Författararkiv: Erica Leijonhufvud

När ABBA vann med Waterloo, så grät jag av lycka! Hjärtat slog hårt och jag var sååå stolt över att vara svensk! Jag tyckte nästan att det var JAG som vunnit, på något sätt. Då var jag….*räknar*….15 år.

När Bröderna Herrey vann blev jag också glad, för jag tyckte låten var jättehärlig och att Richard Herrey var skitsnygg. Det pirrade i hjärtat och jag blev kanske lite glansögd, men jag grät inte. Stolt var jag iallafall.

När Carola vann, var det ju väldigt speciellt! Ingen annan hade kunnat vinna. Hon var bara ”outstanding”. Jag var stolt och glad, men det var liksom HON som vann. Inte jag.

När hon den där duktiga sångerskan vann…hon….hm…vanligt namn och sedan har hon bytt till ett efternamn som får mej att tänka på Italien och däck…Michelin…näe! Picasso? Näe….Äh! Hon iallafall, då blev jag också jätteglad. Men ögat förblev torrt. Och jag tänkte att det kanske berodde en del på att hon hade så sexig klänning/tröja (!). Bra röst också, men att vinna med en ”dansbandslåt”? Konstigt, också.

När jag googlar efter bilder ser jag att hon heter Charlotte Perelli (visst är det lite likt ”michelin-däck”?? *harkel*)

Nåja.

I förrgår vann Loreen. Jag måtte ha blivit gammal härdad, för jag tyckte bara det var ”jätte-trevligt” , och blev ”lite glad” …men ögonen var snustorra, och det bubblade inte ens inuti. Jag tyckte att ”vi i Sverige är bra” och jag kände mej lite stolt som svensk, men tänkte att ”nåja, nästa år vinner någon annan” och ” i morgon är en annan dag” …

Men jag sa också till Storing: ”Jaha, då blir det Schlagerfestival i SVERIGE nästa år! Då vill jag gå på den! På riktigt!”

”Ja me!!” sa han

Dagen därpå sa han:

-”Mamma, du måste nog beställa biljetter till Schlagerfestivalen redan, för dom kommer nog att gå åt direkt!”

-”Eeeeeh…Hon vann IGÅR! Sverige vet inte ens VAR i Sverige Schlagerfestivalen ska vara….och dom sa på TV att hockey-EM eller nåt sånt är samtidigt….så det kanske inte ens blir i Stockholm!”

-”Då får dom spela hockey någonannanstans!” bestämde Storing myndigt.

Så nu vet ni det.

Eurovisions-schlagerfestivalen blir i Stockholm.

Några vet jag. Några som berättat det. Och troligen dom som ”följer” mej här…”Prenumererar”, liksom…Det är kul! Och jag blir glad!

Sen tittar jag på statistiken: I snitt är det mellan 150 och 200 personer (och vissa dagar uppåt 300!) som läser min blogg varje dag…men det kan ju också vara 10 personer som hoppar in på min blogg 15 gånger varje dag…Vad vet jag?!

Sen läser jag vidare i statistiken att det är folk från andra länder också, som ibland läser min blogg: Någon från Tyskland, från HongKong, Peru, Libanon, Uganda, Brasilien, Australien, Finland, England och Indien.

”Hello you!” (fast det KAN ju vara svenskar som faktiskt bor/vistas där!).

F A S C I N E R A N D E !

Tänk att lilla jag har fått uppleva allt ifrån att man bara hade EN telefon i hemmet, EN svartvit TV med EN kanal…..

….. till att alla har varsin telefon, flera TV-apparater med färg (!) och dessutom kan man ”prata med” människor som man inte känner (!) över hela världen närsomhelst och lite hursomhelst.

F A S C I N E R A N D E !

Och hur det går till fattar jag absolut inte! Bara ATT det går!

Det är lite som trolleri!

Faktiskt!

Världen är förunderlig och jag är så glad och tacksam över att ha fått vara med i den här förvandlingen/utvecklingen.

Människor är FANTASTISKA!

Är det ens någon idé att försöka fantisera om Framtiden? Jag, som sa till Äldste sonen (när han var ca 12 år), att vi ALDRIG skulle ha någon dator i vårt hem…”för vad ska man ha en sån till??”….

Att vara liksom utanför

och inte kliva in

Att vara den som gör

ensamheten till sin

…………………………..

Att tro att alla andra är

tillsammans varje dag

Att vilja vara lite kär

och vara i ett lag

……………………………

Att ända välja ensamhet

och gömma sej i en grotta

Är det någon som vet

hur man ensamhet kan blotta

………………………….

Vill, vill inte, vill och vill ej

vill vara tillsammans, men inte med dej

Vill, vill inte, vill vara ifred

Vill vara ensam och vill vara med

……………………………………….

Att stå utanför gemenskap är inte helt lätt

är det fel för mej eller är det bara rätt

Vill vara ensam om du är dum

vill vara ensam om gemenskap är stum

………………………………….

Vill vara ensam om det gör ont att vara fler

om jag inte får vara jag och se det jag ser

Vill vara ifred, men om du är snäll

kan jag somna på din arm i kväll

……………………………….

Det handlar om tillit och svek och sånt där

om att ha blivit sviken när man varit kär

Om förtroenden och närhet och att bli godkänd som man är

Att vara tillsammans bör inte vara något besvär

”På med boxningshandskarna, för nu ska här slåss!” tänkte jag – arg över att Bredbandsbolaget (som funkat så bra för mej i så många år innan…) trasslade och bökade med mej.

”Vi skickar en gubbe”, sa dom, om och om igen. Men ingen ”gubbe” dök upp!

”Jävla skit!” tänkte jag och bjöd in Telia istället för att sköta bredbandet.

Hokus Pokus, så var det fixat på bara något dygn!

Bredbandsbolaget fortsatte säga att dom skulle ”skicka en gubbe”. Han skulle komma både bittida och sent, vid olika tillfällen. 

Men ingen gubbe dök upp.

Bredbandsmänniskorna jag pratade med i telefonen lät sååååå unga och sååååå trevliga! Dom ville verkligen hjälpa till! Det hörde jag lång väg! Det var ju inte deras fel att ingen gubbe kom och ”lagade” felet.

Tror jag.

Jag kunde ju inte bli arg på budbäraren, liksom….men vem skulle jag bli ARG på då?

Hela skiten.

Jag bestämde mej för att SÄGA UPP skiten. ”Nu är det färdigt!” liksom. ”Nu har dom satt sin sista potatis!” typ.

Fast jag visste ju innerst inne att jag ”skrivit på” något som handlade om….1-2 år…”Ojdå!” och ”Hoppsan!”. Hur kommer man ur ett sånt ”lovande” liksom?

När jag pratade med en kille på Bredbandsbolaget sa han att  avtalet inte kunde brytas förrän dom misslyckats med att fixa bredband åt någon i 3 månader! Så stod det liksom i deras ”lag”, eller nåt.

”3 månader!?!” tänkte jag. Då döööör vi ju! Typ.

Iallafall jag, för mina söner hade troligen smulat ner mej i någon köttkvarn…för DOM bryr sej inte ett skit om att INTE skälla på ”budbäraren”…… som i DERAS fall var deras kära mamma.

Så jag satte på mej boxhandskarna och laddade för en Mental Match med bredbandsbolaget, skrev ett lagom långt, och lagom ilsket brev (klokt och ilsket, UTAN fula ord – intelligent, var det nog t o m….*klappar mej själv på axeln*) som jag skickade via mail idag på eftermiddagen….. (för Bredbandsbolaget har ingen adress – dom sitter nog i Cyberspace någonstans….).

Så gick några timmar.

Så kom jag hem.

För innan jag kom hem var jag inte hemma (viktig information!).

Jag skruvade ihop en nyinköpt SKITSNYGG golvlampa, och sen startade jag datorn.

Alldeles nervös öppnade jag mailet från Bredbandsbolaget – beredd att få hjärtklappning och magont…..

…… och boxningshandskarna låg beredda.

Meh! Va?! Dom bad om ursäkt och bad om mitt kundnummer och sa att dom genast skulle avsluta mitt abonnemang (eller vad det heter)!

Eeeeeeh…..va?!

Jag blev så förvånad att boxningshandskarna gick upp i rök, och jag skrev ett blogginlägg i bara farten!

😉

När man är 5 är det mesta kul

och man längtar ofta till jul

eller sin födelseda´

Däremellan mår man mest bra

När man är 10 är man rätt bekymmerslös

ganska glad och kanske en rätt vanlig tös

med föräldrar som bestämmer det mesta

så man själv mest kan leka och festa

När man är 20 vet man nästan allt

man är myndig och livet känns av och till rätt ballt

Vägen är  rätt så spännande och fri

Framtiden finns, man hoppas att ”jag” ska bli ”vi”

När man är 30 har man kanske några barn

med en kvinna eller man, som man träffa´på stan

som följde med hem och sen gick man till prästen,

eller så levde man bara ihop, förresten

När man är 40 så undrar man ”hur fort kan det gå?

Nyss var jag 20 och nu är jag snart 42!”

Allt man ville göra borde nästan vara gjort

”Hur kunde livet gå så jävla fort?”

När man är 50 början man tänka

att man kan bli änka

att livet mer är bakom än framför

och att livet tar slut när man dör

När man är 60 ger man upp att tänka i år

Det gäller att leva nu,  för åren bara går

Carpe Diem gäller för dagen

Hoppa över skaklar och leva utanför lagen

När man är 70 är man fri från jobb och sånt där

Man kan roa sej på riktigt och passa på att bli kär

Man kan börja från början för det är ändå snart slut

eller så sitter man i en gungstol och tittar ut…..

"Heja Anton!"

Igår på TV:

LET´S DANCE – popcorn och cocacola.

Sen deckare, kriminalare, deckare, deckare, kriminalare, deckare, thriller och så en…..

….dalaaaaaa…..*spänningen stiger*…..DECKARE!

Vad tycker jag om deckare, kriminalare och thrillers???

Guess!

It´s BOOOOORING!!!

Det blev att lägga sej och läsa en bra….deck….Nä, ba´skoja! Ingen deckare, utan en ”eländesbok” om incest!

Idag på TV:

KVÄLLEN ÄR DIN, men supersnygga och superduktiga Martin Stenmark – popcorn och cocacola.

Sen deckare, kriminalare, deckare, deckare, kriminalare, deckare, thriller och så en…..

….dalaaaaaa…..*spänningen stiger*…..DECKARE!

Blääääää!

Är jag den ENDA i denna värld som INTE tycker om deckare, kriminalare och thrillers???

Troligen.

Nu är det bara att krypa till kojs, igen, och läsa vidare i min ”eländes-bok”….

Natti!

Vi har en ny härlig promenad-väg, jag och hundarna, som går över öppna fält och med gångvägar  hit och dit, och igenom ett ”hästområde”. Promenaden tar ca 1 timme, och hundarna kan gå lösa och äääälskar att skutta runt och lukta på alla spännande saker och jaga en liten fågel här och en liten fågel där.

MEN, promenaden går igenom ett område som hästar rider igenom (förhoppningsvis med ryttare på ryggen), och när man äger en häst behöver man INTE ta upp bajset efter den. Liiiite orättvist, faktiskt, för högarna dom lämnar kvar efter sej är GIGANTISKA. Och goda, enligt Flisa.

OM jag SER när Flisa närmar sej en hästbajshög, säger jag ”NEJ, FLISA!”, och då lufsar hon vidare och ser lite besviken ut….MEN igår tänkte jag väl på annat, antar jag, för plötsligt ser jag hur hon fullkomligt gräääääääver sej ner i en hästbajshög – med ryggen före – och troligen har hon först ätit lite av den också…. Hon ser så lycklig ut att jag kommer helt av mej.

Högen är troligen  några dagar gammal, eftersom det inte ”fastnar så mycket”….Hon är bara ”fläckvis bajsig” på kroppen…och jag tänker att det troligen kommer att ramla av en del under vår långa promenad, så ”det blir inte sååå bökigt att få bort det i badkaret sen”….

Gräsmattan är nyklipp!

”TJOHOOOOOOOOOO!” tjuter Flisa (om hon kunde tjuta) och ruuuuusar runt i gräsklippet och rullar sej om och om igen i dom nyklippta högarna. Hon äääääälskar nyklippt gräs!

Nu är Flisa brun- och grönfläckig.

Vi vandrar vidare. Man kan inte se stoltare ut än Flisa gör. Hon måtte tycka att hon doftar FANTASTISKT!

Lyckan är fullkomlig när vi kommer till en liten bäck! ”TJOHOOOOOOOOOO!” tjuter Flisa, igen, och hoppar i bäcken och börja ”hugga efter inbillade flugor”. När hon är färdig, travar hon vidare till en geggig vattenpöl och gör tassarna svartbruna. NU är hon verkligen SNYGG!

Varenda killhund på flera miiiiils avstånd måtte känna lukten av ”parfymen”.

Men, näe, det räcker inte för den här ”damen”; Hon hittar en FÄRSK hästbajshög (innan jag ser den!) och rullar sej IGEN! Den här gången fastnar det bättre!

NU tror jag iallafall ”hund-SPA-behandlingen” är slut.

Milton tycker inte att hon luktar gott, och tycker inte att hon är klok! Han som försiktigt trippar runt alla vattenpölar och hästbajshögar. Men så är han väl ingen ”riktig man” heller….kastrerad som han är.

Väl hemma vet Flisa PRECIS vad som gäller. Jag behöver bara PEKA på badkaret så skuttar hon dit, och hoppar i det alldeles själv.

EFTERÅT tycker JAG att hon doftar HÄRLIGT: Schampo!

Men hon anser nog att jag är helt knäpp:

 ”Varför tog matte bort min underbara doft som jag hade slitit så för att få till??” tänker hon nog….