck!)

Vi ligger i en stor vacker säng, med vackra vita lakan i ett skimrande ljus och vi älskar intensivt och hett. Man riktigt ser hur otroligt mycket vi älskar varandra, med själ och hjärta.

(Så här älskar vi…men han har ingen hatt i min Verklighetsfilm…)

Suck!

*drömmer vidare*

Mina rädslor. Svårt.

(Googlad bild. Jag tänkte sätta in en bild på en Riktigt spindel, men rös så mycket att jag inte klarade av det…Det blev den här lite gulliga spindeln istället… )

 Dom flesta rädslorna sitter inuti – är känslomässiga. Dom ”utvändiga” kanske är mer hanterbara…tror jag…såsom rädsla för spindlar och kossor, höjdskräck, trånga utrymmen och mörker. Såna saker kan jag ju avstå ifrån s a s. Men dom ”invändiga” är mer ostyrbara eftersom det inte riktigt är jag som styr dom.

Mina rädslor är:

– Att vara/bli Övergiven

– Att vara/bli ensam (icke vald ensamhet)

– Att bli lämnad

– Att inte räcka till

– Att inte duga

– Att såra och göra illa (fast jag inte vill)

– Att inte vara omtyckt och älskad

– Att vara hatad och avskydd

– Att gå under och bli Utanför…

– Att be om hjälp

– Att vara svag

– Att vara beroende

– Att vara i underläge

Usch, jag blir nästan ledsen….Bara att tänka på det gör mej gråtfärdig…