Som en käftsmäll mot alla rasister/erviluca

Som en ett underbart filmklipp sitter kvällens avslut i mitt huvud, och spelas upp igen och igen, och jag finner mej själv sitta i tunnelbanan och le av lycka över att få dela och uppleva dessa ögonblick med dom härliga tjejerna.

Vi  hade en rätt vanlig kväll med tjejerna igår. Dom droppade in en efter en under eftermiddagen, kramade om oss och varandra och frågade ”Hurmåru?”. Som vanligt.

Dom satte på musik, dansade lite när dom kände för det (dom som vågar), vi spelade lite kort, snackade och sen kom läxhjälparna: Två volontärer. Tjejerna hade skrivit upp sej på läxhjälpslistan och fick hjälp i tur och ordning. Som vanligt.

Vi lagade mat och åt en härlig middag ihop, och jag förundrades över vilka mängder dessa småskruttor kan äta. Som vanligt.

Så hade kvällen gått, och det var dags för att stänga och låsa, och tjejerna stod i hallen och väntade in varandra när dom satte på sej skorna. En började sjunga en sång som går typ: ”Åk hem!…..”. Av vad jag förstår är det nåt klipp på nätet där det är en sån sång/rapp med hänvisning till vad SD tycker. Alla tjejer i hallen hakade på och sjöng glatt: ”Åk hem!….”, i stämmor och med ”doa-doa-kör”.

Där och då bildas filmklippet i mitt huvud: 7-8 tonårstjejer från världens alla hörn (ja, även s k helsvenska) står och sjunger tillsammans en sång som ska vara EMOT dom, och dom gör det men sån styrka och glädje att det blir som en käftsmäll mot alla rasister. Jag önskar dom kunde se…

Det är Sally från Eritrea, Habib från Kongo, Zarah från Afghanistan, Georgia från Georgien, Nasra från Bangladesh, Malin från Sverige, Maha från Turkiet, Aisha från Mongoliet, Isa från Italien och Matilda från Sverige – två med sjalar, resten utan – som tillsammans bildar glädje, omtanke, styrka och Världsfred i hallen på mitt jobb, Unga Station.

En del har bott i Sverige hela livet, andra några år – några kom nyligen. En del pratar flytande svenska, andra kämpar på med sitt nya språk….

En del vet att dom får stanna här för alltid, andra lever i ett ”vet-ingenting-om-framtiden”, eller nuet.

Någon har upplevt misshandel, andra har genomlevt otäcka färder över höga berg och mörka hav, våldtäkter och övergrepp….

….en del har ingenstans att bo och flyttar runt, andra bor med hela sin familj i ett rum och några bor med hela eller delar av sin familj i en vanlig lägenhet.

Men idag står dom alla här i vår hall och sjunger ”ÅK HEM!” med bara den styrka en människa kan göra som klarat av motgångar och kriser och som just nu orkar ta ett steg till mot en ny dag imorgon, med ett litet hopp om en framtid.

Tjejerna stärker varandra och ger varandra mod och hopp. Och vi gör vad vi kan för att dom ska trivas och må bra i vår oas – Unga Station.

Igår fick vi en extra kick av styrkan, glädjen och gemenskapen som bildades i hallen av dessa Fantastiska Tjejer.

Och jag känner mej sååååå tacksam över att få dela deras liv en kort minut.

…………….………………………….

OBS. Alla namn och länder är fingerade.