…..förrän han sätter på sej sin sjal. Mamman ser till att HELA håret täcks ordentligt. Pelle gnäller och säger ”Jag blir så SVETTIG!” och ”Den åker bara av!”, men mamma tar honom hårt i armen och fräser: ”DU VET VAD SOM GÄLLER!”. Pelle tystnar. Han VET att utan sjalen kommer han inte till himlen, utan hamnar i helvetet. Han tänker att det är så långt tills han ska dö, men han vill verkligen inte vara i helvetet, så han står still så att mamma får rätta till sjalen.
Sen springer han ut.
Han träffar Jocke. Jocke har ingen sjal. ”Du kommer inte att komma till himlen”, säger Pelle. ”Joho!” säger Jocke och kastar sej upp på sin cykel och cyklar iväg: ”Jag vinner!” tjoar han.
Pelle kan inte cykla längre. Han måste ha lång kjol på sej nu och den trasslar bara in sej i kedjan på cykeln. Han försöker springa ikapp Jocke, men kan inte så han sätter sej på trottoarkanten och tittar efter Jocke som försvinner runt en husknut.
Plötsligt kommer Jocke tillbaka i full fräs och sladdar coolt i gruset framför Pelle. ”Kom’rå! Vi sticker till lekparken!” säger han när han stannat.
Pelle sätter sej på Jockes pakethållare och blir skjutsad till lekparken. ”Varför kan du inte cykla själv?” ropar Jocke när han vinglande tar sej fram på sin cykel. Pelle svarar inte. Orkar inte. När dom kommer fram kastar Jocke cykeln på marken och springer fram till klätterställningen. Den är hög och stor och dom börjar klättra uppåt.
Pelle kliver på sin kjol flera gånger och är nära på att ramla. Att klättra neråt med lång kjol är ännu svårare. Det tar lång tid. ”Koooom!” ropar Jocke som är på väg till gungorna. ”Vi ser vem som hoppar längst!”.
”Varför har du ens dom där kläderna?” säger Jocke när dom gungar. ”Du fastnar ju hela tiden och kan varken cykla eller klättra. Så hade du inte förut.” Pelle säger att det är för att religionen säger att ”pojkar från 9 års ålder ska ha det” svarar Pelle. ”Jamen jag har ju inte det!” säger Jocke. ”Jamen pojkar i vår religion”, förklarar Pelle. ”Annars hamnar vi i helvetet när vi dör”.
”Var hamnar jag då?” frågar Jocke. ”Jag tror du också hamnar i helvetet”, säger Pelle. ”Meh! Fattar du inte att det där bara är hitte-på?!” säger Jocke och tar mer fart på gungan. ”Jamen, jag måste, typ”, säger Pelle och orkar inte förklara alla diskussioner dom haft hemma och orkar inte förklara att han faktiskt protesterat, men förlorat varje diskussion. Han har lust att säga att mamma slår pappa om jag inte har på mej såna här kläder och slöja och lyder alla regler, men han vågar och vill inte. Han tror det är hemligt. Det känns så.
Han hatar att vara annorlunda och att inte kunna cykla, klättra och allt annat. HATAR! Han försöker igen och igen prata med pappa om det, men det går inte. ”Så har jag haft det, min pappa och hans pappa… Det är något alla pojkar och män går igenom i vår kultur och religion. Det är bara att gilla läget”.
Så fort han blir vuxen ska han kasta bort sjalen, kjolen och allt som har med religionen och kulturen att göra, tänker han. Han ska verkligen inte leva så här resten av livet och ha någon kvinna som bestämmer över honom. Never ever! Men just nu måste han (tydligen) finna sej i att det är så här.
Han önskar att han var helt svensk, och inte behövde leva som i sina föräldrars hemland mitt i Sverige. Han vill leva som svensk i Sverige. Varför flyttade föräldrarna ens hit när dom inte vill bli riktiga svenskar?
Fy faan vad han hatar slöjan och kläderna! Han ser ut som ett jävla UFO. Han vill ju vara som alla andra. Varför skulle han hamna i helvetet för att han visar håret?? Obegripligt.
erviluca #mammatillfyrakillar 