Vi har diskuterat hela halva veckan, Minsting och jag.
Det började med:
-”Får jag…….?”
-”NEJ! Absolut inte!”
-”Snäääälllla, om jag looooovar att……….?!?”
-”NEJ!”
-”Men om jag…….Snällaaaaaa?!?” *tårar i ögonen*
-”Nej.”
-”Uuuuuhääääääääääää! Jag får aldrig…! Jag som lovade….! Uuuuhääääää!” *tårarna sprutar*
-”Äh, sluta! Det blir inte bättre av att du ylar sådär. Skärp dej!”
-”Uuuuuhäääääääää!!!”
-”Ååååå, kan du inte gråta tystare. Jag orkar inte höra det där!”
-”Jag kan inte! Uuuuuhääääääääää!”
-”Det hjälper inte! Att prata kan hjälpa, men inte att yyyyla eller bråka.”
*torkar tårarna och tar ny sats*
-”Men om vi….och jag lovar att….och då ska vi…..och jag kommer inte att …..”
*suck* -”Låt mej tänka ett varv till…..”
——— PAUS ———
-”Mamma, har du tänkt färdigt?”
-”Nej, jag orkar inte tänka på det nu. Jag ska på föräldramöte på skolan. Vänta tills jag kommer hem igen!”
-”Men åååååå! Jag har ju lovat Elis!”
-”Du kan inte lova någon något förrän jag har sagt okey till det.”
-”Men du saaaa ju…..!”
-”Nej, det gjorde jag inte! Jag har aldrg sagt ja till detta!”
-”Joho, du SA ja!”
-”Nej, det har jag inte! Jag är helt säker på det och slutar du inte tjata nu så blir det verkligen ett NEJ!”
-”Okey. När ska vi prata om det då?”
-”När jag kommer hem. Eller när du ska lägga dej. Vi kan prata om det när jag sitter på din sängkant när du ska sova. Men då måste du LOVA att lyssna på mina argument också och inte bara börja gråta.”
-”Jag lovar.”
————–PAUS—————
-”Mamma! Har du bestäm dej? Får vi…….?”
-”Inte nu. Vänta till i kväll. Jag har för mycket att tänka på nu….och så har jag ont i huvet, så jag orkar inte.”
-”Sen?”
-”Ja, senare.”
-”Okey.”
————PAUS——————–
*lägger mej bredvid Minsting och pratar*
-”Jag vill att du ska lyssna på mej nu.” *allvarlig*
-”Ja, jag lovar.”
-”Utan att putta ut underläppen och börja gråta…”
-”Okey, ska försöka”.
-”Lyssna på riktigt?”
-”Ja!”
-”Du måste försöka förstå att jag inte ORKAR…..EN anledning är att veckan varit så jobbig och du har faktiskt varit riktigt jobbig den här veckan….Du har gnällt och klagat och jag har behövt TJATA på dej jättemycket! Jag blir helt slut av att tjata!”
-”Men jag SKA lyssna nu, på dej, och om du påminner mej att jag lovat att lyssna så att du slipper tjata….”
-”Men du måste ta ansvar för det själv! Jag kan inte tjata om att jag inte ska tjata!”
-”Ja, jag lovar att jag ska försöka.”
-”Och sen vill jag ha en BARNFRI kväll i morgon…och ligga i soffan själv och äta godis framför TV:n och inte ha någon som ropar: ”Maaaammmmaaaaa!” stup i kvarten.
-”Men jag LOVAR att inte…..”
-”Men du har lovat förut och inte lyckats hålla det….så jag litar inte riktigt på det….”
-”Litar du inte på mej?”
-”Nej, faktiskt inte! För du har lovat så ofta att du inte ska ropa på mej hela tiden och att du ska ta eget ansvar och att du ska…..men så blir det inte så….”
-”Men du måste påminna mej. Jag har lite dåligt minne!”
-”Tja….Då får du skärpa dej, och träna upp ditt minne. Du är ju ung och borde kunna minnas såna här saker. Och jag orkar inte både tjata om det jag tjatar om och så tjata om påminnelser också! Jag orkar verkligen inte! Du förstår inte hur jobbigt jag tycker att det är att tjata, och du förstår inte hur det är att Ha Ansvar.”
-”Jo, jag kan ta ansvar.”
-”Ja, du kan ta en 11-åringsansvar, men du förstår inte hur det är att vara vuxen och ha ALLT ansvar!”
-”Jo….j”
*avbryter* -”Nej, det förstår du inte, och jag kräver det inte heller. Inte ens vuxna utan barn förstår vilket ansvar det är, eller vuxna som lever två föräldrar ihop…Det är rätt tungt med att ha ensamt ansvar jämt…. Men du Behöver inte förstå det…Jag bara sa det…..Att det är tungt och att jag är rätt slut och behöver få VILA!”
-”Men jag lovar att…….”
-”Suck!”
-”Men då måste ni……..bla bla bla bla bla”
-”Jag lovar!”
-”Och så måste du tänka på att….bla bla bla bla bla!”
-”Jag lovar!”
-”Men om jag har migrän i morgon så går det inte, och då får du acceptera det (*funderar lite på om jag ska få – ”låtsas-migrän” för att slippa*….Ful tanke – vet!).
-”Lovar.”
-”Jag har jättejätteont i huvudet nu, så det KAN bli migrän….och då får ni inte……”
-”Okey.”
-”Okey, då får ni…..”
-”TACK Mamma! Jag älskar dej! Du är bäst!”
…………………………………………………………………………………….
Jag trodde jag skulle kunna hålla fast vid ett NEJ hela vägen, men det gick inte…..
Vad det handlar om: Minsting vill ”LANA” med en kompis hemma hos mej (när killarna egentligen ska över till sin pappa och jag ska ha min LEDIGA helg) från fredag (idag) till lördag….
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag har haft liknande diskussioner. Jag menar att jag måste få ha mina barnfria stunder för att orka vara mamma alla andra tider. Ibland har jag tvingat iväg barnen och suttit med jättedåligt samvete, men jag vet också att jag måste få vara ensam och tanka tid, ork och kraft. Mina barn brukar säga att ”du vill bara ta hem en karl hit” och jag har trött svarat dem att nej, jag vill bara sitta ensam i soffan, äta den mat jag vill äta när jag vill äta och inte göra ett dugg annat. När de har kommit hem tidigare än vad som sagts (för ja, det har de gjort) så har de sett att det stämmer. Det är omöjligt att ta den diskussionen när de, som Minsting, redan ”bestämt” sig för att skita i det där med att vara hos den andra föräldern. Mitt råd är därför att du tar den, med alla barnen samtidigt, när det inte är en sådan situation. Om Minsting hör Storing säga ”Jag förstår dig, mamma, du behöver ha din egna tid” så kan Minsting acceptera det bättre. Annars kan jag trösta dig med att ”det blir bättre sen”. Sägs det…
GillaGilla
Ja, här är en som vet precis hur det är, märker jag! Att få tänka en tanke till slutet, att slippa laga mat, att slippa ”ta hänsyn” osv osv…Jag har liksom varit småbarnsmamma nu i 27 år! Jag känner att jag verkligen behöver och vill ha min EGEN tid, där jag bara är JAG! Men jag vet att PLÖTSLIGT är alla barn vuxna och så sitter man där och tänker: ”Vad fort det gick!” med saknad….eller inte…för då dräller det kanske in en massa barnbarn….OBS alla utan barn: Skaffa de barn du ska ha rätt tätt…typ 3 år emellan…så är det klart sen…Om man drar ut på det som jag gjort är man liksom mamma i ”100 år”….och det är rätt slitigt… 😛
GillaGilla
kan du inte gråta tystare??klockrent!
GillaGilla
Klok mamma va?! Han yyyyylar! Jag hör att han försöööker låta så mycket som möjligt så att jag ska hööööra hur otroooligt ledsen han är!
GillaGilla
Att lära sig kompromissa är nyttigt! Bra träning för sonen. 🙂
GillaGilla
Men jag då?! Fick JAG någon träning? Nope. Jag behöver träning i att ”hålla fast vid ett NEJ” juh!
GillaGilla