Hoppsan, så klippte jag mej! /erviluca

Knäppa jag!

Så här är det: Jag älskar hår!

Jag hade aldrig en tanke på att bli hårfrisörska när jag var ung, och har inte haft det senare heller, men jag ääääälskar hår; att klippa och göra frisyrer. Nu fick jag ju ingen dotter så jag har inte fått utöva min böjelse så mycket så att mina behov tillfredsställts. Men jag klippte alla fyra söner själv under deras uppväxt.

Nästan alla tackade för sej och gick till frisör första gången då dom var ca 14 år, men inte Minsting. Honom klipper jag fortfarande. När han sitter och spelar dataspel. Praktiskt.

Det här är snyggt, men det
är ursvårt att klippa i sin
 egen nacke.

Men jag klipper och ”stylar” också mej själv, och har alltid gjort. Jag tror jag varit hos frisören typ 5 gånger i hela mitt liv, och FYRA gånger blev jag besviken – en gång blev det lyckat. Fyra gånger betalade jag alltså svinmycket för att se ful ut.  😦

Så tidigt bestämde jag mej för att fixa det själv. KAN SJÄLV, är ju min parodi paroll!

Här är jag till vänster.
Stylen är rakt avklippt.
Lillasyster i mitten, 
storasyster till höger.

Som tur är har jag lite självlockigt hår, så när det blir lite fel syns det inte. Och man lär sej också med tiden och försöken. Jag har ju tränat rätt mycket på sönerna. Äldste sonen klippte jag när han sov, när han var 2-3 år, eftersom han stenvägrade i vaket tillstånd. Tur att han sov så djupt! 🙂

Och tänk så mycket pengar jag sparat! Jag borde ha ett helt kassavalv fullt med ”pengar-som-jag-sparat-på-att-klippa-mej-och-grabbarna-själv”. Men icke!

Undrar vart dom tog vägen….?

Det är nästan läskigt ibland, när jag får en KÄNSLA av att jag VILL något.

Som häromdagen när jag plötsligt kände att ”jag kanske borde klippa mej lite kortare….nu har jag haft den här frisyren så länge….”, då blev jag nästan rädd och tänkte gå och gömma alla saxar, för att jag inte plötsligt skulle snagga mej själv. För snaggad har jag aldrig varit, och jag skulle kunna tänka: ”Jag borde vara snaggad EN gång i livet iallafall”.

Igår, efter hundpromenaden, hamnade jag framför spegeln med en sax. Och hoppsan, så klippte jag lite här och lite där….och blev först nöjd, sen missnöjd….och sen nöjd igen….och nu är jag missnöjt nöjd. Eller nöjt missnöjd. Blandat.

Nyklippt.

Kan inte bestämma mej.

Och OM jag ska gå på dejt i helgen, vilket jag kanske ska, måste jag ju känna mej nöjd. För det är ju som det är liksom. Och jag ser ut som jag gör. Det går inte att klistra på håret igen. Eller så går det…

Men det är så dyrt.

Pust!