Och VACKERT är det också!
Vad faan gör jag nere i Åkersberga??
Det är HÄR friden finns! Den friska luften. Lugnet. Väl…ståndet? Nej, välmåendet!
Vad gör man i Storstaden när Småstaden är så fin?
Inte alla småstäder, men här – i Dalarna!
Åh, vad jag njuter på mina promenader! Det är så VACKERT, människor säger ”HEJ!” och ler och alla är så vänliga överallt! Verkligen inget ”Flytta på dej – jag har bråttom – och bråttom är Viktigare än Allt Annat!”.
I Stockholm med omnejd är ALLA nya, vilket gör att det inte är något spännande med Det Nya. Det är bara….”Flytta på dej!”.
Typ.
Om man Överdriver.
Det som är lite….skrämmande, är att man undrar ibland om någon bor här över huvud taget!! Ingen är ute på sin tomt, och inga barn leker i dom fina lekparkerna och det är så…TOMT!
”Ho ho!” ropar jag rätt ut. Men ingen svarar. ”Har alla sugits upp i något rymdskepp, eller nåt?” kan man fråga sej om man har livlig fantasi (vilket jag har).
Fast alla trädgårdar är Supervälskötta, så någon gång går väl någon ut och sköter om dem. Kanske på natten när alla sover…Jag vet inte. Dom gör det i smyg. När ingen ser.
Tror jag.
Jag får en stark längtan efter RÖRA. Efter oordning och en……dalalaaaaa: OKLIPPT gräsmatta! Kanske några spadar och krattor som ligger lite slängda….Det skulle vara så skööönt mitt i allt det Perfekta.
Sån är jag!
Gillar lite oordning.
🙂
Så kanske jag inte skulle trivas här ALLA dagar.
Eller så BEHÖVER dom mej här: ”Hon-som-har-stök-i-sin-trädgård!!”. Bara för att dom ska få uppleva att Världen är inte Likadan överallt. Världen kan också vara lite stökig och lite hit och dit. Utan raka streck och Perfektion.
Det finns ETT hus på gatan här som ingen bor i, tror jag. Trädgården är HELT igenvuxen och taket obytt! ”Huset som Gud glömde”. FÅR hus bara glömmas bort? Vi har ju regler för allt. Har ”vi” (i Sverige) inte regler för att man inte får låta hus förfalla också? Jag tycker lite synd om huset – vill ta hand om det.
Nåja.
Det är kanske DET huset som gör att det syns hur PERFEKTA alla andra hus och trädgårdar är!
It is IT, liksom.
Nu ska jag sluta fundera och börja skriva utredningar. Det är ju därför jag är här. Typ.
Sen (om fyra-fem veckor!) ska jag vidare.
Till Uppsala.
Och jobba.
På Riktigt!
🙂