RSS Flöde

Månadsarkiv: april 2016

När något händer/erviluca

Postat den

 

Vanliga dagar

Vanliga dagar, som tidigare rullat på helt lugnt och sansat, utan problem, kan bli Ovanliga dagar bara för att Något Annorlunda har hänt i livet.

Vanliga dagar kan kännas onödiga och bortkastade från den ena minuten, eller sekunden, till den andra….

….bara för att Något hände eller för att Någon dök upp.

veckodagarna.jpg

Allt som var Vanligt igår, kan kännas Ovanligt idag – fast allt egentligen är Precis Likadant idag.

Samma familj, samma grannar, samma gator, samma hem, samma allt! Och ändå är det liksom som om Allt är Annorlunda.

samma men olika.jpg

Man kan den ena dagen bara gå omkring och Göra Saker sådär lite vanligt och enkelt, och man saknar liksom inget eller någon (iallafall inte sådär jättemycket). Och sen kanske Någon dyker upp lite sådär, och när Någon, som man aldrig träffat förut – och som man inte ens visste fanns och existerade (!) – sedan försvinner igen, så kan det kännas som om det Saknas Något, eller Någon, i ens liv och vardag. Fast den inte saknades ”igår”.

Liksom.

Det är konstigt.

Annonser

Människoöden /erviluca

Postat den

 

livet .png

Jag får höra många fascinerande, hemska och spännande historier vad människor varit med om i sina liv, i mitt arbete. Detta gör mig både ödmjuk inför livet, och gör så att jag kan tycka att ”dom små sakerna” i livet, som ”stökar till det” för oss, blir sådana petitesser så att jag ibland blir irriterad på att man kan reta sej på så små saker, när Livet omkring oss är så mycket större än så.

rik kvinna

Hur kan man till exempel bry sej om fiiiina märken på kläder, eller få ett utbrott över om någon går före i en ICA-kö, när det finns människor som inte har mat för dagen, som kämpar för sin överlevnad och som blir slagna och utsatta? Liksom.

rik kvinna 2

Och hur kan man lägga sina pengar på hög och spara spara spara (och ha flera miljoner på banken), eller åka till Tjottahejti och köpa dyra drinkar och parta och festa, när ens ”världsgrannar” inte ens har mat för dagen? Hur har man samvete för det, liksom?

Och hur kan man tycka det är viktigt att ens matsalsbord kommer från den DYRA OCH FIIINA butiken XXX – och lägga tusentals kronor på det – när ”världsgrannen” inte ens har tak över huvudet?

rik och fattiga

Å andra sidan är det så Livet ser ut. Den ena har allt – den andra inget – och allt däremellan. Och kanske är det så att dom som hade turen att födas av rätt föräldrar på rätt sida av jordklotet bör och ska ”kämpa vidare uppåt”, för att det behövs en kraft framåt – uppåt – alltid.

American currency falling

BDCXXR American currency falling

Men om JAG hade en, eller fler, miljoner så skulle jag ge en stor del till dom som har det sämre. Kanske skulle jag åka till Rumänien och köpa några hus till dom som inte har några…eller kanske lite leksaker och kläder, för att lyfta några stycken lite grann en stund…eller bygga en skola….

lastbil.jpg

…och kanske jag skulle ta lastbilskörkort (eller ragga upp någon som har detta) och köra laster till olika barnhem någonstans där barnen varken har tillräckligt med kläder eller mat eller leksaker.

Jag hoppas iallafall att jag skulle göra det.

lyssna

Men nu, innan jag blir superrik, gör jag så gott jag kan genom att lyssna på människors historier och hjälpa dom vidare i livet, och göra så att dom inte spricker av frustration och förtvivlan över sina upplevelser.

ledsen man.jpg

För det är så att när människor väl landat i lugnet och ro:n, så kommer minnena och sorgen/skräcken/rädslan/ilskan ikapp. Och då behöver man få ur sig skiten.

Nej, det går inte att bara ”bita ihop och vandra vidare” – att ”se framåt”. Så är inte psyket funtat. Man måste bearbeta, prata om det, gråta ur skiten, känna den förtvivlan man behöver och SEN kan man ”vandra vidare”. Där kan jag hjälpa. Det är jag glad och tacksam över.

lyssna är att lära sig.jpg

Och jag är oerhört tacksam över att människor delar sina historier med mig, så att jag får en vidare syn på livet och mänskligheten. Jag lär mig av varje samtal.

kärlek med händer.jpg

 

Hur tänkte ni?/erviluca

Postat den

 

hall.jpg

Kära byggherrar/damer!

Hur tänkte ni när ni gjorde hallen till genomgångsrum? Tänkte ni att det är sommar året om? Strålande sol och torrt ute. Typ. Tänkte ni inte på att vi bor i Sverige, där det är regnigt och kladdigt ute på våren, hösten och vintern, och att det ett par veckor på sommaren möjligen är torrt och fint ute?

hall stökig

Tänkte ni inte på att familjer består av ett gäng människor som måste ta av sej blöta och grusiga skor, blöta vantar, mössor och jackor, overaller och allehanda halsdukar? Och att alla kläder både måste få plats och helst torka också? Tänkte ni inte på att om man GÅR IGENOM hallen drar man med sej gruset och geggan som samlats i hallen in i resten av huset/lägenheten?

badrum tvätt.jpg

För att inte tala om badrummet…Hur tänkte ni där?? I många badrum finns det faktiskt plats för en tvättmaskin, men då undrar jag; Var tänkte ni att man skulle göra av tvätten när den är tvättad? Torktumlare?? Ja, men alla har inte torktumlare och alla kläder bör/kan inte torktumlas. Var ska vi hänga våra kläder i det pyttelillabadrummet där det inte finns en millimeter över till det? Jahaaaa! Vi ska hänga kläder över stolarna i resten av lägenheten?? Eller??

barn i tvättstuga.jpg

Aaaah, vi ska gå till tvättstugan, som ligger i Det Andra Huset långt bort ner i källaren?? Jahaaaa! Har ni någonsin haft tre småbarn och varit singlar och tvättat i en tvättstuga som ligger låååångt bort? Har ni inte?? Meh! Det är ett under att man, och barnen, överlever! Faktiskt. Dessutom får man tvätt-tid max en gång varannan vecka….och hur går det med tre småbarn som geggar ner alla sina kläder på dagis till max.

köket.jpg

Hur tänkte ni med köket då? En stoooor 4 r o k. Där gissar jag att ni tänkte att en familj med två-tre barn skulle bo. Två vuxna och tre barn. Och ett pyttelitet kök, med tre skåp att ställa dom fem tallrikarna i…eller?? Hur tänkte ni där??

Näe, jag undrar verkligen hur byggherrar/damer tänker!

För dom tänker verkligen inte som jag iallafall.

Lurad igen! /erviluca

Postat den

lurad 1

Inte första gången, inte andra gången, men TREDJE gången gillt. Typ. LURAD igen.

Inte så superstort, eller allvarligt, men ändå: IRRITERANDE!

Om man är naiv och blåögd och tror på människor, och VILL tro på människor, och vill INTE sluta tro på människor, så får man räkna med att bli lurad lite här och där. Gissar jag. Jag VILL INTE vara misstänksam och ifrågasätta! Vill inte! Men faan….Jävla idioter!

lurad 2

Första gången var för flera år sedan, då jag var med på en dejting-site och en ”engelsman” skrev till mej. Han såg trevlig ut och mailet var också trevligt, så vi började maila fram och tillbaka. Han bodde i England någonstans, var änkling och hade en vuxen dotter. Och så reste han mycket över hela världen. Jag minns inte vad han arbetade med, men han var lite här och där i världen iallafall. Jag tyckte det var lite konstigt när han stavade lite fel ibland, men så tänkte jag att även svenskar stavar ju svenska ord fel ibland….

svensk-flagga

Men så skulle han resa till Sverige. Och då skulle vi passa på att träffas. Men hoppsan, han fastnade i Afrika någonstans och kunde inte komma därifrån, och det var problem med kontokorten och banken, och hej och hå!

anonym man

Jag kan säga att jag inte ens var i NÄRHETEN av att hjälpa honom ekonomiskt, för jag tänkte att ”om man jobbar för ett företag så får väl dom hjälpa honom!” liksom. Det fanns inte i min värld att JAG skulle behöva hjälpa honom ekonomiskt. Sen var det någon som ifrågasatte om han över huvud taget fanns, och då började jag googla hans mail och det visade sej att dom var kopierade och att mannen ifråga inte fanns! Det var troligen en utav dom här svarta männen som sitter i något afrikanskt land och lurar kvinnor i västvärlden via datingsidor.

 

Det var lur nr 1. Tråkigt att bli lurad, men jag kan inte påstå att jag hängt upp mitt liv på honom, för sån är jag inte. Jag hänger inte upp mitt liv på någon, som jag inte träffat, eller någon över huvud taget.

lurad 3

Sen hände det igen några år senare, en ”engelsman” som också var ”änkling” och ”hade en vuxen son/dotter” och ”reste i jobbet”, så jag ifrågasatte det direkt och sa att jag trodde att han var en svart man i Afrika någonstans. Då slutade han maila.

dating site.jpg

Nu hände det igen, men upplägget var helt annorlunda, så jag trodde verkligen inte att det var ett ”lur” igen:

Italienare boende i Sverige, skild, två barn…. Trevlig, snygg…. Men så googlar jag hans bild och det visar sej att bilden föreställer en engelsk lite halvkänd sångare och att namnet som han säger att han heter, inte finns!

lurad 4

Tjohej, here we go again!

Näe, jag tror jag gör som jag länge tänkt: Flyttar ut på landet och ägnar mej åt en massa djur! Djur ljuger inte. Djur är sanna. Jag älskar djur.

sphynx.jpg

Jag ska ha några hundar, några grisar, några får, några hönor….och kanske någon get. Plus kanske ett par katter – sphynx, tror jag. Det kommer att bli såååå mysigt!

För jag vill inte bli, eller vara, misstänksam! Hellre SANN (själv) och naiv och godtrogen, med rent hjärta, än någon som misstänksamt ifrågasätter allt och alla. Nä, fy och  usch!

 

 

Avundsjuka /erviluca

Postat den

avundsjuka 3

 

”ALLA” säger att dom inte är avundsjuka, utan att dom UNNAR sina medmänniskor all godhet och allt gott.

Ha haaa! säger jag.

Ofta är det ju så att det jag tycker och tänker, känner många igen sej i, fast dom i Verkligheten säger Något Helt Annat, så nu ska jag ERKÄNNA: Jag lider av Avundsjuka! Svår sådan, av och till.

avundsjuka 2

Däremellan kan jag glädjas åt andras framgångar och lycka OCKSÅ. Men ibland svider avundsjukan som en liten ettrig, sur och taggig…igelkott fästing faskilad i….hjärtat magen  hjärnan. Fy och usch och blä! Till absolut ingen NYTTA sitter avundsjukan där och fräser ilsket! Fi faan!

avundsjuka 4

Ibland blir jag sådär ettrigt svartsjuk/avundsjuk på ALLA som har det bättre än jag. Och vem bestämmer vem som har det bättre? Det gör jag – alldeles FÄLV.

Avundsjukan är såååå onödig och dum! Den borde försvinna, opereras bort, terapias bort eller skrämmas bort! Jag hoppas den försvinner när jag får det BÄST av alla! Men dit kommer jag ju aldrig att  nå, för det finns alltid dom som har det ”bättre”.

gråta 3.jpg

Uhuuuuuuu!

Följande kan jag bli irriterat och ilsket (och absolut inte trevligt och snällt) AVUNDSJUK på:

  • Alla som givit ut en bok.
  • Alla som lever i parrelation.
  • Alla som bor i hus
  • Alla som bor i hus nära naturen.
  • Alla som har många hundar.
  • Alla som har döttrar.
  • Alla som på ett självklart sätt får in träningen i Livet.
  • Alla som är lyckliga.
  • Alla som har pengar (och inte behöver bekymra sig över ekonomin).
  • Alla som åker utomlands på semester.
  • Alla som åker på semester.

avundsjuka 7

  1. Jag vill inte läsa din jävla bok, för jag är bara så AVUNDSJUK på att du givit ut en bok!
  2. Jag vill inte träffa ER på PAR-middagen där alla ”hör-ihop-med-någon” (utom jag).
  3. Jag vill inte se ert FINA hus nära naturen.
  4. Jag vill inte träffa era  hundar, som är så underbara och fantastiska och kärleksfulla.
  5. Jag vill inte höra att du blivit mormor/morfar!
  6. Jag vill inte veta att du tränar måndag-onsdag-fredag och ”äter rätt” jämt! Och undviker socker och mjöl och bla bla bla….
  7. Jag vill inte veta hur lycklig du är!
  8. Jag vill inte höra att du köpt ny bil, åkt på semester och att du funderar på att köpa en lägenhet åt dottern…och att du skickat sonen till Australien…och funderar på att åka till Frankrike på skidsemester.

avundsjuka 1.png

För jag är så AVUNDSJUK! Svart, äckligt, elakt, irriterande och taggigt avundsjuk!

Stick och brinn, har jag lust att säga!

Och fånga inga jävla dagar, och ”det du ger får du tillbaka” och ”det beror på hur man bemöter olyckan -inte själva olyckan i sej” och hela fadderullan.

…men det är  nog bara jag som känner så här.

avundsjuka 5

Ett särbegåvat barn /erviluca

Postat den

12472639_10153065475657824_4644133176377472769_n

I morse när jag satt och tittade på TV4:as morgonprogram tog dom upp det här med särbegåvade barn. Kring prat-bordet satt en mamma och hennes son, som var särbegåvad. Dom berättade om honom och det slog mej då att jag har en särbegåvad son! Visserligen har jag vetat det länge, men jag visste nog inte att det fanns ett ord för det.

Den särbegåvade pojkens mamma berättade att hennes son började skriva av hennes matlistor när dom skulle till affären vid 4 års ålder och att han lärde sej läsa i ungefär samma ålder. Dom visade papper där han skrivit långa haranger av bokstäver.

Victor 8

Min Äldste Son sa sina första ord vid 9 månaders ålder, och vid 1,5 års ålder pratade han som en 3-åring, med rullande RRRR – mycket tydligt och med långa svåra meningar. Vid 3 års ålder började han fråga om bokstäverna, och ville ”skriva”. Han fick ett litet block och en penna, som han bar med sej i en liten väska överallt, och i det blocket skrev han rad upp och rad ner med bokstäver. Till att börja med skrev han bokstäverna huller-om-buller, men efter ett tag började han bilda långa meningar, utan mellanrum mellan orden. Om man läste hans långa rader med bokstäver högt kunde man lätt tyda hans berättelse eller vad det var han ville skriva.

Victor 7

 

När han var 3 år åkte vi på en semesterresa till Mallorca. Där träffade vi bl a en pappa som var där med sin 7-åriga dotter. Hon hade gått ut ettan och skulle börja tvåan. När Äldste Sonen tog upp sitt lilla block och satte igång att skriva, började hon gråta, för hon hade inte lärt sej att skriva ordentligt än, och där satt en liten kille på 3 år och skrev och skrev…

Victor 6

När Äldste Sonen skulle börja skolan var jag MYCKET orolig, för jag var så rädd för att skolan skulle ta död på hans vilja att lära och kreativitet. Med mej fick han blomstra hur mycket som  helst, men i skolan ska alla vara lika…

Han tyckte väl inte skolan var sådär jättekul och han fick nog ”hålla igen” många gånger, men hans sätt att lösa ”problemet” var att rita rita rita. Han ritade gubbar och figurer och allt möjligt i alla matteböcker, svenskaböcker etc. Givetvis fick han ”bannor” för detta av lärare, men i samtal med lärarna bestämde vi ändå att han skulle få fortsätta rita sina gubbar.

Victor 4

Jag har förstått att många särskole  särbegåvade barn blir aggressiva när dom inte blir stimulerade på rätt sätt. Så var det inte med Äldste Sonen. Han hade, och har, ett hjärta av guld och har ALDRIG slagits – någonsin! Jag är så tacksam över det.

När Äldste sonen var 7-8 år började han göra tidningar. Han skrev allt för hand (och han hade en fantastisk handstil!) och klistrade in bilder, eller ritade själv bilder till sina artiklar. Dom första tidningarna hette storslagna namn såsom ”Allt om Allt”, ”Best in Games” osv. Han började samarbeta med en kompis och man kunde prenumerera på deras tidning som gavs ut en gång i månaden. Jag tror dom hade ungefär fyra prenumeranter… (jag, Äldste Sonens mormor, kompisens föräldrar…).

Victor 5

Långt innan jag förstod att datorerna skulle finnas i varje mans hem, fixade äldste sonen hem en dator till sej själv, och lärde sej programmering alldeles själv. Då var han ca 13-14 år. Därefter la han ut sin ”tidning” på nätet. Efter något år kontaktade en man honom och frågade sonen om han ville arbeta på deras site. Jag fick då förklara för mannen att sonen endast var 15 år! Mannen väntade sedan några år och vid 18 års ålder fick Äldste Sonen lägga ut sin site på mannens sida (kan inte dataorden för sånt här…) och började tjäna pengar på sin spel-site.

skola

Skolan var nästan ”ivägen” i Äldste sonens väg genom livet, kan man säga. Han gick en termin på gymnasiet men hoppade av då han kunde börja försörja sej själv på sin spelsida. Sedan dess har han försörjt sej själv!

Nu gör han sitt första egna data (TV) spel! Fast egentligen gjorde han sitt första spel när han gick i femman då han gjorde alla gubbar till spelet och skrev ner historien och allt. Han sydde t o m figurerna på syslöjden!

rain of reflections

Det ska bli såååå spännande att få se hans spel när det är färdigt! Jag tror nog inte jag kan spela det, för det är säkert alldeles för avancerat för en sån som mej, som knappt förstår i vilken riktning gubbarna går när jag ska röra dom med knapparna på datorn, men jag kan ju titta på när Storing, Mellan och Minsting spelar spelet!

Vi kommer att vara stolta så att vi spricker när spelet kommer ut!

Men oavsett spel, eller inte, så är jag oerhört stolt över Äldste Sonen. Han är inte bara smart och kreativ – han är otroligt godhjärtad och SNÄLL också. Dessutom är han generös och snygg!

Nu spricker jag:

poof

”POFF!”

Gå tillbaka! Ni får inte plats! /erviluca

Postat den

Barn i sandlåda

Ella och Simon sitter i sandlådan och leker. Dom brukar alltid sitta i just den sandlådan. Det är liksom ”deras” sandlåda, men sedan några dagar kommer det ett gäng bråkiga killar som stökar, kastar sand, tar deras spadar och hinkar och förstör deras lek – om och om igen. Ella och Simon är rädda för killarna, och när dom börjar slå Ella och Simon och kastar sten på dom, går Ella och Simon därifrån.

barn i sandlåda 2

Dom går till sandlådan en bit därifrån, för dom vill fortsätta leka sin lek och dom trivs i sandlådan. Nästa sandlåda är helt full med barn, för alla barn som tidigare lekte i samma sandlåda som Ella och Simon har flyttat över till den här sandlådan. Ella och Simon får inte plats med sin lek där. Dom står och tittar en stund, men bestämmer sej sedan för att gå vidare, till en annan sandlåda.

Barnen i den andra sandlådan säger att det finns en jättefin och stor sandlåda bakom berget, och sedan finns det än ännu större och ännu finare sandlåda borta vid en liten skog, fast det är långt att gå.

Ella och Simon får egentligen inte gå så långt bort, men dom gör det ändå. För dom vill ju leka!

aggressiv hund.jpg

Dom går igenom en park, och där kommer en stor hund springande och skäller på dom så att dom får springa jättefort. Sen kommer dom till en liten bäck och där måste dom balansera över på en planka. Simon ramlar i men Ella drar upp honom igen. På andra sidan bäcken sitter det Fyllgubbar. Ella och Simon springer fort förbi fyllgubbarna, som skriker och tjoar och säger konstiga saker.

stor sandlåda.png

Nu är dom framme vid den fina sandlådan. Den är jättefin. Och stor. Där får dom faktiskt plats! Och det finns en massa hinkar och spadar som både räcker och blir över till alla. Det sitter några barn i sandlådan, men Ella och Simon får plats. Dom sätter sej där och börjar leka.

aggressiv kvinna

Då kommer en tant och säger att barn från Storskogsvägen inte får leka i den sandlådan. Den sandlådan är bara för barnen som bor på Rimfrostvägen. ”Men vi får ju plats!” säger Ella. ”Det spelar ingen roll! Gå tillbaka till er egen sandlåda!” fräser tanten. ”Men i vår sandlåda är det elaka killar som kastar sten och slåss!” säger Simon och har inte långt till tårarna. ”Om ni inte OMEDELBART går tillbaka till er egen sandlåda, så ber jag min man bära er tillbaka!” skriker tanten ilsket.

balancerande barn

Ella och Simon vet inte hur dom ska våga gå tillbaka hela vägen, förbi fyllegubbarna, över bäcken balanserande på plankan och genom parken med den farliga hunden.

”Men…!” säger Ella.

”Inga men! GÅ TILLBAKA NU!” säger tanten. ”Vi vill inte ha barn från Storskogsvägen här! Ni får inte plats!”.

sandlåda

Simon och Ella tittar sej omkring. Sandlådan är den största dom sett och det sitter två barn i den och leker tyst för sej själva.

”Hur menar du ìngen plats?” frågar Simon tyst.

”GÅ!” säger tanten och knuffar iväg dom två små barnen, som med slokande huvuden börjar gå hela den långa och läskiga vägen tillbaka.

Tillbaka till den lilla sandlådan med dom elaka killarna som kastar sten och slåss.

Dom förstår ingenting. Varför får dom inte leka i sandlådan där det finns plats, och där inga elaka killar bråkar med dom?

Vuxna är konstiga.