Om Pippi funnits på riktigt och nu, och bott i vår kommun, så hade hon blivit utredd av Socialtjänsten. De hade kommit fram till att hon inte kan bo ensam, så hon hade jourhemsplacerats i något jourhem för avvaktan av att se om hennes pappa kunde ta hand om henne.
Vi hade skickat efter hennes pappa från Kurrekurreduttön, och undrat om inte han hade kunnat ta hand om henne. Men eftersom han var ”värsta smitaren” så hade han leende sagt att han älskade henne jättemycket men att han skulle återvända till Kurrekurreduttön ändå! Och så skulle han åka, och lämna Pippi ensam kvar i vår kommun. Hon hade tappert sagt att ”det gör ingenting”.
Vi hade förfasat oss över att en pappa kan lämna sin dotter på det sättet, och sedan hade ”vi” börjat leta efter ett bra familjehem till Pippi. Troligen hade hon inte fått behålla Lilla Gubben och Herr Nilsson. Apan hade skickats till Skansen och Lilla Gubben hade man sålt. Villa Villerkulla hade sålts av någon mäklare och pengarna hade satts in på ett konto som Pippi skulle få tillgång till när hon blev myndig.
Eftersom Pippi inte gått i skolan hade det inte spelat så stor roll var i Sverige hon placerades. Hon hade inget nätverk omkring sig alls! Jo, Annika och Tommy, förstås, men vänner kan man skaffa nya.
Vi hade undrat: ”Finns det någon mormor och morfar? Kusiner? Fastrar, mostrar? Släktingar över huvud taget?”
Hon hade troligen fått bo i Jourfosterhemmet ”alldeles för länge”, så att hon hade missat fler terminer i skolan. Kanske hon hade fått hemundervisning – för att komma ikapp.
Sen hade hon placerats i något familjehem i Sverige, som verkade bra. Och så hade hon fått börja skolan där. Troligen hade man då och då kontaktat pappan och frågat om intresset från hans sida, och troligen hade han skrattande tänkt att ”Pippi klarar sej” utan att förstå att hon längtade ihjäl sig (nästan) efter sin pappa och att hon kände sig övergiven av honom, och undrade om han verkligen älskade henne, eftersom han inte kom och hämtade henne.
Hon hade också blivit deprimerad för att Lilla Gubben sålts och herr Nilsson numera bodde på Skansen. Tommy och Annika tappade hon kontakten med, och alla på skolan tyckte att hon var konstig med sitt röda spretiga hår, och pga hon var så otroligt stark.
Eftersom hon var så udda, började hon i tonåren dricka alkohol för att fly ifrån denna udda-känsla. Hon började också färga sitt röda hår svart och målade svart kajal runt ögonen och klädde sej i svarta kläder för att markera sitt utanförskap och sin depression.
Såsmåningom hade hon klarat sig igenom tonåren också…och kommit ut på andra sidan rätt ”hel” ändå…men med en evig känsla av tomhet inuti, eftersom hon aldrig blivit ”älskad” av sin mamma eller sin pappa…
Hon hade troligen inte skaffat egna barn, utan flyttat till en lägenhet ensam och skaffat katter. Flera stycken, som kompensation för att hon inte fått behålla Lilla Gubben och herr Nilsson.
Hon hade haft tillfälliga förbindelser med män, som hon inte lyckats fånga eller älska på djupet…Hon förblev ensam resten av sitt liv….så småningom fick hon arbete på Skansen….och blev älskarinna åt en djurskötare som var gift och hade tre vuxna barn men som inte kunde skilja sej, för att hans fru hotade då med att ta livet av sej….
Hon fick bli chefskötare över aphuset till slut och det trivdes hon med.
Ensamhetskänslan blev som en Kompis i hennes liv, och hon dog ensam vid 74 års ålder, av en getingstick eftersom hon blev allergisk mot getingar.
erviluca #mammatillfyrakillar 