
Uppvuxen på 70-talet som jag är, fick jag lära mej att vi är LIKADANA, att man inte skulle vara för kvinnlig eller för manlig, för vi var ju LIKA…ALLA fick ha blommiga kläder, mjukiskläder och ALLA skulle ha jättemycket känslor och visa kärlek…och det var Flower Power och Unisex…
Att ha kjol var nästan FEL, och bh:n slängdes i soporna: Brösten skulle hänga fritt och allt var Naturligt…och Likadant!
Under sådana tankar växte jag upp och blev vuxen…barndomen och tonåren var vi alla LIKA!
Oj, vad LIKA!
OM man tänkte att vi kanske är lite ”olika”, så skulle det tryckas undan och smusslas med… Det var vara Uppfostran som spelade in. OM man gav pojkarna dockor och flickorna bilar, så skulle vi i slutänden bli helt lika….Tjejer skulle tvingas in på tekniska utbildningar och män på omhändertagande utbildningar…. *harkel*…Vad hände?
Och NU….efter att ha blivit mamma själv, fått fyra söner och levt i en del år så har jag förstått att vi är OLIKA. Vi är alla MÄNNISKOR, men vi har olika roller och olika sätt att vara. Vi kompletterar varandra perfekt om vi bara förstår att vi inte är exakt likadana.
När jag googlade hittade jag dessa bilder, som fick mej att skriva det här. På bilderna bevisas att vi är olika. Vi är olika och LIKA BRA för det. Men OM vi förstår att vi fungerar olika fysiskt – att hjärnan fungerar lite olika och hormonerna dansar olika danser i oss, så kan vi kanske bli mer förstående för varandras olikheter och uppskatta dom.
Kanske….

Jag skrattar för att jag känner igen mej….och varför är det så? För att vi är olika.

Känner du igen dej?

Är det så här?
Jag såg ett program på TV om hormoner för något år sedan, och där menade man att hormonerna styr oss helt. Jag har kvinnnliga hormoner. Han har manliga. Vi behöver förstå det, och samarbeta. Vi kan göra nästan allt, men vi gör det på olika sätt, och inget är fel.
Är det ändå inte härligt att vi ÄR olika! Det är ju det vi vill! Eller hur?!
Eller?



