Jag funderar.
Speciellt bra funderar jag när jag promenerar i skogen, med hundarna. Jag löser bland annat Världsproblemen.
Idag funderade jag dock på Romantik. Romantiska scener, kontra hur det Verkligen känns.
Ett par ligger och kramas och kysser varandra i strandkanten. Vågorna slår fint över paret, solen skiner och vad man förstår så älskar paret när kameran (ja, för man har ju en kamera i närheten, fast ingen är ju egentligen bakom kameran, för paret är ju ensamma där….Näe, jag vet inte hur det går ihop…) zooooomar ut.
Men hur känns det att ligga där EGENTLIGEN? Tänker jag. Saltvatten i munnen. Uäck! *hostar* Saltvatten i ögonen. *sviiiider*. Hans tunga i min mun känns inte så mysigt när saltvattnet gör att allt bara smakar…salt! Och så kommer det in sand också. Med vågorna som slår in. Salt och sand i munnen. *knaster* Och ögonen. *sviiiiider* Uäck. Jag kräks nästan bara av att tänka på det. Vågorna slår över ”oss” så att vi måste hålla varsin hand mot sanden/marken för att hålla oss kvar, och inte börja rulla runt, runt, med vågorna. *håller eeeemot*
Sen ska ”vi” älska också. Oj oj oj. Sanden gnids emot huden. Sanden och saltet. Han får salt på k*ken, och den ska sen in i….Näe! Sand i stjärten också! Aj aj aj! Obehagligt. Det skaver och svider i ögonen, näsan, munnen, under armarna, i armvecken, fi**an, stjärten….Finns det NÅGONSTANS det inte svider, skaver och gör ont?!?
Näe, fy faan för romantik på sandstränder!
erviluca #mammatillfyrakillar 