Etikettarkiv: trots

Ånej, inte 25 igen! /erviluca

Postat den 18 april, 2013 av Erica Leijonhufvud

Idag fyller Måddan år!

Hon fyller 50 PLUS. Fast ”27”.

Hon skrev att man får hitta på sin ålder när man är 50+, att man får skarva som man vill. Typ. Då bestämde jag att jag fyller 25 om ett par dagar.

Sen skrev hon att hon nog egentligen inte ville vara 27 eller 25 igen. Tanken på att vara 25 igen gjorde att jag rös, och så kände jag i HEEEELA mej att jag ABSOLUT inte vill vara 25 igen heller!

 

Åh, vad skönt det var att känna så!

Å ena sidan skäms man (?) nästan (?) lite för sina rynkor och sin ålder, men å andra sidan vill man (?) INTE vara ung igen heller (?).

Vad vill ”man” egentligen??

Grejen är ju att när man (jag gillar EGENTLIGEN inte det ordet, för jag tycker man ska stå för det man säger/skriver, men just i det här inlägget passar det väldigt bra med ”man”) är singel och kvinna och ”gammal”, så känns det som om man är lagd ”på-sidan-om”, och DET är ingen bra känsla.

Man ligger i burken ”left-overs”, typ, och så får man nöja sej med 60-åriga gubbar, om man ska ”ha nån”.

Eller nåt.

Äh, när jag skriver det där sista så känns det helt fel fast rätt….och tvärtom.

Jag vet egentligen inte vad jag vill.

Så jag hoppar dit där jag var igen: Åldern.

Det är rätt skönt att vara 50+ ändå. Sen får ni andra tycka vad ni vill.

Det är skönt att det är ”över” det där med att skapa familj och skaffa barn och småbarnsåren, och dagishämtningarna och stressen och hela fadderullan. Herre Guuuuud vilket slit det var! Näe, det vill jag INTE göra om!

Eller dom åren som var INNAN, när man oroade sej för att ”bli över”, att inte ”få en man” eller ”tänk om jag aldrig får barn?!?”. Ja, så hann jag tänka trots att jag fick barn tidigt….

Jag är nämligen en SNABB typ, som INTE tycker om att VÄNTA!

Och det var otroooligt svårt förr. Att vänta alltså. Nu, när jag är 50+, är det liiiiite bättre.

På VISSA områden har det blivit Så Mycket Bättre.

På Andra Områden är det helt fantastiskt!

Och tänk så KLOK jag blivit….

Faktiskt.

*host host host*

 

2 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Nakna kvinnor /erviluca

Postat den 12 mars, 2013 av Erica Leijonhufvud

Det nästan bästa med att gå till badhuset och simma är att stå i duschen och se alla vackra kvinnokroppar i alla storlekar och former!

Faktiskt!

När jag varit på gym och tränat tycker jag att jag ser ut som en köttbulle med ben, både i speglarna som täcker väggarna, och när jag kliver in i duschen. ”Alla andra” är vältränade (ofta unga) och snygga på gym. Så då känner jag mej FET och FUL: Superful! Och så tänker jag, så himla självnegativtfokuserat att: ”Det är klart att jag är singel så ful som jag är!” (eftersom ”alla andra” är så smala, snygga och vältränade). Och OM det kommer någon ”tant” i min ålder, är hon givetvis jättesnygg i kroppen!

Man BLIR väl det om man tränar, liksom.

Men på badhusen…

DÄR går ”alla normala” (ja, smala är också normala, men jag menar att det är mer blandat; BÅDE tjocka och smala och långa och korta och fula och snygga) och jag bara äääääälskar alla hängtuttar, hängmagar och alla annat som hänger och svänger! Ääääälskar det!

Dessa vackra använda kroppar. Kvinnokroppar, som ser ut som dom ”ska”, när dom lever och har levt. Och när livet inte gått ut på att hålla kroppen ”fit”.

Och mitt i denna röra av kvinnokroppar står jag och är så vacker och fin….

…. och så Helt Normal (trots att jag är en ”köttbulle med ben”)!

Det är sååå härligt!

Så det är liksom TVÅ goda ting som kommer ut av simningen:

1. Jag blir vältränad och kroppen gillar det. Musklerna används. Typ.

2. Jag tycker om mej själv mer, eftersom jag ser att jag har en ”normalkropp” (som använts och används).

3. Jag får energi.

Det blev ju TRE saker!

Jag saaaa ju det: att jag är dålig på matte, alltså!

Fast jag är jävligt bra på att simma: Det tar mej 30 minuter att simma 1000 meter. Det är väl bra, va?!

😉

 

 

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.