RSS Flöde

Minnen från arbetsplatser forts (näst sista delen) /erviluca

Postat den

15. Arbetsplats nr. 15 i mitt liv var på Socialtjänsten i Österåker (Åkersberga). Där fick jag jobb som soc sekr på Barn- och familjeenheten. Det var ett av dom svåraste och mest stressiga arbeten jag haft. Att utreda barn/familjer inom Socialtjänsten och besluta om barns framtid. Det är ett otroligt viktigt och betydelsefullt arbete med stort ansvar. Jag anser inte att man ska få ett sådant jobb utan att KUNNA barns utveckling och utan erfarenhet. Jag hade båda, men jag vet folk som inte hade sådan erfarenhet och som jobbade med detta.

Vi tog alltså ibland beslut om att flytta på barn från deras föräldrar med tvång, för att föräldrarna var olämpliga. Och då handlade det inte om ”ostädat” eller ”för att jag inte tycker om dej”, utan om grundläggande viktiga fel som föräldrar gjorde (och som inte gick att rätta till i behandling/med stöd och/eller behandling). Det är ju givetvis inte socialsekreterare som fattar besluten utan det gör socialnämnden, men socialsekreteraren utreder och föreslår insatsen.

Jag var såååå stressad när jag arbetade där. Vi hade såååå många familjer som vi utredde och hade stödsamtal med. Fy faan vad stressig det var! Hjärtat rusade av stress och jag trodde jag skulle explodera, eller implodera till slut. Dessutom kom det hela tiden in nya orosanmälningar och högarna av ”saker att göra” växte.

Så beslutade man att det behövdes en 1:e socialsekreterare och att gruppen skulle delas i två delar, en Barngrupp och en Ungdomsgrupp.

Jag fick jobbet som 1:e socialsekreterare för Ungdomsgruppen.

16. 1:e soc sekr för Ungdomsgruppen. Det blev några jobbiga år. Tjänsten var ny och jag skulle leda mina f d kollegor i detta arbete. Cheferna över mej visste inte riktigt min roll, ej heller jag, så det var hej och hå alla dom tre år jag jobbade som 1:e soc sekr. Mycket stress och tjafsigt. Samtidigt gick jag utbildning för att bli familjeterapeut och när jag blev färdig, klev jag av tjänsten som 1:e soc sekr och blev…

17. ….Familjeterapeut på Socialtjänsten i Åkersberga. Det jobbet älskade jag! Nära hem också. Det var en hel del gnissel i arbetsgruppen och oklarheter och ”bakom-ryggen-snack”, tjafs och halabaloo. Själva jobbet med familjerna älskade jag, men mötena och allt däremellan var bara jobbigt och till slut gav jag upp. Tyckte att det tog för mycket kraft och ork.

18. Fick jobb som Familjeterapeut på Söderstöd som är en privat firma med familjeterapeuter som åker hem till familjer och terapiserar. Man fick en familj, via någon socialtjänst, och så åkte man hem till familjen och jobbade/samtalade. Det funkade bra. Det svåra var att ”ha jobbet i bilen” och att jobba ensam hemma i familjer. Jag saknade ”mellansnacket” och kollegorna, som jag träffade ganska sällan. Jag blev också rätt trött på att köra bil hit och dit. Och att hitta!

19. Så blev en tjänst som skolkurator ledig i Åkersberga, på en grundskola, åk 0-9, som höll på att byggas om. Jag sökte och fick tjänsten och satt sedan i borrljud och damm det första halvåret, men jag älskade att träffa eleverna, ha grupper, träffa enskilda elever, träffa klasser, reda ut bråk och vad det nu var som jag fick göra. Det som var jobbigt (även här) var allt tjafs och bråk mellan chefer (rektorn och hans undersåtar). Det var trassligt och grötigt och rörigt rakt igenom. Rektorn slutade, biträdande rektor slutade, andra slutade och det var mycket skitsnack hit och dit. I väntan på ny rektor klev en pensionerad rektor in och det blev hur bra som helst och jag kunde landa lite i att det blev lite lugnt omkring mej.

Så byggdes skolan färdigt och det tycktes som om det blev riktigt BRA. Den förra rektorn hade inte tyckt att skolkuratorn eller syokonsulenten skulle behöva egna rum i nya byggnaden, utan vi skulle sitta lite här och där (vilket givetvis inte fungerar i praktiken), så jag gick på rum-jakt i den nya skolan, hittade ett rum och paxade det och inredde det. Mitt i skolan. Jättebra. Syon gjorde likadant ivrigt påhejad av mej.

Så fick vi en ny rektor, ny bitr rektor/studierektor eller vad det nu hette. Jag har inga ord för hur denna rektor styrde och ställde och hur hon betedde sej. Om jag beskriver det här blir jag väl stämd för förtal. Den sista tiden stod jag mest i personalköket och grät av ilska, sorg och frustration. Jag slutade m a o.

Sista delen av mitt arbetsliv kommer i nästa blogginlägg.

#arbetsliv #erviluca #mammatillfyrakillar #fortsättning #tjugotvåarbetsplatser #familjeterapeut #socionom #läkarsekreterare #mångaarbetsplatser #arbetsplatser #stadsmissionen #ungastation #järfälla


Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar, familjeterapeut och Barnombud. Allt i en och samma kropp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: