När vägen till Lättnad upphört att finnas
När allt som finns kvar är endast att minnas
När allt det hon orkar är att vara ifred
När tårarna trängs – står som på led
i väntan på att förlösas i floder av sorg
och hon stänger in sig i Ensamhetens Borg
Se hennes sorg bakom smilet
Se hennes inre smärta
Hör hennes tysta röst som ropar:
”Ge mig av ditt hjärta!
Hjälp mig hitta utan att se
Håll mig hårt utan att le
Led mig rätt när vägen tagit slut
Hjälp mig hitta vägen ut”
Vem bryr sig om en ensam själ
som gråter i det tysta?
De låtsas att de vill dig väl
men orkar inte nysta
De vill inte se eller alls förstå
att hålet ger sån smärta
Att ensamheten kväver ens själ
och river i ens hjärta
Den dag hon inte längre orkar
stå på sina ben
Den dag då hennes tårar torkar
och timmen blir för sen
Då allt är svart och livet slut
Då inget hopp finns kvar
Vad gör du då,
hur ska du nå
– när tiden runnit ut?
