Varje kväll somnar jag i sked med Milton. Jag bakom, han framför.
Varje kväll hoppar han upp i min säng, snurrar några varv och lägger sej tillrätta med rumpan uppåt. Varje kväll vänder jag på honom, eftersom jag föredrar att han hans huvud uppåt (av någon underlig anledning…tycker han antagligen).
Han är inte så smart min lilla kille.
Ibland händer det att han snurrar runt, ställer sej en stund, och jag ser hur han TÄNKER med sin lilla hjärna: ”Det var något hon ville….vad var det nu???” och så får han till det och lägger sej med huvudet uppåt. Då är det ett litet Hallelujah-moment – både för mej, som blir stolt över min lilla korkade kille, och för Milton som känner sej stolt när jag berömmer honom.
Jag är så van att somna sked med Milton så jag knappt kan somna utan honom numera. Han är min lilla sked-liggare.