Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Idag kommer dom igen. Jag har tagit komp-ledigt och städat hela förmiddagen.

”Rör inget i köket!” säger jag som morgonhälsning till Minsting när han vaknar. Han mumlar ”okey….”, som alltid….och sen rör han till i köket iallafall. Jag tror inte han vet vad det betyder, ELLER så har han Avstängda Öron (=mycket troligt) eller så har han ingen som helst respekt för mej (så kan det omöjligtvis vara – jag är ju såååå respektingivande).

Besiktningsmänniskorna kommer kl. 13.30. Jag är dödshungrig men får inte röra något i köket. Jag har iallafall respekt för mej själv (!), och #röringetiköket gäller mej också. Jag kanske får smaka på Hugos mat. 😜

Hoppas uthyrningsrummet är fint och städat. #hållertummarna.

Nu väntar jag. Återkommer efteråt.

*********************************************************************************

Såja. Idag var det bara en besiktningskvinna. Hon sa att hon blev ”lite ledsen” över det mail jag skickade sist. ”Jaha….”. Liksom. Jag blev ju arg och frustrerad. Men det kändes bra att prata om det. Idag var hon mjukare och pratade och lyssnade mer.

Jag fick visa vad jag gjort och hon konstaterade att jag ”verkligen ansträngt” mej och hon fotade och sa att det inte är hon som bestämmer om det ska godkännas eller inte. Vilket jag i och för sej knappt tror på (eftersom man säger så som socialsekreterare också, och det är ju så att utredarens ord väger tyngst, men chefen godkänner/skriver under, eller inte – i undantagsfall).

Sen sa hon att ”folk (hyresgäster) är så petiga och klagar på ALLT, så det är sååå viktigt att allt är ok”. Jag som trodde ”folk” var glada att få en lägenhet!

Hon sa också att ”det här händer hela tiden” dvs att folk inte får byta lght för att besiktningen inte godkänns. Jag har ALDRIG hört talas om det förut dock.

”En del sätter ju upp så mycket grejer på väggarna….”, sa hon sen. ”Eeeeh, ja?!?”.

”Man ska ju inte behöva superstäda inför en besiktning, förstås….men hur ser spisen ut nu?” Jag visar. Den är ren. Jag har städat och putsat i kylskåpet också, men det gjorde jag i bara farten, så det tittar vi inte på.

Sen frågar hon om kastrullskåpet är rengjort. ”Eeeeeh, va!?!” säger jag och öppnar det. Det är märken på hyllorna efter kastrullerna. ”Nä, där har jag inte städat. Det missade jag….men jag kan göra det! Typ nu.” Det behövs inte, men jag undrar vad hon skriver i protokollet.

”Folk” som bor här är inte så noga. Tror jag. Men Akelius vill kanske ha in fiiiinare folk. Såna som säger ”mazariiiiiiiner och vitt viiiiiin” och som parkerar sin SUV Lexus i garaget under huset och som har båten vid bryggan i Österskär…..

…..men varför skulle dom vilja bo här? Dom köper väl en villa på Strandvägen i Österskär? Inte hyr dom av Akelius??

Nåja. Nu ska jag vänta och se vad som händer.

Och ni får hålla tummarna bättre än ni gjorde förra gången.

Jag är faktiskt besviken på ert tumhållande. Det var uruselt sist.

😜

Jag tänker på det när jag går hem från jobbet – att jag ”släntrar” hemåt. Konstigt ord. Jag släntrar nästan alltid hemåt…Rätt skönt, faktiskt. Och just därför gör jag så; släntrar gatan ner och människor stressar förbi – snabbt! Men en del andra släntrar också.

OM man släntrar måste man hålla åt höger. Tänk på det, alla släntrare, för man får INTE gå i MITTEN av trottoaren eller på perrongen. Då blir stressiga människor TOKIGA! När jag har bråttom blir jag själv galen på släntrare som går eller står MITT I stress – trafiken. Och om man ställer sej och pratar, ska man också ställa sej PÅ SIDAN av allt. Just saying.

Det är skönt att släntra hemåt. I minnet har jag alla år av STRESS till och från arbetet, stress till dagisar (ja, man FICK säga så förr!) och skolor! FAAN, vad jag stressade, med stora klumpar i magen och huvudet. Ibland SURRADE det av stress inuti.

Men det var bara jag som stressade. Inte barnens pappa. Han tog det lugnt: Åkte till jobbet innan alla vaknade och kom hem när alla var hemma igen. ”Stressigt?! Vaddå? Slappna av lite – var inte så hysterisk!” sa han.

Eeeeh, WHAT?!?

Nåja, den tiden är över och jag ska SLÄNTRA resten av mitt liv.

Så det så.

Så kan en kille säga till en kille. Så kan en tjej säga till en kille. Att säga otroligt kränkande och elaka saker till en kille/man är helt ok. Det är godkänt av oss alla och man skrattar rått – eller hjärtligt – åt såna kommentarer.

Småkillar får inte säga så till småkillar eller småtjejer.

Men ALDRIG ever någonsin att en kille/man får/kan säga så till en tjej/kvinna! Never ever!

Eller att retas kring kroppsvikt – ”Din fule faan, du e så tjock att hela bilen gungar när du sätter dej i den! Ha ha ha!”. Så skrattar alla. Så ”får/kan” man säga till en man/kille.

Detta kom jag att tänka på igår när jag såg Parlamentet. Där ska dom ibland ”bråka” med varandra (på skoj, givetvis) och snabbt blir det alltid personangrepp kring hur någon ser ut – i alla fall mot männen. ”Din skalle kan användas till att spegla sej i!” (skallig man). ”Du sitter bredvid en lussebulle och en lucia” (sitter bredvid en överviktig man och en kvinna). ”Ha ha ha ha!”.

Man får skämta om mäns utseende och vikt hursomhelst! ”Din fule fan! Hur fick du tag på HENNE?!”

Vänd på steken:

Tänk om man skulle säga ”Din fule fan! Hur fick du tag på honom?!” till en kvinna. Eller ”Du har sån jävla mustasch att man kan tro att du är en man! Ha ha ha!” till en kvinna. Det skämtas ofta om mäns utseende och allt möjligt och man utgår från att dom ska tåla ALLT. Att skämta om män är legitimt. Punkt.

Att skämta om kvinnor är förbjudet. Punkt.

Vi kommer INTE att nå någon jämlikhet mellan könen så länge vi (även kvinnor) inte ser MÄNNENS sidor av det hela. Dom Vanliga Männen.

En sak till:

Tjejer kräver att män är JÄMLIKA och GÖR LIKA MYCKET HEMMA och inte säger ”fel saker” osv (och det håller jag med om), men sen kräver dom OCKSÅ att mannen betalar när dom går ut, håller upp dörren, tar alla initiativ etc. Men hallå!

I jämlikhetens namn: Håll upp dörren av artighet – inte beroende på vilket kön du har! Betala om du har pengar och dela på notan om ni har ungefärlig lika inkomst (om ni är ihop) – bjud honom om han är fattig och du rik (till kvinnan!). Ta initiativ (tjej) och var tydlig.

Var en jämlik kvinna/man i ALLA sammanhang – inte bara när det passar dej.

Jag tittar på en dokumentärserie på Netflix som heter ”Dogs”. Varje avsnitt handlar om en speciell hund.

Första delen handlar om en familj som får en hjälphund. En dotter har epilepsi och får en epilepsihund. Andra delen handlar om en ung man som flytt från Syrien till Tyskland och lämnat sin hund kvar, och hans ansträngningar att få hunden till Tyskland. Sååååå fin!!

Just nu ser jag del 3 där en fiskare i Italien berättar om sin hund ”Ice”.

Alltså, alla hundälskare: Se den här serien!

Och jag tror att ni som inte älskar hundar, börjar älska dom om ni ser serien.

Och ni som ändå inte gillar hundar: Ni är konstiga och dessutom är det synd om er, för ni missar något stort i era liv. Kärleken till en hund (eller flera hundar) är såååå fantastisk!

Att ha en hund nära sej i sitt liv ger ytterligare en dimension till livet. Och framför allt är dom FANTASTISKA på att ge GRÄNSLÖS KÄRLEK!

—————————————————————————————————————————

#lovedogs #gränslöskärlek #netflixserie #netflixdokumentär #dogs #lycka

Fy faan för att cykla hem från bussen utan vantar i -7 grader (MINUS SJU) ! Med fartvinden som uppstod blev det ungefär….*räknar*…-35 grader (MINUS TRETTIOFEM)! Lovar!

Fy faan vad ONT det gör att nästan  förfrysa händerna! Och fy faan vad ONT det gör när värmen kommer tillbaka i händerna!

Tips: Glöm ALDRIG vantarna på jobbet!

Same same but different

But not so different ändå

Samma med ändå inte

och ibland är himlen inte blå

Snurra runt i samma cirkel

öppna upp och titta ut

hoppa in och fortsätta snurra

tills hela livet tar slut

Men hallå här har jag varit

känner igen varenda sten

fast om jag ser mej omkring lite mera

är det nog inte samma gren

För att hitta ut ur hela snurren

behöver man kanske hitta vägen ut

För att hitta behöver man leta

och sedan springa tills vägen tar slut

Springa fort och springa långt

springa bort och lite till

sedan vila och djupt fundera

på hur det kunde bli så en gång till

När man har sprungit och sedan stannat

och sedan sprungit lite till

När man har försökt och sedan anammat

det man lärt sej en gång till

Om livet ändå blir samma soppa

samma gegga och samma stopp

så kan man lägga sej ner och fundera

om det fortfarande finns nåt hopp

Eller ska man sluta att springa

och sätta sej ner ett tag

och bara andas och sedan blunda

hela natten och sen en dag

Kanske hittar då allting tillbaka

till det inre och där det ska va

så att same same bli lite mer different

och till slut så mår man bra

Trots att man är 50+ kan man känna sej som 12….eller 3…..eller 20…..

Mitt Inre Barn är väldigt ”levande”. Kanske är det en av anledningarna till att jag har så lätt att umgås med barn (i alla åldrar). Ibland är det faktiskt enklare att hänga med barnen på en tillställning, än att prata tillgjort (och ibland tråkigt) med vuxna.

Vuxna säger (ofta, till barnen) att man inte får ljuga. Aldrig. Ljuga.

Sen står dom där i sina fiiiina kläder och Agerar Yta och Visar Upp Sin Framsida, och pratar om Ytliga Saker. Trots att dom just grälat med sin sambo/ har blivit uppsagd på jobbet/ har svamp i underlivet/vänstrar med någon på jobbet och lider av håravfall. Dom leeer och säger att ”allt är bra” och dom har just varit i Thailand (fast det var 3 år sen).

Många är ”på sin utsida” jämt och har ingen kontakt alls med sin insida. Förr tror jag många män speciellt hade det svårt med ”insidan”. Dom VAR sina arbeten och stängde om sina privata jag. Sen gick dom i pension och föll ihop. Såna finns givetvis fortfarande – både män och kvinnor.

Har du kontakt med ditt inre (barn)? När blir du liten?

Jag pratar med en tjej/kvinna som berättar om alla fel hennes man gör. Han gör si och han gör så, han förstår inte det ena och reagerar konstigt på det andra. Han har ingen empati och kräver saker av henne som hon inte vill göra. Denna historia berättas om och om igen på olika sätt vid flera tillfällen och jag försöker: ”Har du försökt PRATA med honom i lugn och ro, och berätta hur DU känner och tänker?”.

Det har hon, men han lyssnar inte – alternativt bryr sej inte.  ”Det går inte”.

Jag undrar om dom försökt med familjerådgivning, men han vill inte gå till någon ”jävla hjärnskrynklare” plus att han menar att det är inget fel på HONOM – det är hon som är ”hysterisk” och borde ”slappna av lite”.

Jag undrar hur barnen (3 st) mår i det här? Det blir många gräl…. ”Dom mår bra. Dom har inte märkt någonting”, säger hon, trots att hon av och till är helt slut för att dom ”grälat hela natten”.

När jag har hört samma historia om och om igen, om alla hans idiotiska beteenden, så börjar jag givetvis undra om hon VILL leva så och om hon BEHÖVER leva så.

Sen börjar jag fundera på om det kanske är HON som behöver ”tänka/göra om”?

För om man lever med en människa som man inte ”möter” någonstans och som är ”helt dum i huvet” och ”fattar ingenting”, och som man ”krockar” med heeela tiden och grälar med ”halva nätterna” och gråter över på dagarna…..

….och ändå fortsätter leva ihop, utan att göra något åt det (förutom att gräla, som inte tycks lösa något – snarare hålla skiten igång), så måste det väl vara så att man vill ha det så?

ELLER så är andra alternativet att ändra sej själv.

Det finns ett alternativ till: Håll käften och sluta berätta om din idiotiska man (eller kvinna), för det slår tillbaka på dej själv till slut. Lämna honom/henne eller håll käften!

Hur dum får man vara om man lever med någon som tar kraften ur en och som säger elaka saker och trycker ner en och dessutom inte lyssnar på om man vill ta hjälp utifrån eller försöker förklara sin synpunkt.

Varför kasta bort sitt liv på någon som inte vill en väl? Och varför låta barnen utsättas för detta? ”Dom märker inget” – blaha! NI är förebilder. Ni formar deras framtida kärleksrelationer. Tyvärr.

Ovanstående berättelse gäller både män som snackar skit om sin fru och fruar som snackar skit om sin man. Om inget förändras i relationen efter X antal år, och din partner inte vill förändras MED dej, och du mår dåligt i relationen :

Gör något nytt.

Byt spår.

Det är såååå härligt att träffa sina vuxna barn och umgås. Allt slit från barndomen var värt det, kan jag säga. Alla vaknätter, bråk, oro, dåligt samvete, papegojtjat, läxläsningsbråk, syskonbråkslösningar – allt är värt det när man sitter där mittemot sin vuxne son och pratar Livet.

”Jag har gjort honom”. Liksom. Fast ändå inte. För han är ju sej själv. Men faan vad jag kämpade för att han (dom) skulle kunna bli ”sej själv”.

”Vänta du tills du själv får barn…”, tänker jag när ”dom” inte fattar.

Det spelar STOOOR roll hur man är som förälder; när man uppmuntrar, att man bär runt på natten, att man pussar och kramar, pratar med, lyssnar på, följer med, engagerar sej i osv etc mm. ALLT man gör (eller inte gjort) som förälder spelar roll i slutänden.

Han sitter framför mej och pratar om Livet. Han är så klok och fin och det är så underbart härligt och kul att umgås med sin vuxne son.

Dessutom bjuder han på maten. 🙂