I morgon vänder jag blad i min Livsbok. Igen. Nytt Kapitel börjar.
Jag gillar nya kapitel – behöver nya kapitel.
Jag behöver Nytt i mitt liv för att må bra. Har jag märkt.
Jag tycker om gammalt också, men behöver Friska Vindar som blåser genom mitt liv då och då. Annars kroknar jag. Blir en liten gul ostkrok.
Typ.
Smaklös och seg.
Människor kliver in i Nya Kapitel hela tiden, och en del tänker inte ens på det, utan tycker bara att allt är ”Vanligt” och ”Självklart”. Det tycker inte jag. Jag tycker att jag lever i en värld som kantas av Mirakel.
Att jag har fått Fyra Söner är ett Fullkomligt Mirakel. Till exempel. Att dom dessutom är dom Mest Fantastiska Pojkar som går på vår planet, är ju också helt otroligt!
Jag såg nyss ett program på TV som handlade om unga kvinnor som var gravida (i USA) och skulle adoptera bort barnet dom väntade. I en scen skulle en blivande farmor få veta att hennes barnbarn skulle adopteras bort. Hon började gråta och tjejen som väntade barnet förstod inte riktigt….Och jag tänker att det tar TID innan man FÖRSTÅR saker på djupet i livet. En del förstår aldrig. Andra förstår från början.
Allt beror på vilka skor vi går i, och vilken väg vi vandrat.
Bakom mej i soffan ligger HÖGAR med kläder:
– Ge-bort-högen (minst, tyvärr)
– Lägga-in-i-skåp-högen
– Packa-högen
Packa-högen är väldigt knölig och rörig. Milton har nämligen bestämt sej för att jag gjorde den högen bara för Hans skull – att det är hans Nya Sovplats, så han har ”fixat till den” lite, så att alla kläder formar sej fint efter hans kropp, och nu sover han sååååå gott i sin nya ”säng”.
Så jag får väl packa honom också!
🙂
See yah soon, Borlänge!
erviluca #mammatillfyrakillar 