erviluca #mammatillfyrakillar

Snart är julen här. Eller är den här redan idag?

Vi tänker på Dom Fattiga och Dom som Har det Svårt lite mer i juletid än resten av året. Vi vill att Dom Fattiga – speciellt barnen – ska få EN dag då dom slipper känna oro och får känna lycka och glittra med ögonen EN dag på året. Det märker vi som arbetar på Unga Station (Stadsmissionen) väldigt tydligt. I juletid blir människor mer givmilda och tänker mer på ”dom andra”…..

……för att stilla vårt eget samvete för vårt eget överflöd. Eller nåt sånt.

Barnen är fattiga och har det svårt och jobbigt alla dagar hela året. Speciellt på loven. Dom andra dagarna får dom mat i förskolan och på fritids och i skolorna. Men på loven….

Vi på Unga Station har fått tusentals julklappar till Dom fattiga barnen i år! Det har vällt in. Hela Unga Station är fullt av julklappar. Speciellt roligt är det att ge till flickor, och då helst små flickor.

Ibland har människor slagit in gamla/begagnade nallar och mjukdjur och kläder. Dom ger vi till våra second hand butiker. Vi vill att Dom Fattiga barnen för en gångs skull ska få helt nya leksaker, mjukdjur och nytt lego som är deras alldeles egna och nya.

Vi har gjort i ordning julklappspåsar till hundratals familjer och tusentals barn som hämtats av tacksamma föräldrar. En mamma har dom frågade: ”Kan jag få byta leksakerna mot mat?” men då visste hon inte att hon skulle få mat också.

Kan du tänka dej att ha så ont om pengar så att du vill byta leksaker mot mat? Så har dom det, dessa familjer som ofta bor tillsammans i ETT rum som dom hyr i andra- tredje hand för hutlösa hyror.

På julafton ska jag umgås med en del av dessa barn och familjer. Och precis som alla andra är en del fantastisk roliga att umgås med, andra inte lika lustiga… Dom är som vi. Allihop.

Förra julen fick jag en chokladkartong av en mamma och hon sa att hon äskade Unga Station och att det var vi som fick henne att orka en  dag till, och sen en dag till.

Att hon köpt en chokladkartong till mej gjorde allt! Det var så stort! Hon, som knappt har råd med mat för dagen gav mej en chokladkartong. Som uppskattning. Hon förstod inte att hennes ord räckte. Och barnens lekar och skratt.

🙏🏼

Jag är såååå tacksam över att få arbeta på Unga Station och få hjälpa alla dessa underbara människor till ett lite bättre liv.

GOD JUL!

Jag har en helt fantastiskt litet cykellyse som man laddar i datorn. Det är en liten lampa med en flärp på som man snor runt styret när man använder den och den är otroligt lätt att sätta på och ta av och förvara i handväskan.

För några dagar sedan upptäckte jag att en lampa var röd på lyset. Jag listade ut att det betyder att cykellyset behöver laddas. Jag har kört så korta sträckor med det så att jag har kunnat använda det jättelänge utan att ladda det.

På kvällen tänkte jag att ”Nu är det dags att ladda cykellyset” så jag kollade i handväskan för att ta fram lyset och sätta det i datorn. Inget lyse! Jag rotade igenom hela väskan flera gånger och tog ut allt och hittade det inte. Det är ett hål i väskan – mellan innertyget och ytterskalet så jag tänkte att den försvunnit däremellan, men jag kände igenom hela väskan ; inget lyse.

”Jag kanske la det på hatthyllan”, tänkte jag och gick och letade. Näe. Men bland hundkopplena då? Näe. I badrummet? Man vet ju aldrig var man ibland lägger saker när man inte tänker liksom. Näe. På köksbordet? Näe. Var kan jag mer ha råkat lägga cykellyset? Jag letade tamejfaan överallt! Borta!

Kvällen därpå när jag cyklade hem använde jag en ficklampa som jag klämde fast mellan väskan och cykelkorgen. Det funkade hjälpligt, men jag funderade verkligen på var jag kan ha lagt cykellyset.

Samma sak nästa kväll: ”VAR FAAN ÄR CYKELLYSET?!?” Det var ju så BRA!

Jag letade lite till hemma, men icke sa nicke! Inget cykellyse.

Det gick några dagar och kvällar, och jag fortsatte använda ficklampan istället.

Så igår, när jag satte mej på cykeln…..”Vad FAAN?!?” Cykellyset satt på styret!

HUUUUR..…???

Jag orkar inte….

Tröttsamt är bara förnamnet.

Idag åkte jag med ett gäng besökare hos oss på Unga Station/Stadsmissionen till Häringe slott för att de bjöd oss alla på julbord där. Det var unga mammor och pappor med deras små knoddar samt ett gäng tonårstjejer.

Först bjöds vi på Luciatåg med en Riktig Tomte och fyra utav luciatågets följe var hundar (!). Det tyckte jag var det bästa av allt! Dom sjöng och vi fick glögg. Detta skedde i ett förtält till slottet.

Sen gick vi in i själva slottet där en man berättade lite om slottet och sedan presenterade han maten.

Herre Guuuu’ vilket julbord!

Det var lax på längden och tvären, revbensspjäll, sill (of course), potatis (!?!), jättegod champinjon-omelett, lammgrejer, hemmagjorda (!) prinskorvar (godaste ever!) och mycket mycket mer. Vi åt tills vi nästan sprack!

Dom unga föräldrarna har redan lyckats bli bläckfiskar, som man måste vara när man plockar från julbord med ena armen runt sitt barn, andra armen/handen hållandes i en tallrik och tredje handen (ja! Man får en tredje arm när man får barn!) tagandes julmat.

SEDAN gick vi upp en trappa och DÄR var efterrätterna! Herre min je vad mycket och gott!! Tårtor, kakor, bakelser, godisar, brända mandlar, kolapaj och och och mängder av sockerinnehållande godsaker. Det var bara att trycka i sej och hoppas att det skulle få plats! Detta åt vi sittandes i mysiga fåtöljer från 1800-talet, typ.

Sen var det ”fri tid” en stund innan bussen skulle köra oss till Sthlm igen. Dom unga föräldrarna hittade ett litet lekrum där dom trängde in sej med sina småkottar. Jag och en kille gick på upptäcksfärd i slottet.

Vi gick ner i källaren där det fanns en fängelsehåla och en underjordisk gång till en ”flygel”. Vi gick upp i flygeln och gick runt och kollade. Där fanns ett rum som hette Greta Garbo och ett rum som hette…..minnsinte. Vi öppnade en jättefin glasdörr (rutigt färgat glas) till bakgården och såg att det fanns en stor pool där.

Sen gick vi tillbaka och fortsatte gå runt i slottet och fick veta att det fanns spöken där, vilket skrämde några unga mammor väldigt mycket.

😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍

Till sist var det dags för hemfärd och det bästa med den var när en liten nästan 2-åring ställde sej på sätet och ropade ”EIKA! KOM!”.

Varför säger man så? Magen har väl inga hörn? 

Vi har varit på Berns idag och ätit ”Asiatiskt julbord”. Fifaan vad gott! Gå dit om du har en massa pengar över! Så jävla gott! Det enda tråkiga är att man blir mätt för fort. Egentligen borde man låta maten rulla runt i munnen en stund och sedan spotta ut den – för att kunna äta mer!

Men det är rätt äckligt att spotta ut maten….Då tappar man nog aptiten. Framför allt tappar ANDRA aptiten…

Men maten är så god att man sitter och LÅTER av välbehag! Jag lovar! Vi satt och sa: ”MMMM!”

”ÅH!”

”Har du smakat DEN?”

”Prova DEN!”

”Vad är det där?”

”DET ser gott ut!”

”MMMM!”

”ÅH!”

Både sushi av alla möjliga olika slag, men också ditten och datten och anka och kyckling-jox och lamm-grejer och vegetariska saker och dumplings av olika sorter. Det var första gången jag åt dumplings. Jättegott!

Sen var det efterrätter: Ååååh! Det var små choklad-jox-grej-bitar med tjosan i, små pyttebakelser, små maräng-grejer med jox på, godis-saker, kakor, cheescake med små duttar på…..

Åååååh!

Jag är proppmätt!! Det var såååååååååååå gott!

Nu behöver jag aldrig mer äta något julbord för det här slår allt! Rekommenderas å det starkaste (men det kostar troligen ungefär….skjortan!).

Jag blev bjuden. Och oj vad jag njööööööööööööt!

Just saying.

Jag beklagar mej för Minsting och berättar hela fadderitten kring besiktningen, byte av lägenhet och alltihop. Han lyssnar tålmodigt. Killar lyssnar ofta helt tyst utan nickanden och hummande ”jaa?” har jag lärt mej. Ändå blir jag osäker på om han lyssnar och frågar därför: ”Lyssnar du, eller har du hörlurar i öronen?” för han ser lika tom ut i blicken som vanligt. 😜 Han lyssnar nickar han.

När jag är färdig säger han: ”Men det är väl klart att människor vill ha en perfekt lägenhet!”. Meh! Och sen säger han: ”Om du skulle köpa en bil och dom sa att den var jättebra och så köpte du bilen, så visar det sej att den hade repor i lacken….?” Say No more, liksom.

Meh!

Jag försöker förklara och försvara, men han envisas: Klart att lägenheten ska vara perfekt för att bli ”bytbar”. Punkt liksom.

Minsting har talat.

Idag kommer dom igen. Jag har tagit komp-ledigt och städat hela förmiddagen.

”Rör inget i köket!” säger jag som morgonhälsning till Minsting när han vaknar. Han mumlar ”okey….”, som alltid….och sen rör han till i köket iallafall. Jag tror inte han vet vad det betyder, ELLER så har han Avstängda Öron (=mycket troligt) eller så har han ingen som helst respekt för mej (så kan det omöjligtvis vara – jag är ju såååå respektingivande).

Besiktningsmänniskorna kommer kl. 13.30. Jag är dödshungrig men får inte röra något i köket. Jag har iallafall respekt för mej själv (!), och #röringetiköket gäller mej också. Jag kanske får smaka på Hugos mat. 😜

Hoppas uthyrningsrummet är fint och städat. #hållertummarna.

Nu väntar jag. Återkommer efteråt.

*********************************************************************************

Såja. Idag var det bara en besiktningskvinna. Hon sa att hon blev ”lite ledsen” över det mail jag skickade sist. ”Jaha….”. Liksom. Jag blev ju arg och frustrerad. Men det kändes bra att prata om det. Idag var hon mjukare och pratade och lyssnade mer.

Jag fick visa vad jag gjort och hon konstaterade att jag ”verkligen ansträngt” mej och hon fotade och sa att det inte är hon som bestämmer om det ska godkännas eller inte. Vilket jag i och för sej knappt tror på (eftersom man säger så som socialsekreterare också, och det är ju så att utredarens ord väger tyngst, men chefen godkänner/skriver under, eller inte – i undantagsfall).

Sen sa hon att ”folk (hyresgäster) är så petiga och klagar på ALLT, så det är sååå viktigt att allt är ok”. Jag som trodde ”folk” var glada att få en lägenhet!

Hon sa också att ”det här händer hela tiden” dvs att folk inte får byta lght för att besiktningen inte godkänns. Jag har ALDRIG hört talas om det förut dock.

”En del sätter ju upp så mycket grejer på väggarna….”, sa hon sen. ”Eeeeh, ja?!?”.

”Man ska ju inte behöva superstäda inför en besiktning, förstås….men hur ser spisen ut nu?” Jag visar. Den är ren. Jag har städat och putsat i kylskåpet också, men det gjorde jag i bara farten, så det tittar vi inte på.

Sen frågar hon om kastrullskåpet är rengjort. ”Eeeeeh, va!?!” säger jag och öppnar det. Det är märken på hyllorna efter kastrullerna. ”Nä, där har jag inte städat. Det missade jag….men jag kan göra det! Typ nu.” Det behövs inte, men jag undrar vad hon skriver i protokollet.

”Folk” som bor här är inte så noga. Tror jag. Men Akelius vill kanske ha in fiiiinare folk. Såna som säger ”mazariiiiiiiner och vitt viiiiiin” och som parkerar sin SUV Lexus i garaget under huset och som har båten vid bryggan i Österskär…..

…..men varför skulle dom vilja bo här? Dom köper väl en villa på Strandvägen i Österskär? Inte hyr dom av Akelius??

Nåja. Nu ska jag vänta och se vad som händer.

Och ni får hålla tummarna bättre än ni gjorde förra gången.

Jag är faktiskt besviken på ert tumhållande. Det var uruselt sist.

😜

Jag tänker på det när jag går hem från jobbet – att jag ”släntrar” hemåt. Konstigt ord. Jag släntrar nästan alltid hemåt…Rätt skönt, faktiskt. Och just därför gör jag så; släntrar gatan ner och människor stressar förbi – snabbt! Men en del andra släntrar också.

OM man släntrar måste man hålla åt höger. Tänk på det, alla släntrare, för man får INTE gå i MITTEN av trottoaren eller på perrongen. Då blir stressiga människor TOKIGA! När jag har bråttom blir jag själv galen på släntrare som går eller står MITT I stress – trafiken. Och om man ställer sej och pratar, ska man också ställa sej PÅ SIDAN av allt. Just saying.

Det är skönt att släntra hemåt. I minnet har jag alla år av STRESS till och från arbetet, stress till dagisar (ja, man FICK säga så förr!) och skolor! FAAN, vad jag stressade, med stora klumpar i magen och huvudet. Ibland SURRADE det av stress inuti.

Men det var bara jag som stressade. Inte barnens pappa. Han tog det lugnt: Åkte till jobbet innan alla vaknade och kom hem när alla var hemma igen. ”Stressigt?! Vaddå? Slappna av lite – var inte så hysterisk!” sa han.

Eeeeh, WHAT?!?

Nåja, den tiden är över och jag ska SLÄNTRA resten av mitt liv.

Så det så.

Så kan en kille säga till en kille. Så kan en tjej säga till en kille. Att säga otroligt kränkande och elaka saker till en kille/man är helt ok. Det är godkänt av oss alla och man skrattar rått – eller hjärtligt – åt såna kommentarer.

Småkillar får inte säga så till småkillar eller småtjejer.

Men ALDRIG ever någonsin att en kille/man får/kan säga så till en tjej/kvinna! Never ever!

Eller att retas kring kroppsvikt – ”Din fule faan, du e så tjock att hela bilen gungar när du sätter dej i den! Ha ha ha!”. Så skrattar alla. Så ”får/kan” man säga till en man/kille.

Detta kom jag att tänka på igår när jag såg Parlamentet. Där ska dom ibland ”bråka” med varandra (på skoj, givetvis) och snabbt blir det alltid personangrepp kring hur någon ser ut – i alla fall mot männen. ”Din skalle kan användas till att spegla sej i!” (skallig man). ”Du sitter bredvid en lussebulle och en lucia” (sitter bredvid en överviktig man och en kvinna). ”Ha ha ha ha!”.

Man får skämta om mäns utseende och vikt hursomhelst! ”Din fule fan! Hur fick du tag på HENNE?!”

Vänd på steken:

Tänk om man skulle säga ”Din fule fan! Hur fick du tag på honom?!” till en kvinna. Eller ”Du har sån jävla mustasch att man kan tro att du är en man! Ha ha ha!” till en kvinna. Det skämtas ofta om mäns utseende och allt möjligt och man utgår från att dom ska tåla ALLT. Att skämta om män är legitimt. Punkt.

Att skämta om kvinnor är förbjudet. Punkt.

Vi kommer INTE att nå någon jämlikhet mellan könen så länge vi (även kvinnor) inte ser MÄNNENS sidor av det hela. Dom Vanliga Männen.

En sak till:

Tjejer kräver att män är JÄMLIKA och GÖR LIKA MYCKET HEMMA och inte säger ”fel saker” osv (och det håller jag med om), men sen kräver dom OCKSÅ att mannen betalar när dom går ut, håller upp dörren, tar alla initiativ etc. Men hallå!

I jämlikhetens namn: Håll upp dörren av artighet – inte beroende på vilket kön du har! Betala om du har pengar och dela på notan om ni har ungefärlig lika inkomst (om ni är ihop) – bjud honom om han är fattig och du rik (till kvinnan!). Ta initiativ (tjej) och var tydlig.

Var en jämlik kvinna/man i ALLA sammanhang – inte bara när det passar dej.