RSS Flöde

En LYCKLIG barndom /erviluca

Postat den

december -11  -- januari -12 043

Jag hade en LYCKLIG barndom.

Det slår mej, som ett slag i Solar Plexus, när jag är ute och går på morgonen med hundarna: ”POFF! – Öh!”

Solen skiner, fåglar kvittrar, gräset växer så att det nästan hörs – allt känns fräscht och ”återuppväckt” efter nattens regn. Humlor surrar, hundarna är glada och det är SOMMAR!

Idag är det Skolavslutning för Minsting. Och det är FÖRSTA GÅNGEN på 23 år (!!!!) som jag INTE går på en skolavslutning. Det känns….konstigt! Tomt. Som om jag Missar Något Viktigt – som om jag GLÖMT något.

Fast det har jag inte. Skolavslutningen är, som vanligt, fast inte jag är där. Och ingen märker det ens. Livet snurrar på Som Vanligt. Min delaktighet var en pust i vinden.

Det känns…..konstigt. Tomt.

Minsting är hemma. Han har ”vandrat runt” hela natten och klagat på magont, illamående….Gått och lagt sej, kommit upp, gått runt, klagat, gått på toa, gått och lagt sej, klagat, gått upp, gått runt, gått på toa, tills han klockan 5 meddelade ”Jag kan inte gå på skolavslutningen”. ”Jag förstår det”, sa jag. NU sover han. Och jag avstår från skolavslutningen FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ 23 ÅR!

Shit bah!

Men det slår mej, alltså, när jag går min morgonpromenad med hundarna (jag älskar mornar!), att min barndom var sååååå lycklig, och att jag inte kunnat ge mina barn det jag fick. Så mitt i lyckan över att inse att jag haft en Fantastisk Barndom, blir jag olycklig över att jag inte lyckats ge mina barn i närheten av det jag fick. Fy faan! Mina barn skulle ju få det BÄTTRE (än jag)!!! Hur gick det här till, egentligen?

Som barn/ungdom tänker man ju ofta på att ”såsom MAMMA/PAPPA gör ska jag ALDRIG göra när JAG blir förälder!” när man känner sej arg och besviken på sina föräldrar. Och så kanske man kämpar för att göra ANNORLUNDA, just vad det gäller det som man tyckte var fel. Grejen är ju bara att antingen gör man förtiotvå ANDRA saker ”fel” ELLER så gör man likadant IALLAFALL, för att det bara blir så, och för att det är det som är inbyggt i ryggmärgen.

Puh!

Och hur man än gör har man rumpan bak, och dessutom är den delad. Och det är ju bra….

….annars skulle det bli förstoppning.

 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

 

Jag vill skriva om min Lyckliga Barndom, känner jag. Så det gör jag.

I nästan inlägg.

Typ.

 

Annonser

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

»

  1. Men du..om du frågar dina barn så är jag säker på att dom tycker att barndomen visst var lycklig. Är det inte vi föräldrar som har för stora krav på oss själva tror du?
    Kram!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: