Min buffelhudshörnsoffa /erviluca

Sist jag spontanköpte en soffa var ungefär för knappt två sedan. När jag tänker efter så brukar jag ha mina soffor i max 2 år, men som tur är köper jag aldrig helt nya soffor.

Jag har (nästan) alltid köpt soffor som jag 1. Tycker är snygga. 2. Är praktiska. 3. Är billiga 4. Second hand 5. Funkar om man har barn/hundar. Allt är lika viktigt när jag köper soffa.

Jag har testat olika sorter och modeller och kommit fram till att jag just nu gillar schäslongsoffa eller hörnsoffa. Vanlig rak soffa är lite booring. I alla fall i mitt liv just nu. Jag kan ändra mej. Jag ändrar mej med tiden. DET har jag lärt mej om mej själv: Vad jag tycker om och vad jag vill ha ändras. Smak och tycke ändras med åren. Kanske inte för alla, men för mej.

Något som varit konstant för mej genom åren är att jag inte vill ha ömtåliga saker eller saker som är så dyra att Världen Går Under om dom går sönder eller får fläckar på sej. Allt jag har ska TÅLA barn och hundar och katter. Om grejen inte tål, så åker den ut. Punkt.

Allt jag har ska tåla spill och elände. En helt enfärgad matta eller soffa funkar inte. Fläckar syns. Det ska vara mattor med liiiite mönster så grus och sånt inte syns. Samma sak med soffor. Om man ställer ett glas på ett bord, och det råkar vara blött under glaset, ska jag inte behöva skrika ”Åh! Det blir ett märke!” och springa efter trasa. Bordet SKA tåla vatten och gör det inte det, och det blir en ring: ”Bye bye”, eller så köper jag det inte.

Jag skrev ett inlägg om en buffelhuds-hörnsoffa, som jag lääängtat efter i 40 år. Den är nu klarsutten. Och längtan gick över. Skönt. Den hade två-tre hål i sej som jag ”lätt som en plätt” skulle laga. Först tänkte jag att jag skulle ta fram min ”läder-nål” som jag var säker på att jag hade – en sån där böjd och grov nål, som jag VET att jag haft, eftersom jag en gång i tiden sydde mjukisdjur. Jag sydde bl a en hund till en killkompis. Den blev jättefin! Den böjda nålen finns inte mer. Den har flyttat. Vart vet jag inte. Men den finns inte kvar. Inte heller killkompisen. Han dog för ett par år sedan. Jag undrar vart hunden tog vägen?

Sen tänkte jag att jag skulle köpa en skinnjacka jättebilligt på Second Hand och klippa ut bitar och laga soffan med. Jag hittade ingen jacka som matchade soffan. Då letade jag på nätet och hittade ”skinnbitar” som var som klisterlappar. ”Wohooo!” tänkte jag och skickade efter X antal och klistrade fast på hålen. Fy faan vad fult det blev! Och sen krullade sej lapparna så det blev ännu fulare. Och klistret blev som små vita bollar som rullade runt i soffan. Så jag tog bort dom. Och klisterrullarna.

Jag upptäckte också att en skinnsoffa, som är ”så lätt att torka av”, blir jättegrusig när man har två hundar och det blir ett evigt torkande av den. Varenda litet gruskorn känner man, om man sitter barbent i soffan. Huvva!

Till slut tröttnade jag på soffan. Längtade efter en Annan Soffa. Sen gick det fort. Igen.

Spännande fortsättning följer.