…..fast nu har jag sett den. Efteråt. Men huuuuur kunde jag missa den? Jag har sett varenda jävla schlagerfestival sedan urminnes tider. Huuuur kunde jag missa den igår?
Det tråkiga nuförtiden är att jag alltid ser den ensam. Ensam. Ensam. Jag vill se den TILLSAMMANS! Nästa år ska jag ha Eurovisions-schlager-festival-fest/middag! Så. Nu är det bestämt. Kommer du? Jag tror det blir knytkalas (alla tar med en paj, typ, och egen dricka). Jag står för sallad och godis och chips.
Alltså:
Vilken fantastiskt fin inledning med ”All we are saying – give peace a chance”. Gråtfint. Jättefint. Sen programledarens sång: WOW! Skitbra!
Boys don´t cry/ land? Jättebra iallafall. Den ska jag ladda ner på Spotify (om det går?).
Norges bidrag: Härligt! Både rolig och musikalisk och lagom knäpp. Intelligent, liksom.
Sometimes I miss you /Belgien. Fin.
Ukraina: Grååååt! Rösten! Grååååååt! Smärtan i rösten. Grååååt! Jag vet att dom vann och det är dom sååå värda! Grattis Ukraina!
Jag gillar att tjejerna i tävlingen i år inte var silikonstinna och lösögonfransbestyckade eller lösnageltokiga, utan att dom var precis som dom är: Olika. Normala. Fina. Vackra. Naturliga. Tack för det. Äntligen går utvecklingen åt rätt håll (igen).
Island: Vacker, men jag tycker dom kunde ha sjungit nån vers på engelska, så man fattar vad dom sjunger om.
Moldavien: Jag gillade dom vit-svarta kostymerna och härlig fart i låten. Gympa-låt.
Sen började jag kolla på mobilen samtidigt, och tappade liksom tråden…
Men sammantagningsvis var det många bra låtar i Eurovisionsfestivalen.
erviluca #mammatillfyrakillar 