Jag blir fascinerad av KROPPENS reaktioner på händelser.
Nyss fick jag ett sånt mess och jag kände direkt i KROPPEN att den ”gick igång” med frustration, ilska, förvåning och en massa KÄNSLOR som härjade runt. Inuti. Jag hade lust att säga ”STOOOPPP! Vad gör du??” till kroppen. ”SLUTA!” Jag måste väl hinna TÄNKA först innan du reagerar. Liksom. Jag hann inte med med hjärnan.
”Tänk om jag inte VILL reagera så”, sa jag till kroppen. ”Tänk om messet är helt okey för mej, va?! VA?! VA!?”.
Men kroppen bah: ”NU blev du arg och förvånad och sur! NU har du lust att skrika rätt ut! NU ska du SLÅ nån!!”
”Nej, jag reagerar med stoiskt lugn”, sa jag tillbaka till kroppen. ”Jag tänker igenom det här i lugn och ro och fattar beslutet att jag INTE reagerar som en galning.”
Nu är kroppen sur.
Men hjärnan är nöjd och stolt, men lite irriterad på kroppen som REAGERADE så överdrivet. Hjärnan vill ha kontroll på kroppen. Hjärnan vill bestämma.
Eller i alla fall samarbeta.
erviluca #mammatillfyrakillar 