En del nya hus nuförtiden är som akvarium. Man kan se rätt in när man går förbi! Man ser hur dom har möblerat, om dom har stökigt eller inte (fast det kan man väl inte ha när man valt ett sådant hus?!) och hur dom går och står och lever:
”Jahaaa, nu äter dom frukost! Jasså, pappan sitter i soffan och äter, och där går lillebror upp för trappan!”
”Jahaaa, dom har en 60 tums plasma-TV fastsatt på väggen, och där ligger en laptop på köksbordet….Oj, nu ska visst mamman betala lite räkningar, mitt i frukosten! Så tokigt! Ska hon inte duka av först? Näe, tydligen inte!”
Jag kan förstå att man vill ”ha in naturen” och att man vill ha ”ljust och luftigt”, men vill man verkligen ha in blickarna från alla som går utanför och stirrar in? Eller tänkte dom inte på det när dom köpte (det dyra) huset?
Jag kan INTE låta bli att stirra in. Så är det bara. Jag ser att dom planterat en häck runtom, men barnen kommer att vara vuxna när häcken gör att man inte ser in. Om man inte ska titta in måste man vrida huvudet åt helt andra hållet, och då kanske man krockar med en lyktstolpe eller nåt, och det känns inte ens naturligt! Om man går igenom ett nybyggt område med en massa nybyggda villor, så vill man ju titta på dom! Och jag kan väl inte hjälpa att hela väggar är gjorda av glas!
Skyll er själva, liksom!
En sak till: Lycka till med att putsa fönstrerna!
erviluca #mammatillfyrakillar 