….om FRED i Världen.
Närå. Eller jo, det har jag ju. Faktiskt. Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag tyckte bara det blev så….vackert, liksom – att skriva så. Lite Martin Luther King över det.
Nåja.
Jag har ett litet hopp.
Jag har ofta ett hopp, om en Bättre Framtid, om livet, om Framtiden, om ”det- som- ska- hända- alldeles- strax” och om det mesta, faktiskt. Man är väl optimist!
Vet ni förresten om att det procentuellt finns fler pessimister (eller realister, som dom ofta vill kalla sej) än optimister. Jag tror det var i storleksordning 75% kontra 25%. Detta för att det behövdes fler pessimister (som såg faror) förritiden. Men man KAN ändra sin hjärna till att bli mer optimistisk om man tränar den (om man är pessimist), och tvärt6om (varför man nu skulle vilja det… 😛 ).
Nu fladdrade jag iväg igen.
”Folk” säger till mej att jag inte ska tro och hoppas, att jag ska ”ligga lågt”, att jag inte ska längta och känna, som jag gör….
”Folk” säger att jag ska gå omkring och ”minst ana”, och ”leva livet fullt ut” (vilket jag tycker att jag gör mer än dom flesta andra faktiskt, eftersom jag vågar hoppa på fler tåg än många andra, fast å andra sidan är det kanske inte att leva livet fullt ut)….
….och att jag ska ha tålamod.
Det är väl det jag ska lära mej – T Å L A M O D .
Men hörrödu, Gud; Nu har jag ju fått träna och träna och träna i evigheters evighet och sedan tidernas begynnelse och det är ju så här jag är, och jag kan inte bättre just nu…..
….så let me free, och låt mej känna tro och hopp och hallelujah i evigheters evighet.
Amen.
erviluca #mammatillfyrakillar 