Jag minns hur kroppen kändes när jag hade kontroll på (nästan) varje muskel. Och jag minns lyckokänslan i kroppen när jag dansade runt till härlig musik. Jag minns känslan av att orka och vilja röra mej, hoppa och dansa hur länge som helst utan att bli trött och hur lätt jag kände mej.
Jag vill känna så igen.
Kanske går det inte när man kommit upp i åldern….
…men jag VILL!
Idag har jag varit på mitt andra Yoga-pass (Ashtanga-yoga). Efteråt känns det härligt i kroppen, men under själva passet kändes kroppen otymplig och trög, tjock och stel.
Jag FÖRSTÅR att jag måste träna upp den igen för att, om möjligt, få uppleva ungefär samma känsla av kontroll som jag gjorde när jag var yngre, men vad irriterande det är att ha en kropp som inte lyder – en kropp där lemmarna är stumma och det ”tar emot”.
Eller när hjärnan inte förstår vad kroppen ska utföra och det blir TILT i skallen.
Fifan!
Just nu sitter jag och eftersvettas och ben och armar darrar av chocken över att glömda muskler vaknat igen….
Stackars lilla kroppen. Jag måste börja ta hand om den igen.
Idag.
I morgon kan det vara för sent.
erviluca #mammatillfyrakillar 