Den obegripliga dejtingvärlden /erviluca

Bli aldrig singel.

Jo, bli det! Så att det blir fler att välja på.

Eller nåt.

Nej, det räcker nog, förresten.

För det finns redan många att välja på, och egentligen räcker det ju med EN, om man tänker efter. En. Rätt.

Men dejtingvärlden är ett Mysterium.

Varje gång (ja, jag har försökt flera gånger) jag kliver in i Dejtingvärlden på nätet, tror jag att jag ska vara där i någon månad för att sedan ”leva lycklig ever after”, för ”det ska väl inte vara så jävla svårt att hitta en person som är någorlunda vettig, ser halvbra ut och har svans mellan benen”. Jo, det där sista är svårast. Svans.

Ingen. Har. Svans.

Nej, nu spårade jag ur. Ajjabajja.

Jag menar förstås snopp. Alla som jag kikar på på nätet har snopp. Tror jag. Dom utger sej iallafall för att vara män. Och män har snopp. För det mesta. Vad jag vet. Hittills har jag inte träffat någon hermafrodit, men det kanske bara är en tidsfråga…..och då kommer jag att bli chockad. Minst sagt. För mej spelar det faktiskt roll vad dom har mellan benen.

Suck. Så var jag där igen. Ur spår. Hela tiden.

På´n igen!

I dejtingvärlden gäller följande:

Män SKA vara minst ett par år äldre än kvinnor = Kvinnor ska vara minst ett par år yngre än män. I snitt alltså.

En 50-årig kvinna ska alltså titta på män i åldern 52-62 minst. ELLER så finns det ett gäng UNGA Män (i 20-årsåldern) som vill ha ”en äldre kvinna”.

Dessutom krävs det att man är vältränad. Många önskar någon att träna med, eller någon som tränar regelbundet. En man skrev: ”Jag gillar inte bulliga magar. Bara så du vet”. I presentationen alltså. Och jag bah: ”FACK JO FACKING FACK!”.

Sen blir det ett gäng ”över”. Dom ”halta och lytta”. Typ.

Och jag.

Så känns det. Och så känner många.

Tror jag.

Varför det blir så är en gåta.

Ingen skriver och/eller tar kontakt, och i ”Megafonen” på just DEN dejtingsidan (där man alltså kan ”ropa ut”,  till alla) skrivs det ständigt ”Varför är det ingen som tar kontakt?” och också ”Varför är det ingen som svarar?”

OM man tar kontakt med någon får man 9 gånger av 10 inget svar alls. Man har alltså ingen aning om varför personen i fråga inte svarar. Tycker han att jag är:

1. För gammal

2. För otränad

3. För ful

4. För PÅ.

5. För många barn

6. För långt borta 

7. För nära (?).

Fantasin kring varför män inte svarar mej, har inga gränser, och självkänslan faller ner i skorna.

Det är självdestruktivt att vara med i en dejtingsite. Iallafall om man är jag. Alla andra kanske får 150 mail om dagen, men jag får kanske 3 och då av ”de halta och lytta”, eller dom gubbar som är 5-10 år äldre.  Dom måste ju också få en ”tjej”, men inte mej! Pust!

Sen OM det ändå har skett ett Under och jag har mailat med någon fram och tillbaka och vi bestämmer träff, så:

1.  Ser han ALDRIG ut som på bilden! Man kan inte tro att det är samma person! Vid ett tillfälle tänkte jag nästan titta BAKOM mannen som stod där, för jag tänkte att han jag sett på bilden gömde sej bakom mannen som stod där och sa att han var Han.

2. Är han aldrig som han beskrivit. En Positiv Optimist gnällde sej genom hela date:en för att han var så upprörd över något som hans granne gjort med sitt staket (minns inte vad, och vill inte minnas vad!). En annan sa att han tränade 3 ggr/veckan, var stor som ett hus, men ”erkände” att han ”precis börjat” och hade bara varit på gymmet EN gång, men TÄNKTE träna 3 ggr/vecka.

Jag bryr mej inte hur många gånger han tränar, men om någon säger att han tränar 3 ggr/vecka tror man liksom inte att han ska väga 130 kg.

Typ.

Näe, dejtingvärlden är inte att rekommendera. Den är konstig och bakvänd och underlig. Jag förstår den inte. Jag är ärlig och kan inte hålla på och luras, men en kille skrev till mej häromdagen att ”alla luras” och att det var ”självklart” och att det ”borde jag fatta”. Jaha! Varför skulle det vara så självklart? Och varför ska man luras på nätet?

Och vem ska jag”… tro på tro på tro på när, tro på när det är så här?”

I give up!

Dejtingsidan är nu uppsagd och avslutas den 1 maj. Om jag inte träffat Mr Right innan dess så får det vara.

Basta!