Vi lurar våra barn/erviluca

Från att dom är små säger vi till barnen att det är Livsviktigt att plugga och vara DUKTIG i skolan, och då menar vi inte ” #duktigpåsocialakontakter, #attumgås, #attvarasnäll, #attskapakontakter, #attmedla, #attvaraenbrakompis, #attståuppförsejsjälv, #atthjälpatill eller #attsamarbeta” utan vi menar duktig på matte, svenska, historia, naturkunskap, geografi, samhällskunskap, engelska etc.

Dom vuxna tjatar om betyg och att vara duktig i skolan år ut och år in. Om betyg sjunker och/eller om elever är frånvarande är det nästintill kört, och att vara på semester/bortrest/sjuk gör att det blir k a t a s t r o f  eftersom barnet då missat ”kapitel 2 och 3 i engelskan” och/eller ”sid 70-85 i matten” och/eller ”genomgången av katolisismen i religionen. Uj uj uj….”Huuuuur ska det gå?” Som om LIVET är kört.

Värre och värre blir det ju högre upp i åldrarna barnen är. I högstadiet ”hotas” och pressas eleverna av: ”…..om du inte klarar x y och z så kommer du INTE att komma in på gymnasiet….. och då är det kört!” (VAD är kört?? Svar: Livet/framtiden).

Så går dom till slut gymnasiet på ett eller annat sätt (och ibland kan man undra VARFÖR, liksom – vad är SYFTET – om dom inte vill plugga vidare?)….och man fortsätter pressa dom på olika sätt – iallafall alla som går teoretiska program.

Men vi VEEEET ju att för att samhället ska fungera behövs det MÅNGA arbetare, dvs såna som INTE läst vidare på universitet och högskolor. Det behövs givetvis OCKSÅ s k tjänsteman, dvs såna som har pluggat vidare, men i procenttal är dom mycket färre.

Vad vi egentligen förmedlar till våra barn är INTE att ”kunskap är kul” eller ”att vara social och trevlig och kunna samspela med andra är viktigt”. Ej heller ”att hjälpa varandra är viktig”. Ofta listar dom ut det själva ändå.

Utan vad vi förmedlar är: ”Kunskap och att studera är viktigt och att arbeta som vanlig arbetare är dåligt och om man inte pluggar vidare efter gymnasiet är man dålig och om man inte klarat gymnasiet (ens) så suger man, och det är kört för all framtid.”

Trots att en människa som inte klarat gymnasiet kan vara precis lika bra på att jobba (inom ett arbete som inte kräver vidareutbildning) som en som gått gymnasiet.

Jag tycker det är taskigt att kräva att alla ska ha läshuvuden, fast vi (speciellt lärarna) VET och märker att somliga är mycket bättre på andra saker – kanske mer praktiska, konstnärliga, sportsliga el dyl.

Så vi tjatar på barnen om skolan hela deras uppväxt och plötsligt är dom vuxna och fattar egna beslut. Då nöjer sej många med att bli ”vanliga arbetare” och ser tillbaka på skoltiden som en lång plåga. Synd. Och synd att hela skoltiden för många är ett långt lidande. Det är många år som gått till spillo, och kanske skapat en människa med dålig självkänsla.

Jag tycker att utbildning är VIKTIGT, MEN jag tycker vi borde se till fler sidor av våra barn OCH också uppskatta andra sidor hos dom, än hur bra dom är i vissa ÄMNEN i skolan. Jag tycker också att det skulle vara kul och INTRESSANT att gå i skolan. Hur gör man pluggandet lustfyllt? Barn ÄR ju nyfikna i grunden och VILL lära sej nytt. Men i skolan är det som om lusten tas bort ifrån dom.…(inte för alla och det finns säkert skolor/lärare som bibehåller barnens nyfikenhet och lust!).

Och jag tycker också vi ska tala om för dom att man inte BEHÖVER plugga vidare i livet och att arbetare är viktiga och behövs. Bara för att man inte pluggat vidare i livet är man inte en sämre eller mindre smart människa.

Och det FINNS en framtid även för dom som inte pluggar vidare eller har toppbetyg.

Got it?