Ända sedan jag var liten har ”andras barn” haft ”A i alla ämnen och/eller varit bäst i klassen”.
Hon MÅSTE låta sådär som om ”alla andras barn” är bättre. Hon bara måste. Jag vet inte varför, och jag har ”gjort upp” om det förut, men det hjälper inte. Hon måste.
Jag suckar och säger: ”Jaha. Men det har inte mina barn” (A i alla ämnen alltså).
”Nehehehee!”, skrattar hon. Hon vet det.
”Och dessutom är hon otrooooligt trevlig och hennes studentfest kommer att hållas på en fiiiin restaurang och det kommer att bjudas på Champange!” säger hon. Hon är nämligen bjuden.
”Ja, det låter ju jättetrevligt….så kommer det inte att bli på vår sons studentfest….”
”Nehehehee!” skrattar hon igen. Det förstår hon ju.
”Vi kommer att bjuda på grillad korv med bröd, och vatten till, på några filtar på en gräsmatta utanför skolan…..”, säger jag (och ljuger)
”Hon kommer att få en bil av sin pappa i studentpresent, eftersom hon nyss tog körkort!” berättar mamma vidare.
”Kul för henne. Vår son kommer att få NADA i present, för varken jag eller hans pappa har pengar så det räcker, men en massa kärlek kommer vi att ösa över honom, och säkert några vackra tal” (ljuger lite till, för jag vet inte…)
”Hennes pappa har ordnat med en talskrivare.”
”Kul för henne! Men jag tycker det är viktigt att jag skriver mitt eget tal och jag vet att jag gör det minst lika bra som en talskrivare. Dessutom är jag gratis”, säger jag.
”Hon har redan fått jobb över sommaren, och till hösten ska hon åka till USA och studera på Universitet där.”
”Det låter ju fantastiskt! Vår son söker jobb, men har ännu inte fått något, men han har tänkt att ta ett sabbatsår, från skola och plugg. Det kan vara skönt efter 12 års pluggande”.
Hur jag än försöker att inte kliva in i något ”att vinna och vara bäst” för att ”få ner” skrytandet, så går det inte. Varför skryter hon om Andras Barn?
Obegripligt.
Varför berättade hon alltid för oss att ”Kalle fick 5:a på provet som du fick 4:a på”. Trodde hon att det skulle få oss att kämpa mer? Eller ville hon bara tala om att vi aldrig dög eller var riktigt bra – att vi aldrig nådde ända fram?
För det tycks ju som om mina söner inte heller når ända fram. Dom når inte heller fram till Godkänd eller Bäst. Dom kommer hela tiden tvåa eller trea, i jämförelse med alla hennes vänninors barnbarn – precis som vi aldrig var bäst i jämförelse med alla hennes väninnors barn.
Det är tråkigt och enerverande. Och jag HAR tagit upp det med henne och pratat med henne om det och till och med skrikit till henne om hur ont det gör. Men det är som en evig karusell, som bara går runt och runt….
…och jag borde inte bry mej. Jag borde blivit van – borde lärt mig ”stänga av”.
Hon är ju ändå över 80 år nu…..
….men fanimej; Jag bryr mej!
Jag bryr mej ändå.
Faan!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Min mamma är ju som sagt likadan, kanske inte om barnen men om allt annat.
Den o den har så fint och snyggt hemma, och städat!! Hon har ju tom kommit och bytt gardiner hos mig utan att fråga om det är ok.. Man blir ju faktiskt sårad fast man är vuxen..
GillaGilla
Om din mamma varit min mamma hade hon dött! Jag har det ju så stökigt jämt. Rent, men stökigt…
Ja, det som stör mej mest är att jag blir påverkad när hon säger såna där saker. Jag skulle kunna SKITA i det!
GillaGilla
Kanske i tid och otid kommentera barnens kompisars fantastiskt pigga och ärtiga mor- och farmödrar och allt mysigt och kul och generöst och toppen de hittar på med sina barnbarn? (jag kan inte göra en blinkande smiley så tänk dig en) Näääää – så gör man ju inte. Men man kan ju få leka med tanken. Får vara ärlig och säga att just så här kan jag inte beskylla min mamma för att göra, men det finns andra beteenden som retar upp mig nåt enormt och även om jag nu i mogen ålder har lärt mig att lägga band på mig och låta vissa saker passera så går det bara inte alltid och då blir det LEDSET och surt och ”du behöver inte bli arg så fort jag tycker nåt – jag kan också ha en åsikt” och detta sagt av en dam som verkligen aldrig saknat åsikter eller hållit inne med dem.
GillaGilla
Guuuuud så bra! DET kanske jag skulle göra. Fast jag vet redan vad som skulle hända….och jag skulle INTE ”vinna”, kan jag säga…. För jag har VERKLIGEN saknat engagerade mor- och farföräldrar till mina barn! Oj oj oj! Själv ska jag bli Världens Bästa, för jag vet ju hur mycket såna behövs och hur viktiga dom är. Min farmor tex, var urviktig för mej!
GillaGilla
Det bästa med sånt här jättejobbigt är att man blir medveten om hur man INTE vill göra och vara själv. Sen har man naturligtvis sina egna små egenheter som nästa generation kommer gnissla tänder över (och gör väl redan – fast det är ju bara orättvist och elakt av dom…) men man kan undvika vissa mindre lyckade beteenden i alla fall. Sen kanske man inte lyckas till 100% – jag skulle t ex minsann inte vara hysterisk och folkilsken och lättstött och sönderstressad dan före julafton utan bara ha lite roligt småpyssel kvar och dricka glögg och lyssna på julmusik och sprida stämning i ett skinande rent och pyntat hem där alla tindrar och man kanske rentav spelar nåt mysigt spel tillsammans innan man nöjt kan lägga sig mellan de krispigt nytvättade lakanen. I själva verket har jag varit gråtfärdig, kroppen har värkt, jag har totalt missbedömt tidsåtgången för allting och sparat alldeles för mycket till sista stund, tusen saker har fått kastas på ähdetfårviskitai-högen och jag har irriterat ihjäl mig på allt och alla. Inte minst (numera ex-)maken som utan att blinka plötsligt brukat meddela att nähä, han är trött och tänker lägga sig (och detta vid den späda tiden 22-snåret – det hade min pappa aldrig vågat göra dagen före julafton:-)) medan jag vet att jag kommer få hålla på till 3-tiden innan jag vacklar i säng. Jag hyser dock goda förhoppningar om det fridfulla myset fr o m årets jul då jag är ensam general över planeringen (eller nja, det finns ju en hemmavarande dotter med diktatorsdrag också).
GillaGilla
Det är för jävligt när man plötsligt upptäcker att man ÄR sin mamma! Och att man säger och gör såna saker som man ALDRIG skulle göra…
Fast så gör ju aldrig jag, förstås.
Jag är nästan perfekt. Nej, inte nästan. Jag är perfekt.
*host host host host host*
GillaGilla