RSS Flöde

Månadsarkiv: september 2021

Alla hästar i stallet/erviluca

Min mobil sjunger på sista versen, så jag fick låna en mobil och flyttade över mitt sim-kort till den mobilen. Nu har jag två halvtaskiga mobiler….

….så laddades den lånade mobilen ut och när jag lyckades starta om den ville den att jag skulle skriva in pin-koden till Sim-kortet…..

”Faan!” tänkte jag. ”Det är ju inte MIN mobil så jag har ju ingen pin-kod”. SÅ tänkte jag.

Så jag messade och frågade vilken pin-koden var.

Och alla som vet lite om mobiler och koder och sim-kort förstår hur fel jag tänkte….

Men jag fattade inte. Först.

Så nu ska jag se om jag har alla bestick i lådan, kolla om hästarna står i stallet och se om alla indianer sitter i kanoten. Sen ska jag gå ut i trapphuset och se om hissen går ända upp.

Jag blir stum hos läkaren/erviluca

Postat den

Jag märker att jag nästan blir stum när jag sitter hos läkaren. Jag vill inte säga för mycket, för jag märker att han inte hänger med och så tänker jag att han måste skriva ner det i datorn….

…och med pekfingervalsen på datorn går det väääldigt långsamt. Han läser högt vad han skriver när han skriver det….och det går väääääldigt långsamt…

…och det är som om han, när jag säger något, inte vet hur han ska skriva det i sin dator, vilket gör det komplicerat, för honom. Det är som om han hela tiden tänker: ”Hur ska jag skriva det på datorn?”

Han vill att jag ska känna FÅ saker och bara på NÅGRA FÅ ställen så att han tydligt kan skriva det, via pekfingervalsen (och dålig svenska) på datorn.

Jag har lust att säga: ”Vänta. JAG sätter mej vid datorn så sätter du dej här så kan jag skriva och uttrycka allt snabbt som faan och alla detaljer jag känner, i datorn, så det blir rätt. Jag kan dessutom skriva rätt tempus och stavar rätt. Så slappna av en stund så fixar jag.”

Näe, jag tänker inte berätta om allt jag känner, som jag tänkte från början, för det GÅR INTE. Han har inte tid att lyssna och det blir för mycket för honom att skriva. Dessutom skriver han ju när jag sitter där, så jag får sitta och väääänta medan han skriver ”Kvinna i XX-ålder….ont…i….” Tittar på mej och frågar: ”Knän?” ”Ja”, säger jag och vill tillägga ”men inte bara knäna”….”knä pga övervikt”, skriver han och säger det samtidigt. Sen är han rätt nöjd. Och jag är kränkt. ”Överviktig?” I och för sej, men inte sååå överviktig. Men jag håller tyst. Han verkar så nöjd.

”Fast jag har inte bara värk i knäna”, säger jag. Han suckar. Det stämmer inte med proverna han tagit. Han har bestämt att jag har ont i knäna pga att jag är överviktig. ”Jag har ont i alla leder”, lägger jag till.

Han vill inte att jag ska ha ont i alla leder. För proverna säger att jag inte har reumatism och därför har jag inte ont i alla leder. Punkt.

Jag hatar ”provsvaren”, för när dom är normala, så är det som om alla smärtor och problem inte finns.

”Proverna är bra så du är frisk. Hejdå!”

Medan han skriver, och läser högt (och skriver fel tempus), hoppar hans ena fot hela tiden under bordet. Dessutom knackar det på dörren och han måste gå iväg och fatta ett beslut om någon medicin-höjning som en sköterska frågar om gällande en patient. Stress, stress (känns det som). Man är ju INKÄNNANDE.

Läkaren kommer tillbaka, skriver lite till och jag har verkligen ingen lust att prata om något mer. Jag vill bara gå därifrån och leva vidare med värken.

Så har det ju varit med min migrän i alla år. Ingen har kunnat göra något, alla prover har varit bra, och jag har inte orkat bråka vidare kring någon lösning, så jag har haft kronisk migrän i 45 år (fast den är över nu, men ändå!).

Jag tror det var bättre förr. När någon annan gjorde det administrativa och läkare slapp tänka på vad dom ska skriva och hur och vara sina egna sekreterare, plus att halva läkartiden ägnas åt att stirra in i datorn

Och OM nu läkare ska skriva så mycket som dom uppenbarligen måste, så bör det ingå en skrivmaskinsutbildning på läkarutbildningen.

#läkarbesök #läkare #administrativauppgifter #administration #felstavningar #feltempus #hjälpatill #vårdcentralen

#capio

Sekretess hos läkaren? /erviluca

Postat den

När man kommer till Vårdcentralen (eller vad det nu heter nuförtiden) så är det ofta en reception och ett väntrum som möter en. Den som sitter i receptionen sitter bakom glas men jag, som är ”sjuk”, står helt öppet och får säga namn, telefonnummer och vad jag söker för (ibland) helt öppet så att alla hör. Sekretess? Nope. Inte ett dugg.

Hur ska man våga säga ”det kliar i underlivet” eller ”jag tror jag har fotsvamp” eller ”jag har ont i stjärten” när man står där i receptionen? Och varför ska man behöva säga sitt telefonnummer helt öppet, eller sitt personnummer?

För att inte tala om när jag skulle röntgas häromsistens. Jag lämnade fram mitt leg för att SLIPPA säga namn och personnummer och hon bakom glaset sa: ”Hur lång är du?” Jag sa det och så frågade hon: ”Vad väger du?”.

Eeeeh, what?!? Ska jag säga det här och nu, inför alla som sitter i väntrummet? Jag som inte ens säger min vikt till mina systrar. Det är otroligt hemligt. Skämsigt (tyvärr).

”Eeeeh, jag vet inte riktigt….det var så länge sedan jag vägde mej”, säger jag. ”Ja, men på ett ungefär?” säger hon bakom receptionen. ”Dom behöver veta det för inställning av röntgen”, förklarar hon sedan. ”Eeeeeeh…..xx kg ungefär”, säger jag tyst och med pyttesmå bokstäver. ”VA? XX kg?” säger hon högt, så att alla i väntrummet kan höra det.

”Ja”, säger jag och har lust att vända mej om och säga:

”Fast-när-jag-var-ung-tyckte-jag-att-min-maxvikt-fick-vara-59kg-men-sen-fick-jag-först-ett-barn-och-sen-ett-barn-till-och-så-fick-jag-struma-och-orkade-ingenting-och-sen-fick-jag-två-barn-till-och-stressade-jättemycket- och- orkade-inte-ha-koll-riktigt-och-slutade-dansa-och-sen-blev-det-bara-så-här-vilket-jag-inte-trodde….förlåt”, liksom.

…..SOM OM NÅGON BRYR SEJ!

Fåntratt! (jag alltså)

Men ändå!!

….och dom som satt i väntrummet bah: ”Men. HerreGud – du borde verkligen gå ner i vikt! Skärp dej! Det är väl bara att….bla bla bla bla…”.

Eller inte.

Vad jag vet om sekretess är att den är SUPERDUPERVIKTIG för en präst/inom kyrkan. Sen som nummer 2 kommer sjukvården där det är jätteviktigt med sekretess. Eeeeh, närdå, liksom? Journaler och sånt, ja, men….

Skärpning sjukvården! Låt dom som kommer till läkaren få prata med den som sitter i receptionen i fred. Gör en liten glasbur som man går in i eller nåt. Det fanns det förr, på vissa ställen i alla fall. Och ropa helst inte upp både för- och efternamn när man ska gå in till läkaren, utan det räcker väl antingen med förnamn, eller som vi gjorde när jag jobbade på Socialtjänsten: ”Besök till XX – välkommen!”

Just saying.

#sjukvården #vårdcentralen #sekretess #läkare #reception #sjuk #sökahjälp #personnummer #namn #vikt #viktigt