Tredje dagen på Nya Kapitlet. I Borlänge.
Trött!
Förvirrad.
Lite snurrig.
ALLT är så NYTT: Staden, bilen, huset, människorna, sängen, grejerna runtomkring mej.
LIVET pågår även här, och det är nyttigt att gå nya vägar (eeeeh….*hostar* eftersom jag kör och går vilse ÖVERALLT, så jag går ju ALLTID nya vägar…. och när jag är på HELT OKÄND mark så blir det väldigt…..förvirrat). ”Det är bara att titta efter Nord och Syd”, som ”dom-som-aldrig-går-vilse” säger.
Igår körde jag vilse.
Jag hade fått NY superfin mobil (med GPS i), hade min gamla skruttiga mobil kvar (med GPS i) och hade precis fått en splitterny Volvo XC60 (med GPS i). Jag skulle köra ut bilen ur ”affären” och fick först inte till det med automattänket utan skuttade fram genom att trycka på bromsen som om den vore en koppling (med vänster fot). Min nya boss stod och gapskrattade och ropade: ”Använd inte vänster ben alls!!”. ”Javisstja! Det var så man gjorde när man körde automat. Det tar ett tag för hjärnan att ställa in/om sej….
”Hittar du hem nu då?” frågade bossen när vi skiljdes åt. ”Jag har ju GPS!” svarade jag glatt.
Men gissa vaaaaad?!? GPS:en funkade inte. Varken i bilen eller i den nya mobilen! Jag tänkte att jag BORDE hitta, för jag visste att mitt boende låg nära Volvo-affären…..
PUST! Det tog 1,5 timme för mej att snurra runt i Borlänge! Jag kände inte igen något! Jo, till slut gjorde jag ju det, men då visste jag inte om jag kände igen det för att jag kört vilse där eller för att jag faktiskt åkt där när jag SKULLE vara där. Jag höll på att bli toookig! Näe, nu ljög jag. Jag kör ju vilse jämt! Jag höll inte på att bli tokig, men jag kände mej lite trött – på mej själv! ”KAN man inte få ta ledigt ifrån sej själv ibland?. Liksom.
Till sist hittade jag, och då hade jag varit sååååå nära huset flera gånger (under min vilsekörning), såg jag. Jättenära! Men det hjälper ju ingen fattig. Så att säga.
Jag kunde alltså inte åka runt och malla mej och peka fuck you för jag var så otroligt koncentrerad på att försöka hitta rätt gatuadress och att känna igen husen. Jag får ta igen fuckyou-resan idag….
Hundarna var så LÄTTADE när jag kom ”hem” till dom igen. Dom tycker det är skitläskigt att vara ensamma på ett Nytt Ställe! Hur jag vet det? Jo, för för det första grååååter dom när jag går (det gör dom aldrig hemma!) och för det andra är dom GALNA av lycka när jag kommer ”hem”: ”Hon övergav oss inte den här gången heller!! Jippiiii!”.
Sen gick vi en promenad. Jag hade tänkt att gå en lite längre promenad, men alla vägar ledde tillbaka till Start, på något sätt (inte direkt vilse, utan mer….”Alla vägar leder till Rom!” fast man vill till Venedig! Typ. Kan man kalla det vilsegång också? Näe, det tror jag inte. Det gills inte. Liksom).
På kvällen/natten låg jag och läste Alldeles För Länge (”AJJABAJJA!”) så när mobilen ringde kl. 06.00 så kände jag mej som en död…fisk?! Fast jag sov jättegott!
Det är en jätteskön säng. Jag sover som Prinsessan på Ärten för det är flera lager madrasser och högst upp ligger jag.
Nu sitter jag på Kontoret och har fått igång min Nya Laptop. Duktigt!
Hundarna sitter i bilen, för dom yyyylade när jag gick, så jag gick tillbaka och tog med dom. Det är ju så regnigt idag så dom kan sitta i bilen. Dock får jag meddelande till min mobil hela tiden att larmet på bilen är igång. När jag går ner och lyssnar så hör jag inget larm…. Kanske en liten ”bugg” mobilen, eller så är larmet igång och mina hundar kommer att bli hörselskadade och vettskrämda!
”Alltid är det Något!” som min mamma brukar säga.
erviluca #mammatillfyrakillar 