Att dejta sina söner kan rekommenderas. Visserligen har jag träffat dom en och en sådär som man gör lite spontant då och då ändå, men så bestämde jag mej för att verkligen TRÄFFA dom en och en och oj vad bra det blev och vad fina samtal vi haft!
Först var det Minsting som det blev lite spontant med. Han flyttade ju hem nu i juni efter 1 år på Folkhögskola i Tjottahejti. När han kom hem igen hade både han och jag behov av att prata, tror jag, för han satte sej i vardagsrummet med mej och PRATADE. Så mysigt. Sen tittade vi lite på några filmer han rekommenderade. Intressant.
Några veckor senare dök Storing upp. Han skulle egentligen kommit med sin flickvän men hon blev sjuk. Vi fick några kvällar tillsammans samt en långpromenad där vi verkligen pratade om allt och inget och lite till. Mycket givande och fint.
Sen tänkte jag att jag måste ju träffa dom andra två också, sådär ensamt. Så jag kontaktade Äldste sonen och frågade om han ville gå på en dejt med mej. Det ville han. Vi träffades i Rålambshovsparken med picknick och vin på kvällen och pratade, åt och drack så det stod härliga till. En verkligt trevlig, fin och givande kväll!
Till slut var det Mellans tur att dejta mej. Han undrade om inte dom andra bröderna skulle vara med, eller hans sambo? Nej, bara du, sa jag. Så vi träffades i Rålambshovsparken idag, med picknick (maten gjorde han – jag stod för vinet och vattnet) och det var lika trevlig, mysigt och fint som dom andra dejterna jag haft med mina söner.
Jag har verkligen lyckan att vara mamma till fyra fina varma goa kloka och helt olika söner. Så fantastiska var och en för sej på sitt sätt.
Jag är så stolt och oerhört tacksam över dessa fina pojkar.
Jag har länge tänkt att jag borde rensa ut grejer i garderober och byråer och grovstäda köket. Det hade inte blivit av om inte Mjölbaggarna hjälpt mej. Tack mjölbaggarna!
Dom invaderade skafferiet och gjorde så att jag var TVUNGEN att rensa ut alla matvaror och noga gå igenom dom. En något upprörd Minsting var med och frågade mej inledningsvis (när han såg alla mjölbaggar överallt i skåpet och i matvarorna): ”När städade vi ur skåpet senast?”. ”VI?” sa jag, som om han NÅGONSIN städat ur en skåp! Jag visste inte ens att han visste att man KUNDE städa ur skåp. Mjölbaggarna lärde Minsting att man SKA städa ur skåp då och då – i alla fall om man har matvaror där OCH dessutom lärde han sej att man ska ha alla torrvaror i NOGGRANNT förslutna behållare. Det har jag redan lärt mej efter att ha upplevt det här förut, men det är lätt att liksom ”glömma” och liksom slarva med det efter ett tag när inga mjölbaggar visat sina fula trynen på länge. Många matvaror var GANSKA väl förslutna. Så det så.
Nåja; ut med alla matvaror och slänga alla angripna, och alla vars datum gått ut (faktiskt inte så många). Sen noga städa i skåpet och spruta något slags insektsmedel jag hade i städskåpet. Sprutgrejen gick dock sönder så jag fick improvisera lite, men det gick bra. Sen städade jag ur skåpet ett par gånger till. Så väntade vi 2 dygn med tomma skåp för att kunna ta hand om eftersläntrarna och det kom faktiskt upp ungefär 6 stycken. Döda. Hur dom kom upp fast dom var döda vet jag inte, men döda var dom.
Ofta är det så med mej att jag endast behöver en starthjälp och sedan är jag igång, så när skåpen var utrensade och tvättade, fortsatte jag med underskåpen och sen med kylskåpet, lådorna med bestick och sen när allt det var färdigt så fixade jag diskbänken och alla såna ytor också, så nu har vi ett rent och fint kök.
Köket kommer att vara ”rent och fint” ungefär en dag….Sen ska Minsting laga mat. Det är han bra på, men det ser ut som en orkan gått igenom köket när han är klar. Och då är det min tur. Jag kan gärna städa och diska efter att orkanen drabbat köket, bara jag får maten serverad.
I morgon, eller i övermorgon, eller nästa dag el dyl ska jag rensa ur min ”walk in closet” som har en otrooolig förmåga att suga åt sej allehanda ting. Jag rensar och städar där relativt regelbundet men sen går det några veckor och så är det fullt av saker där inne igen. Jag förstååår inte hur det går till. Men, men…det är dags att röja där inne igen i alla fall. Och städa. Och slänga.
Jag har svårt för att slänga saker, speciellt om det är saker som inte är trasiga och fungerar. Då vill jag ge bort eller sälja (eller kanske behålla…). Men jag MÅSTE skärpa mej. Hur länge ska man tex ha väskor kvar eller klänningar som man aldrig använt (…men som är snygga och som kommer att vara jättefina om jag bara går ner lite i vikt…. eller så är det jättefint tyg i dom som jag kan sy något av eller så kanske jag….).
Jag går också lååånga promenader i vackra Skogås (runt Drevviken) med Matilda varje dag. Mellan städning, rensning och skrivning och titta på serien Manifest på Netflix. Den påminner lite om LOST och jag fastnar då och då sittande i soffan stirrande på avsnitt efter avsnitt, men det är väl precis det man ska göra på sin semester…
….om man inte har en massa pengar (eller en sommarstuga) för då reser man väl någonstans och slappar på nån strand eller i en solstol vid en pool och är UTOMHUS och njuter av solen och värmen. Antar jag.
Men har man inte en massa pengar och/eller en sommarstuga så är man hemma och rensar garderober.
Den 5 juli fyllde mamma 89 år och jag åkte till henne i Sala och ”firade”. Hon hade sagt att jag ABSOLUT INTE fick köpa NÅGONTING till henne så jag gjorde inte det. Men vän-av-ordning säger att man ska köpa något trots att mammor säger att man inte ska göra det och därom tvistar di lärde. Jag, som den terapeut jag är, tror på vad människor säger och säger dom att ”du får inte…..” bla bla bla så tror jag på det och är det en sån där ”bakvänd” grej dom säger så får dom skylla sej själva. SÅ.
Jag har genom åren lärt mej att det är väääääldigt vanligt, dock, att just kvinnor/tjejer säger saker dom inte menar: ”Nejdå, bry dej inte om mej” betyder BRY DEJ OM MEJ OCH OM DU INTE GÖR DET KOMMER JAG ATT BLI JÄTTELEDSEN MEN INTE SÄGA VARFÖR.
Eller om man frågar: ”Vill du ha hjälp/kan jag hjälpa till med något?” och dom svarar ”nejdå, jag fixar!” betyder ”JA, JAG BEHÖVER HJÄLP MEN FRÅGA INTE, BARA HJÄLP MEJ!” etc etc etc i all evighet. Amen.
Jag vet inte varför kvinnor/tjejer lär sej att inte säga som det är rakt ut och inte vara tydliga. Ingen aning. Men så ÄR det. Jag är säkert otydlig av och till jag också, men jag säger ”JA” om jag menar ja och ”NEJ” om jag menar nej. Och när jag fyller år vill jag ha något. Så är det. Och det är TANKEN som räknas. Inte kostnaden. Såja. Då har jag klargjort det.
Jag tog med mej den dunk vin som inte gick åt på Minstings födelsedag (eftersom dom unga var nykterister och jag trodde dom skulle ”supa skallen av sej”…närå, men jag hade köpt två dunkar vin!) så vi snackade och drack vin i dagarna 4. Jättetrevligt var det!
Mamma och jag pratade om LIVET och kom på att vi undrade vad min lillasyster gjorde dom åren då jag hade fullt om med att flytta hit och dit, med äldste sonen, och flytta hit och dit och jobba och och och….Faan, vad mycket man hann med ”förr” – när man var ung! Vi SMSade lillsyrran och frågade och fick svaret ett halvt dygn senare att hon inte minns och skulle gå igenom i sitt huvud vad hon gjorde. Dagen därpå fick vi svaret:
”Åh, kommer inte ihåg allt…men jag bodde i din lägenhet på Nybohov typ 1984-86…var du i Östersund då? Då jobbade jag på Amaranten i Stockholm, jobbade också på SVT och Moderna Museet när jag var ledig från båtarna. Jag jobbade på TV på dagarna och gick till Skeppsholmen för att jobba där på kvällen. Men jag jobbade också där heltid… NÄR kommer jag inte ihåg. Antagligen innan Amaranten, för jag slutade på Amaranten när jag fick jobb på båtarna. Fick jobb på Royal Viking i december 1986. Sen bodde jag ju på Lilla Essingen också….och gick ut Birka folkhögskola 1984….nee, vilket virrvarr! Måste tänka till!…
…sen jobbade jag ju på Grällsta också….och på Måns Ols i Sala och bodde på Mamre med Maja… Och så bodde jag i Malmö med Hasse…”.
Ja, så ser det ut lite grann för mej också. Bodde här och där och i Östersund, Sala, Stockholm och jobbade och pluggade och sen jobbade igen….här och där och överallt. Hur såg det ut när du gick ut gymnasiet? Vad gjorde DU?? Vem? Du som läser det här, förstås.
Jag kan fundera och tänka på om jag skulle och borde gjort ANNAT DÅ, gjort andra val, tänkt efter före lite mer….
…och ibland kommer jag fram till att jag BORDE gjort mer SÅ, sagt ifrån DÄR, inte haft så BRÅTTOM osv men sen kommer jag fram till att jag är JAG, och jag ÄR sån här och att jag gjorde mitt bästa rakt igenom och alltid. Så jag får nöja mej med det. Det blev som det blev när jag gjorde som jag gjorde.
Liksom.
I Sala gick jag bl a Gröna Gången. Om ni åker till Sala; gå Gröna Gången. Det är sååå fint! Sen är det ju så att jag har minnen från när jag växte upp och gick där nästan dagligen med min älskade första hund, Netta. Åh, vad jag älskade henne! En liten strävhårig tax. Så när jag gick Gröna Gången häromdagen bara vällde det upp minnen…
….och när jag ändå hade fått upp en massa minnen i huvudet gick jag vidare till Gärdesta där jag bodde från att jag var 8 år tills jag var 13-14 år. Allt var sej ganska likt, men sen när jag gick vidare och skulle uppleva vägen jag cyklade till skolan, så har dom byggt om hela Salberga mentalsjukhusområdet, som jag cyklade igenom när jag var barn, och numera är det ett fängelse, av vad jag förstår. Men sen såg jag en förskola där så jag vet inte….
Salberga mentalsjukhus (GAMMAL bild)
I alla fall så när jag cyklade igenom häcken när jag var barn stod det en man innanför häcken och onanerade med sin stora röda kuk. I mitt minne har det blivit att han ”alltid” stod där, men han kanske bara stod där en gång….jag vet inte. Äckligt var det i alla fall och jag berättade det inte för någon då. För det var så pinsamt. Dessutom sa vuxna alltid förr att blottare inte var farliga…
….och det var ju tur det för jag ”drabbades” av blottare ungefär 57 gånger! Det är sant! Inte längre, för det är väl inge kul att blotta sej för en ”gammal tant”, men fyfaan vad jag blivit blottad för!
Nåja, jag skulle skriva om besöket i Sala som var jättefint och mysigt sammantaget.
Tyvärr är Sala en utflyttskommun, vad det verkar som, men snart kanske det blir inflytt eftersom dom stora städerna sprider ut sej och snart är Sala en förort till Uppsala.
Jag tyckte det var PERFEKT att växa upp i Sala! Jag kan rekommendera alla småbarnsföräldrar att flytta dit och låta barnen växa upp i en mindre stad. Det är tryggt och bra.
Jag hade bestämt innan lite grann. Bara lite. För EGENTLIGEN är jag inte en Sån som Planerar. Jag blir ofta stressad av folk som planerar – i alla fall när dom försöker dra in mej i det. Jag är lite mer en sån som säger ”Vi får väl se… (…vad jag/vi känner för då”) och det känns lite som om jag pressas in i ett hörn och det ställs KRAV när någon vill PLANERA allt. Jag behöver få ta det som det kommer. Lite planering är bra och ibland MÅSTE man planera – då är det bra om Någon Annan än jag planerar (och då litar jag på att den planerar bra), eftersom Planering skapar STRESS inuti mej.
Så är jag inför min jobbträffar också: Jag vill liksom känna in var familjer befinner sej JUST IDAG när jag träffar dom, och vill inte PLANERA mötena för då blir det ju utifrån MITT huvud och inte utifrån var dom är NU i sina hjärnor, liksom. Om ni förstår….?
Jag hade i alla fall planerat att först fira Minsting som både fyllt 23 år och tagit studenten, äntligen. Vi skulle bara bli några stycken (för Minsting gillar inte stora tillställningar), men det blev ännu färre. Två blev sjuka. Så det bidde bara en. Fast tre var överraskningar.
Jag hade bjudit in 3 av Minstings bästisar sedan barndomen och dom kom. Och Storing kom från Italien (eller var det Spanien?) på väg mot Östersund. Vi satt på altanen och åt gott och drack vin. Nåja, inte dom, för alla ungdomar var nykterister så jag och Storing var tvungna att dricka upp allt vin själva. Vi drog oss undan efter maten och satte oss i vardagsrummet och pratade LIVET. Det var mysigt. Det är alltid mysigt att prata LIVET med Storing.
erviluca #mammatillfyrakillar 