Dagsarkiv: 9 december, 2010

Bilen har nu varit utan ETT lyse i……*räknar*….2,5 månad.

Av och till har jag försökt bråka med den där lyshuvan, för att lista ut hur man tar av den, för att stoppa i det nya glödlampan, som ligger i bilen och väntar på att bli använd….

Igår var det till: Jag stod böjd över lys-sidan och bökade med ”locket”, eller vad det är och tänkte att det nog ”egentligen är väldigt enkelt, men jag har bara inte kommit på Grejen, liksom….” då jag plötsligt ser en sladd som liksom hänger och slänger i det fria.

Sladdar med en ände brukar ha ett mål, liksom, så jag prövar att trycka in den emot mej, för jag antar att hålen måste vara där, och VIPS så sitter den fast på ”rätt ställe”, för den fastnar ju. Känner mej rätt nöjd som har ”lagat något” (vad det nu är/var)…. Men fortsätter sen att bråka med lyshuvan….

….och ger upp igen! Det är så KALLT att böka med en lyshuva i -10 grader!

Så startar jag bilen och kör….och upptäcker att det är något med lyset! Det är liksom….ljusare….eller nåt….Det är inte bara halva vägen som lyses upp längre, utan mer liksom….hela!

Jag har lagat lyset! Hurra för mej! Jag är världsabäst! Och den nya glödlampan ligger fortfarande I bilen och väntar….

Nu funkar lyset igen!

Det var SLADDEN som gjorde´t! Och jag. Förstås.

 Jag lagade bilen.

FÄLV!

Jag är hemma  hos en underbar rysk kvinna.  Hon är så fantastiskt härligt mysig så jag bara njuter av att vara i hennes närhet. Hon berättar saker om Ryssland som får mej att rysa, men också att le… Det är spännande att höra om hur det är i Andra Länder – speciellt när en person som vuxit upp där, berättar.

Så tar hon fram en stor burk. I den ligger ryskt godis.  Hon ler och säger att sånt här godis fick hon som barn, så när hon äter det dyker det upp Kära Minnen från barndomen.  Nu vill hon veta om jag tycker om ryskt godis, så hon ger mej en bit av varje sort.

”Mums! Mums! Mums! Mums!”

-”Ja, jag älskar ryskt godis!”  Meeeer!

När jag går stoppar hon en påse full med blandat ryskt godis. Hon vill att jag ska bjuda mina söner på ryskt godis. Hon vill veta om dom också tycker om det….

Men Grabbarna Grus är ju hos sin pappa!

Nu ligger godispåsen i skåpet här hemma och skriker:

-”KOM OCH ÄT OSS! VI ÄR JÄTTEGODA!!! KOM! KOM! KOM!”

Åååååååååå, vad ska jag göra? Jag vet att ”bara en…” blir ”bara en till….” och ”BARA en till…” och ”Hoppsan! Tog dom slut?!”

Och ååååååååååå vad jag hoppas att mina söner HATAR ryskt godis! Jag vill ha det för mej själv! Men jag måste vänta tills i morgon.

Ååååååååååååååååååå!

Alla dessa underbara människor! Som har levt mer eller mindre tuffa liv….och som är mer eller mindre kantstötta….av Livet och det som dom upplevt och varit med om….

Jag gillar dom!

Jag gillar dom härliga människorna! Som försöker om och om igen. Som faller, men reser sej upp igen och igen…. Som tycker och tänker härliga, och ibland tokiga, tankar….Som har funderingar och åsikter som ibland får en att rysa, men ibland får mej att skratta högt (tillsammans med dem).

Jag gillar dom verkligen!

Människorna.

………………………………………………….

”Allt kan man ta ifrån männniskan.

Utom en sak – den yttersta friheten

att välja förhållningssätt

till det som livet för med sig.”

(Viktor Frankl, som överlevde Auschwitz)