I min familj/släkt lider flera av oss av nattliga kramper i benen och då framförallt i vaderna.
När jag var gravid var kramperna för jävliga och satt lite här och där, men framförallt i vaderna och fötterna/tårna. Jag kunde stå i hallen och sätta på mej skorna, så plötsligt stod tårna åt alla håll och det gjorde fruktansvärt ont. Det bästa sättet att hantera det i stunden var då att ”trycka emot” och vänta på att det skulle gå över.
Om jag klev i med fötterna i kallt vatten när jag var barn: KRAMP i foten! När jag simmade: KRAMP i foten och tårna (om vattnet var kallt). Det gör så ont att man inte bara kan strunta i det utan man MÅSTE hantera det på något vis. Ibland hinner man inte och måste då ligga/stå och vänta ut krampen. FIFAAN!
Jag minns dom vuxna som sa: ”Bada inte efter maten för då kan du få kramp”, vilket jag ju fick ändå i tid och otid. Å andra sidan trodde jag att den krampen som vuxna då pratade om var en jävlig KROPPSKRAMP, om det nu finns…. Jag såg framför mej hur hela kroppen krampade (som ett epilepsi-anfall) ungefär.
Kramp gör jävligt ont! Jag minns också en f d manlig chef som kom till jobbet en morgon och berättade att han nästan inte kunde gå på ena benet och att han måste till läkare för han hade upplevt en fruktansvärd smärta i benet på natten och det lät på honom som om han trodde han hamnat i dödens väntrum. Två av oss kvinnliga kollegor sa: ”Det var kramp. Det är inte ovanligt.” Han trodde oss inte. Han var nästintill döende. ”Det gjorde fruktansvärt ont!!” förklarade han. ”Vi vet”, sa vi.
Jag kom på för några år sedan att om jag tar TVÅ Magnesium brustabletter innan jag går och lägger mej slipper jag kramper på nätterna. Ingen läkare kunde tala om det, även om jag inte direkt sprungit hos läkare och tjatat. Jag är en sån som ger upp DIREKT när det kommer till läkare som inte har svar som hjälper: Vet läkaren inte och/eller ger mej medicin eller ett råd som HJÄLPER, så går jag inte tillbaka. Jag härdar ut och kanske jag letar svar på nätet. Eventuellt.
För några nätter sedan vaknade jag av KRAMP i BÅDA benen! Det har nog aldrig hänt förut. Jag FLÖG upp men ramlade när jag kommit ut sängen eftersom inget ben tog emot på golvet (eftersom båda krampade), rasade i golvet och slog i huvudet och ena armen i sänghurtsen. Sen låg jag där i en halvkonstigt position – halva jag i sängen och halva jag på golvet – med kramp i benen och smärtande huvud och ont i armen. Det var bara att ligga där tills krampen var över. Jag ANDADES djupt för att inte svimma (vilket jag också är ”bra” på… ) och försökte hantera smärtan.
Matilda (ena hunden) slickade mej häftigt – antingen för att jag betedde mej så konstigt och hon trodde det var en kul lek, eller för att hon ville liksom ”väcka” mej/få mej att må bra och vara vanlig. Elsa (andra hunden) låg en bit ifrån och tittade oroligt på mej, men gjorde inget. Hon kom fram och nosade på mej när allt var över.
Jag hann tänka ”Vad skulle hända om jag råkade ut för en olycka hemma och faktiskt svimmar/dör??”. Jag är ju ensam!? Å andra sidan, som jag sa till mamma någon gång när hon oroade sej för att dö och ligga död länge och ingen märker det: ”Det gör väl inget för då är du ju död”. Ja, hon har verkligen en inkännande dotter (är ju familjeterapeut!). Ha ha ha!
I vilket fall som helst överlevde jag och krampen släppte och jag kröp upp i sängen igen och vaknade till liv och blev vanlig igen.
Flera dagar senare har jag fortfarande ett blåmärke på ena armen och en bula i huvudet. Som minne.
Nu har jag detta blogginlägg som minne också.
#krampibenen #kramp #ramla #olycka #vadgörhundarvidenolycka #hundar #ryskgatuhund #visomharryskgatuhund #erviluca #mammatillfyrakillar #familjeterapeut #familjebehandlare #hundarochkatter #magnecium #familjen #ramla #ramlaursängen #mittinatten #blåmärke #bula
erviluca #mammatillfyrakillar 