
Förtränger den. Låtsas inte om den. Trycker ner den. Stänger om den.
Eller när man gömmer undan alla känslor som inte får finnas, eftersom man lärt sej (tidigt i livet) att det inte är någon ide, att man inte får, att det är fult eller fegt eller fel att känna och reagera och agera.
Eller så orkar man inte känna dom jobbiga känslorna om och om igen, så man stänger av, bygger murar inuti. Att gråta hjälper inte, man har givit upp hoppet om förändring, att någon ska förstå och lyssna, att något ska ändras.
Man gömmer rädsla och sorg bakom ilska och frustration eller kyla.
Stänger av.

Att som barn höra och se sina föräldrar dricka sej tokiga, tumla om, ramla runt tillsammans med andra som är lika fulla och galna eller ensamma.
Eller att höra sin pappa slå sin mamma – höra dunsar, stön, skrik, slag och inte veta om mamma överlever den här gången också, och inte förstå varför pappa slår. ”Han har ju sagt att man inte får slåss.”
Eller att förstå/inse att pappa eller mamma är kriminell eller drogmissbrukare. Höra att allt är skit och poliser är idioter, att intalas att samhället suger och man kan inte lita på någon människa alls.
Eller att som barn få höra att man inte duger, att man är ful, korkad, dum i huvet, inte fattar. Att få höra att man är svag, usel, tjock, fel och aldrig borde ha fötts, att man är i vägen och kostar pengar och är jobbig och fel.

Att vara utsatt för sexuella övergrepp på ett eller annat sätt – fysiskt eller psykiskt (titta på porrfilm med någon vuxen – utsättas för det), höra att man är sexig och läcker, att någon är ”sugen på dej” trots att du själv är ett barn som bara känner äckel över allt sånt. Eller som ung kille få höra att man borde ”dra över tjejen” eller ”kolla vilken sexig brud!” och tycka det är jobbigt och konstigt.
Allt det här (och mycket mer)….
….skapar stress, oro och rädsla hos barn.
Och dom flesta barn älskar sina föräldrar mest av allt (och är lojala) ändå. ”Ja, hon är bråkig och dum och slåss och super och…och…och….men det är den enda mamman/pappan jag har, och jag älskar dom.”

Barn reagerar olika;
En del stänger av, låtsas inte om det, kliver in i låtsasvärldar, flyr inåt.
Andra barn hör och ser, ber föräldrarna sluta eller blir förälder till sin förälder och tar hand om en full och oredig, spyende pappa eller plåstrar om en trasig mamma, föräldrar som ramlat och slagit sej, gråter, barnet som lyssnar på när dom pratar smörja, tjatar och svamlar runt i gåtor, ljuger och beter sej knasigt. Att som barn skämmas över sin förälder.
Ytterligare andra barn blir förbannade, hatar allt och alla, vill slåss, behöver få ur sej stressen och frustrationen. Slår i väggar, sparkar på papperskorgar, skriker fula ord rätt ut eller till någon lärare eller någon ute på stan. Passar på att få ur sej sin frustration mot någon som verkar sur eller irriterad, provocerar för att ”få tillåtelse” att slåss och skrika.

Barn är OLIKA även när det gäller hur dom reagerar på stress, press och utsatthet. Därför är det viktigt att inte tro att bara för att Pelle mår bra och går Naturprogrammet på gymnasiet och har A i alla ämnen betyder det inte att hans lillebror Kalle ljuger när han säger att hans pappa slår hans mamma och har alltid gjort.
Och när Ella skär sej, är deprimerad och säger att hennes styvpappa snuskat sej med henne, betyder det inte att hon ljuger bara för att hennes syster Estrid mår bra, har bra betyg och en massa kompisar.
Barn i samma familj reagerar olika på det som händer i familjen. Dom tar ofta olika roller. Något barn blir ofta ”symtombärare” för familjens problem.

Titta på dej själv. Du är nu vuxen. Är du som din bror/syster? Reagerade du på samma sätt som dina syskon när du växte upp? Tycker och tänker ni lika om era föräldrar och hur dom var? Har ni precis lika eller olika bilder av vad som hände under uppväxten? Mår ni alla bra som vuxna eller mår ni på olika sätt?
Den som blev narkoman/drogmissbrukare…får den skylla sej själv? VALDE den verkligen det? RÅKADE hen bara ”hamna snett” eller var det något hen flydde ifrån? Varför blev Gustav uteliggare och varför blev Lennart pundare? Varför blev Levis kriminell? Föddes dom så eller kunde man se tidigt att ”här kommer det att gå snett” pga utsatthet/dåligt föräldraskap/missbrukande föräldrar etc?

Jag, som jobbat med småbarn på olika sätt, menar att man märker TIDIGT när det TROLIGEN kommer att gå snett så småningom pga föräldrarnas beteende och barnens (re-) agerande på det. Men man kan inte säga det till föräldrarna för då blir dom arga/defensiva. Oftast är dom är redan (lite?) tokiga och dom är på väg åt fel håll och har varit i flera år, och kan inte bättre. Både i relation till hur dom är föräldrar, men kanske också i hur dom lever. Det gäller bara att hålla tummarna och hålla för ögon och öron och hoppas att det blir bra ändå, TROTS att barnet har det som det har det.

Man kanske inte direkt genetiskt ärver kriminalitet och drogmissbruk, utanförskap etc MEN frågan är om man inte lärs in i det, får för lite av det man behöver som barn, blir inte sedd och lyssnad på och ”barn gör inte som man säger – dom gör som man gör” och har man en alkoholiserad mamma och/eller en psykiskt sjuk pappa så är risken stor att man blir drogmissbrukare och/eller psykiskt sjuk själv eller träffar en drogmissbrukande eller psykiskt sjuk partner.

Gör man det INTE så har man fått kämpa extra mycket för att undvika det, ELLER så har man förmågan att ta till sej av det goda i livet ÄNDÅ och är ett s k maskrosbarn. Grattis!
Ni som vuxit upp i elände och ändå klarat er: Ni är tamejfaan allihop värda en stor guldmedalj! Ni har troligen brutit generationer av elände och skapat en ny och renare länk i livskedjan och räddat nästa generation! Bra jobbat!
Ni andra: Kämpa på!
#alkoholism #maskrosbarn #räddabarnen #våldinärarelation #frånkvinnatillkvinna #familjer #familjen #slå #sexuellaövergrepp #pedofili #incest #attgömmasorgen #attgömmagråten #gråta #aggressioner #kriminalitet #våldfödervåld #barngörintesommansägerdomgörsommangör #förälder #attvaraförälder #görasittbästa #vadärdittbästa #barnärlojala #allabordeintefåbarn
Nästan allt har ju sin tid
även känslor med strid
men ro kan man få i sin själ
när man av måsten tar farväl..
GillaGilla