Jag träffar Tova-Li flera gånger det året jag jobbar på Barn-och Familjeenheten inom Socialtjänsten och hon är verkligen en liten in i själen skadad tjej, men jag gillar henne verkligen och önskar att någon ska orka genomleva hennes utbrott, ilska och se hennes sorg och ge henne det hon inte fått tidigare så att hon lappas ihop inuti och kan bli en någorlunda hel människa.
Hon tänder eld på sin madrass på SIS-institutionen och när jag efteråt frågar varför säger hon att hon blivit utskälld för att hon haft på sej handduk på håret vid frukosten (fast det är ”förbud” mot det) och blivit utskälld och kränkt av en manlig personal, rusat in på rummet och gråtit och känt sej som den ensammaste lilla tjejen i världen och ”utan att tänka” tänt eld på madrassen, både för att hon ville dö/elda upp sej själv, och för att hon var arg och ville skada och förstöra. Men hon blir rädd över eldens förlopp och springer ut ur rummet och sen blir det kaos.
Personalen ringer mej och är upprörd och vet inte om dom kan ha kvar henne. Dom säger att hon måste straffas och därför sitta på ”isoleringen” och jag tänker att det är det sista hon behöver och att straff aldrig hjälper, men vad är jag mot SIS-världen. En ”flummig/töntig/mesig” liten socialsekreterare. ”Jaha…”, säger väl jag och bokar en tid för att träffa henne igen.
Jag träffar henne både en och två och tre gånger och hon vill bara därifrån och pratar varje gång om knäpp personal och att det inte finns någon att prata med och hennes frustration, sorg och ilska. Lilla skruttan som livet behandlat så jävligt.
Så hör kvinnan på det gamla HVB-hemmet av sej och frågar om hur det gått för Tova-Li för hon kan inte sluta tänka på henne. Det är ju egentligen Sekretess (huvvaligen) men eftersom vi behöver en placering för henne och alla familjehem och HVB-hem hittills sagt ”Nej, inte en tjej som skär sej, rymmer och sätter eld på inredningen!”, så berättar jag lite grann och familjehemsmamman säger att hon nu har ork och utrymme för att ta emot Tova-Li igen och jag vet ju att T-L gillade den här kvinnan.
Så Tova-Li får flytta till den ”gamla” familjehemsmamman. Det går ”sådär”…. Tova-Li hittar snart en missbrukande pojkvän och börjar rymma och röka på och snorta kokain och….
….och jag slutar som socialsekreterare och går vidare på min väg framåt i livet som socionom.
Men jag kan inte sluta tänka på Tova-Li och hennes bror.
Många (säkert 10) år senare träffar jag en gammal kollega från den tiden – en som jobbade kvar när jag slutade. Vi pratar om allt möjligt, men så frågar jag: ”Hur gick det för Tova-Li?”
”Hon blev missbrukare och när hon var 20 år tog hon en överdos och dog.” ”Brodern då?” ”Samma, fast lite tidigare…”.
En sån liten skrutta har ofta en väldigt mörk framtid, om hon inte är ett maskrosbarn, som klarar sej trots allt. Men Tova-Li var inget maskrosbarn.
Hon var en liten tussilago.
erviluca #mammatillfyrakillar 
💔😢
GillaGilla